Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosfönster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af det skäl att dessa fartyg, som i afseende på
form och tackling äro särdeles typiska, byggas i
Roslagens skärgård. R. N.
Roslags Vestra kontrakt, i Upsala stift, omfattar
de sju pastoraten Ed med Sollentuna; Vallentuna;
Bromma; Spånga med Jerfälla; Fresta med Hammarby; Vada
med Angarn; Össeby-Garn. Areal 48,918 har. 11,636
innev. (1888).
Roslags Östra kontrakt, i Upsala
stift, omfattar de sju pastoraten Täby, Danderyd
med Lidingö; Östra Ryd; Österåker; Vaxholms stad;
Solna; Värmdö med Ingarö, Bo, Djurö och Möja; samt
Vaxholms garnisonsförsamling. Areal 79,677 har. 19,359
innev. (1888).
Roslin, Alexander, porträttmålare, föddes i Malmö
d. 15 Juli 1718, kom 1736 till Stockholm och blef
elev af G. E. Schröder, hos hvilken han vistades till
slutet af 1741. Då begaf han sig till Göteborg och
året derpå till Skåne, der han dröjde till 1745,
alltjämt utöfvande porträttmålning. Genom grefve
N. J. Lewenhaupt, som var öfverhofmästare i Baireuth
och vid ett besök hos sin slägt i Skåne låtit måla
sig af R., blef denne så fördelaktigt känd, att han
s. å. fick kallelse till nämnda hof. Der stannade han
i två år under ständiga framsteg, men begaf sig sedan,
trots de förmånligaste anbud, till Italien, der han
hufvudsakligen uppehöll sig i Neapel och Parma. På
det senare stället målade han 1752 furstefamiljen
och for derefter till Paris. Det uppgifves, att han
s. å. skulle varit i Köpenhamn och målat L. Holbergs
bild, flere gånger graverad efter hans original;
men sannolikt härrör detta porträtt från tiden före
hans utresa. – I Paris vann han genast bifall för
sina i salongen 1753 utställda porträtt af sedermera
rikskansleren F. Sparre (i enskild ego i Sverige)
och baron Bunge, då svensk ambassadsekreterare, och
till följd af k. bref upptogs han, ehuru protestant,
s. å. till ledamot af Académie royale de peinture
et de sculpture. Sedan denna tid fortfor han att
bibehålla allmänhetens gunst, och sin kanske största
seger vann han, då han 1765 i täflan med Greuze målade
en stor bild af Familjen La Rochefoucauld, hvilken
af Watelet och de Marigny tilldömdes priset. Kort
förut hade han utfört sin största och figurrikaste
komposition, Ludvig XV:s mottagande vid Hôtel de ville
i Paris efter sin konvalescens i Metz, med öfver
trettio figurer. Taflan beställdes af staden, visades
å salongen 1761 och uppsattes sedan i Hôtel de ville,
men förstördes vid denna byggnads brand under kommunen
1871. Andra af honom målade och utställda bilder under
samma skede voro de genom gravyrer af tidens bästa
mästare bekanta Collin de Vermont och Jeaurat, hans
receptionsstycken i akademien, hans sjelfporträtt
i vaxmålning (graveradt af Floding), prinsessan
Anastasie Trubetskoj, landtgrefvinna af Hessen-Homburg,
Dandré-Bardon, Boucher (i Versailles) m. fl. En mycket
sträng granskare fick R. emellertid i Diderot, Greuzes
vän, hvilken lät honom dyrt betala den framgång han
vunnit på den andres bekostnad. R. kunde emellertid
med lugn mottaga de delvis orättvisa anmärkningarna
mot hans konstnärskap; han
vederlade dem genom att fortfarande gå framåt och
utveckla ett allt större mästerskap, i synnerhet
i vissa tekniska detaljer. Fru Jennings med man
och svåger, utställd 1769 (nu å Skånellaholm),
visade hans konstnärskap i hela dess fulländning och
beundrades ganska allmänt, och han förstod alltmer
att öfvervinna det hufvudfel man tillagt honom, en
viss kyla i uppfattningen af anletena. Utmärkta prof
af hans grupperingsförmåga och briljanta färg, ej
mindre framstående genom, behaget i hufvuden äro de två
stora familjestycken, som förr funnos i samlingarna
å Österby (nu i ensk. ego): Enkefru Grill med dotter
och måg, Peill samt Konstnären sjelf och hans fru,
den sistnämnda taflan på samma gång en genre af den
älskligaste finhet och sanning. – R., som 1767 blef
»conseiller» i akademien (d. v. s. ledamot med säte
och stämma), 1770 erhöll lön på stat och 1771 bostad
i Louvre, var under denna tid en medelpunkt för alla
resande svenskar, i synnerhet konstnärer, hvilka han
oegennyttigt bistod med råd och dåd. Krafft, Floding,
Gillberg, L. Pasch, Liungberger, Sevenbom, Hoffman
m. fl. funno i honom ett godt stöd under sina studier
i Paris. Naturligtvis målade R. åtskilliga landsmän,
bland dem Adelcrantz (1754) och Joh. Pasch (1756),
båda i Sveriges konstakademi, sedan riksdrotset
K. A. Wachtmeister (1767, Nationalmuseum) m. fl. Och
då kronprinsen Gustaf (III) med sina båda bröder
uppehöll sig i den franska hufvudstaden, skulle
de också hafva sina porträtt af den frejdade
svensken. Taflan (Gustaf III och hans bröder i
öfverläggning om en fälttågsplan), framställande dem i
grupp och nästan hela figurer, framträdde på salongen
1771 och tillhör nu Nationalmuseum. På R:s berömda
specialitet, tygmåleri, är hon ett mycket lysande
prof, men hufvuden, antagligen målade efter mycket få
sittningar, lida något af den köld och glatthet, för
hvilka R. beskylldes. Ett förträffligt och liffullt
porträtt är deremot den antagligen kort derpå
utförda bilden af Fredrik Adolf (Nationalmuseum),
ehuru originalets grad af intelligens kanske lade
hinder i vägen för en ändå kraftigare uppfattning. Sin
belöning erhöll konstnären officielt, då han blef en
af de förste riddarna af Vasaorden (1772). R. målade
redan förut den franska kungl. familjen; så nämnas
bilder af Dauphin (Ludvig XVI) och Hertigen af
Orléans, båda till häst. En ypperlig bild af
Marie Antoinette som dauphine, i stor gala, är
känd genom en fransk gravyr, o. s. v. För att visa
sin erkänsla för den nyssnämnda utmärkelsen begaf
R. sig 1774 till Stockholm, der han året förut hade
invalts till utländsk (!) hedersledamot af Målare-
och bildhuggareakademien, samt målade der porträtt
af Gustaf III (Nationalmuseum), hans moder, gemål,
svägerska och syster (alla å Drottningholm). »Konungen
befallde», heter det, »att dessa mästerstycken för
alla tider skulle tillhöra kronan och aldrig skingras
genom arf eller gåfva». De enda enskilda personer
han medhann att måla voro K. Fr. Scheffer (Gripsholm)
och Linné (nu å Gripsholm; inlöst af Gustaf III från
Linnés arfvingar; ett annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
