Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rostanden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
njöt som hansestad, och 1788, efter långa strider
med Mecklenburgs hertigar, skaffade det sig en
mängd företrädesrättigheter: egen domsrätt,
en tämligen vidsträckt lagstiftningsmakt,
sjelfständig inre förvaltning, mynträtt och egen
handelsflagg. Efter 1880 har den förlorat flere af
dessa privilegier. På landtdagen bildar staden ett
stånd för sig, och en af dess tre borgmästare är
medlem af direktorium på landtdagen äfvensom af det
permanenta 9-manna-utskottet. Stadens jordegendom är
mycket vidsträckt och bildar med några närliggande
riddaregods distriktet R. (270 qvkm. med 40,000
innev.). Dit hör äfven Warnemünde.
Rostock, helsobrunn och badinrättning i Gunnarsnäs
socken på Dal, 16 km. från Melleruds jernvägsstation
på Bergslagsbanan och lika långt från Dalskogs
station på Dalslandsbanan. Vattnet innehåller, enligt
analys, på 10,000 delar 0,1132 del. kolsyradt
natron, 0,1184 del. kols. jernoxidul, ungefär
hälften så mycket kiselsyra och klornatrium samt
0,0286 del. kolsyrad manganoxidul och 0,0377
d. fosforsyrad lerjord. Hufvudsakligaste badformen
är gyttjebad. Brunnen besökes af 100–200 kurgäster.
Rostoptjin [rastap-], Feodor Vasiljevitj, grefve,
rysk ämbetsman, f. 1765, ådrog sig såsom page vid
hofvet Katarina II:s uppmärksamhet, vann bildning
under utrikes resor, men förblef gammalryss till
lif och själ. Sedan han under Suvorov deltagit
i turkiska kriget 1788–92, blef han storfursten
Pauls förtrogne. Efter Pauls tronbestigning
(1796) öfverhopades han med värdigheter: han blef
generallöjtnant, generalpostmästare, konseljledamot
och 1799 rysk riksgrefve. Man har velat betrakta
R. såsom Pauls hofnarr: i sjelfva verket var han en
qvick och smidig hofman, som mer än en gång af styrde
monarkens galna påfund. Då R. 1801 förklarade sig emot
förbundet med Frankrike, tog emellertid nåden ett
hastigt slut, och han förvisades ifrån hofvet. Han
drog sig undan till privatlifvet samt visade sig i
en kolossal korrespondens såsom en energisk fiende
till alla vesterländska inflytelser. Då kejsar
Alexander efter långt vacklande slöt sig till
det gammalryska partiet, blef R. 1812 guvernör i
Moskva. Det är bevisadt – trots hans egen protest
i La vérité sur l’incendie de Moscou (1823) –, att
R. är upphofsmannen till den stora brand, som härjade
Moskva d. 14–20 Sept. 1812 och tvang Napoleon att
utrymma staden. Efter fransmännens aftåg återställde
R. ordningen. 1814 förlorade han sin post, begaf
sig på vidsträckta resor, återkom 1823 och dog i
Moskva 1826. År 1853 utgåfvos R:s samlade arbeten,
innehållande hufvudsakligen bref och proklamationer
(ofta burleska). Jfr Ségur: »Vie du comte R.»
(1872). – R:s sonhustru, Evdokia Petrovna R.,
född Susjkov (d. 1858), skaffade sig ett namn som
skaldinna. Kj.
Rostov [rastå’ff]. 1. Stad i ryska guvern. Jaroslav,
vid Nerosjön och jernvägen mellan Vologda och Moskva,
56 km. s. om Jaroslav. Omkr. 12,500 innev. Stor
marknad, hvarvid bestämmes priset på bomullsvaror
vid den stora marknaden i Nisjnij Novgorod. R:s
specialitet är odling af frukt, köks- och medicinalväxter. Cikoria
och torkade gröna ärter äro de förnämsta
handelsartiklarna. Tillverkning af helgontaflor
på ett slags emalj. Ärkebiskopssäte. – R. anlades
i 9:de årh. af slaver i ett af finnar (merer)
bebodt område och spelade en så framstående rol i
denna trakts historia, att det kallades »det stora
R.» Under 11:te–13:de årh. var det hufvudstad
i ett stort område, som inneslöt stora delar af
nuv. guvern. Jaroslav, Vladimir och Novgorod, och
tyckes hafva varit en folkrik stad. Efter mongoliska
invasionen aftog dess makt hastigt, och 1474
förenades det med storfurstendömet Moskva. Stadens
fem kloster hafva högt vördade reliker af kristna
missionärer eller ryska furstar. – 2. Stad i ryska
guvern. Jekaterinoslav, på högra stranden af Don,
8 km. från deltats början och 21 km. från Azovska
sjön. Der anlades omkr. 1761 ett fort, omkring
hvilket med förvånande hast en stad uppväxte, som
nu räknar öfver 70,000 innev. Don, som der har en
bredd af 200–225 m., erbjuder en förträfflig redd,
men inloppet genom flodmynningarna (af hvilka endast
tre äro segelbara) är, i synnerhet vid östlig vind,
så grundt, att varorna måste på pråmar föras ned
till Taganrog och Mariupol, der de flesta fartyg
lasta. Exporten af spanmål, frön af oljeväxter,
ull, talg, smör, hudar, jern, tågvirke, gröfre linne,
tjära etc. steg 1865–82 i värde från 12,3 till 41,6
mill. rubel, hvaremot importen är obetydlig. Staden
ligger vid den stora landsvägen, som går från
Charkov och Voronesj till Kaukasus, och trafiken
har ökats ofantligt, sedan jernvägen mellan dessa
orter fullbordats. Tvänne marknader hållas årligen,
af hvilka den ena är af stor vigt för hela sydöstra
Ryssland.
Rostovskij [rastå’fski], Dimitrij, den helige
(hans verldsliga namn var Toptalo), rysk
prelat och författare, metropolit i Rostov (i
nordöstra Ryssland), död 1709, hörde till den
krets af begåfvade lillryska lärde, som, utgångna
från den latinsk-slaviska akademien i Kiev, under
brytningstiden mellan nytt och gammalt till det
moskovitiska riket öfverförde den vesterländska
bildningens element. Den helige Dimitrij är
känd som tidens bäste predikant, som psalm- och
mysterieförfattare, som dogmatiker och polemiker samt
historiker. Man har i behåll öfver ett hundratal
predikningar; de hålla medelvägen mellan kievsk
skolastik och bysantinsk svulst. I hans mysterier
(Ester, Den ångerfulle syndaren, Kristi födelse,
Jungfru Marias himmelsfärd, Martyren Dimitrij)
äro instuckna scener ur lillryska folklifvet. Utom
några dogmatiska specialafhandlingar författade han
(i katekesform) »Korta frågor och svar om tron»
(med strängt systematisk ordning) samt »Den
rättrogna religionens spegel». I striden mot
sektväsendet utmärkte han sig genom en för tiden
ovanlig fördomsfrihet i uppsatserna Rozysk o brynskoi
vjerje (Undersökning om den bryriskiska sekten, 1745)
och »Om gudsbeläte i menniskan» (med anledning af
frågan om bärandet af skägg). R. redigerade en samling
helgonbiografier (Tjeti mineji), en biblisk historia
och en krönika (om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
