Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rotation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är störst vid eqvatorn, hvarest hastigheten är
störst, och noll vid polerna, motverkar tyngden vid
jordytan. Att tyngden af detta skäl aftager från
polerna, der den är störst, till eqvatorn, der den är
minst, visas lämpligast medelst s. k. pendelförsök:
sekundpendeln (den pendel, som utför hvarje svängning
på en sekund) måste göras kortare vid eqvatorn och
längre, ju högre man närmar sig mot polerna. Detta
sammanhänger med tyngdens förändring. Vore jordens
rotation omkr. 17 gånger hastigare, än den är, skulle
centrifugalkraften vid eqvatorn fullständigt upphäfva
tyngden. – Då jorden roterar, hafva de högst liggande,
d. v. s. från rotationsaxeln mest aflägsna punkterna,
den största hastigheten. Spetsen af ett torn rör
sig sålunda hastigare än tornets fot. Släppes
en sten från tornets spets, bibehåller den under
sin rörelse nedåt, samma hastighet i horisontel
riktning, som tornets spets har. När den hinner ner,
faller den derför framom tornets fot i rörelsens
riktning. Dylika »fallförsök», utförda med alla för
ändamålet behöfliga försigtighetsmått af Reich vid
grufvorna i Freiberg, hafva gifvit utslag för jordens
rotation. – Passadvindarna och hafsströmmarna, som
framskrida snedt öfver jordklotet, hvirfvelvindar,
cykloner och oväderscentra äro betingade af jordens
rotation. När en flytande kropp roterar, uppstår
genom centrifugalkraften en utsvällning af eqvatorn
och en afplattning vid polerna. Förekomsten af en
dylik utsvällning hos jorden utgör ett bevis för
dess rotation. Om ett afplattadt klot roterar,
såsom jorden kring sin minsta axel, och inga krafter
inverka derpå, bibehåller rotationsaxeln sin riktning
i rymden oförändrad. Till följd af solens och månens
attraktioner förändras emellertid långsamt jordaxelns
läge i rymden (jfr Nutation, Precession). K. B.
Rotationsapparat l. rotationsmaskin benämnes en
anordning, som är afsedd att åskådliggöra vissa för
en kropps rotation kring en axel eller kring en punkt
gällande lagar. Sådana apparater äro konstruerade af
Bohnenberger, Fessel, Foucault m. fl. De grunda sig
derpå att en kropp, som roterar kring en fri axel,
alltid eger en större eller mindre stabilitet, så att
en sträfvan förefinnes att bibehålla rotationsaxeln
oförändrad, en egenskap, som med en vanlig snurra
kan ådagaläggas. Såsom exempel på en dylik apparat må
här nämnas Fessels gyroskop. Detta består i sin
enklaste form af en tunn, cirkelformig mässingsskifva,
som vid sin omkrets sväller ut till en tjock, massiv
ring. Skifvan är fäst vid ett genom dess midt gående
metallrör, och detta rör är trädt på en metallstaf,
en axel, hvilken i båda ändarna har små kulor,
som hindra röret att glida af axeln. Sätter man
skifvan i hastig rotation och derpå sätter en af
axelns kulor i en liten fördjupning på ett stativ,
så att axeln står lutande eller horisontelt, faller
den roterande skifvan ej ned, utan sväfvar i rymden,
oberörd af tyngdkraften, och bibehåller sin ställning,
så länge rotationen är tillräckligt stark. – Jfr
Magneto-elektriska (rotations-)maskiner. A. Bi-n.
Rotationsförmåga, fys. Då rätlinigt polariseradt
ljus genomgår en skifva af bergkristall,
hvars båda parallella sidoytor äro vinkelräta
mot kristallens optiska axel, eger en vridning af
polarisationsplanet rum, och är vridningens storlek
proportionel med skifvans tjocklek. Lika tjocka
bergkristallskifvor vrida rätlinigt polariseradt
ljus af samma färg lika mycket, men vridningen
kan ske antingen åt höger eller åt venster,
beroende på kristallens form. Vridningen är
deremot olika stor för olika färger och i det
närmaste omvändt proportionel mot qvadraten på
våglängden. Kristalliserad cinober, svafvelsyrad
stryknin och åtskilliga kristaller, tillhörande det
reguliera systemet, förhålla sig på samma sätt som
bergkristallen. Utom dessa kristaller finnes ett
stort antal icke kristalliniska kroppar, alla af
organiskt ursprung (t. ex. terpentin-, lavendel-
och rosenolja, vinsyra), som ega förmåga att vrida
polarisationsplanet, att vara optiskt verksamma,
och de bibehålla sin vridningsförmåga i lösningar,
stundom äfven i ångform, t. ex. terpentinolja
och kamfer. Kristallerna förlora sin vridande
förmåga vid smältning eller lösning, hvilket är det
säkraste beviset på att det hos dem är molekylernas
anordning, som är vilkor för vridningsförmågan. Hos
lösningar och i synnerhet hos ångor, der molekylerna
uppträda skilda från hvarandra, måste orsaken till
den vridande förmågan sökas i molekylernas egen
konstitution. En vätskas molekylära rotationsförmåga
är enligt Biot qvoten af vridnings vinkeln i en 1
cm. lång pelare af vätskan och vätskans täthet. Den
specifika rotationsförmågan, ([alpha]), är
deremot =
[alpha] –––––- l. S |
[alpha] | |
([alpha]) = | –––––- |
l. S |
[alpha] . 100 | |
([alpha]) = | ––––––- |
l. p. d |
100 [alpha] | |
([alpha]) = | ––––––– . |
l. c |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>