Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rother ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholms skärgård. 1773 erhöll han Vetenskaps-akademiens
uppdrag att besöka Barbaresk-kusten och det inre
Afrika för att göra naturhistoriska samlingar. R. kom
till Tripoli, men kunde föga uträtta till
följd af anslagets otillräcklighet och brist på
understöd från myndigheterna. Han återkom 1775
sjuk och utblottad. 1776 blef han e. o. assessor
i Collegium medicum och afled i Stockholm d. 4
Dec. 1778. – R. har hufvudsakligen blifvit bekant
såsom öfversättare af ovanlig förtjenst. Så utgaf han
i öfvers. Voltaires roman »Zadig» (1760), »Eloisas
bref till Abelard» af Pope (1765; 4:de uppl. 1777),
Calzabigis opera »Orpheus och Euridice» (1773)
m. m. Om sin resa meddelade han åtskilligt i bref,
införda i Gjörwells tidningar 1774–76. Den dagbok
han fört förvaras nu i Vetenskapsakademien. Äldre
författare tillegna orätt R. flere af hans
broders (se ofvan) skrifter. – Jfr »Minne efter
assessoren J. Rothman» af Cl. Gartz (1788).
-rn.
1. Rothoff, Birger Fredrik, industriidkare,
landthushållare, född invid Eskilstuna d. 10 Mars
1759, vardt efter aflagd bergsexamen i Upsala
auskultant i Bergskollegium 1778, underbyggmästare
vid Strömsholms slussverk 1779 och vice proberare i
Bergskollegium 1780. Han öfvertog 1782 förvaltningen
af sin och sina bröders fäderneärfda bruksegendom,
Karl Gustafs stads jern- och stålmanufaktur verk
vid Eskilstuna. R. var en af de förste, som i
svenska landthushållningen införde vexelbruk,
stallfodring och bruket af såningsmaskiner m. fl.
redskap. 1799–1819 var han förlagsman för
Eskilstuna fristad, som då vann stor förkofran.
Han utnämndes 1809 till bergsråd, adlades
1812, vardt s. å. ledamot af Vetenskapsakademien
och bekläddes flere gånger af regeringen med uppdrag
rörande bergshandteringen. Han deltog i
riksdagarna 1809 och 1810 såsom ombud för Eskilstuna
stad och 1812, 1815 och 1817 såsom hufvudman för
sin adliga ätt samt var derunder medlem af olika
utskott. Död nära Eskilstuna d. 3 Maj 1831.
2. Rothoff, Emanuel, mineralog, främjare af
svenska bergsbruket, den föregåendes son, född
invid Eskilstuna d. 12 Juli 1788, tog hofrättsexamen
i Upsala 1806 och bergsexamen 1808, hvarefter
han i tre år tjenstgjorde i Bergskollegium.
Han upptäckte ett nytt mineral, åt hvilket
Berzelius gaf namnet rothoffit, och uppfann 1812
efter långa experiment ett lämpligt cement (med
tillsats af alunskiffer) för slussbyggnaderna i
Göta kanal. R. utnämndes 1813 till geschworner.
Derefter egnade han sig i flere år med kraft och
framgång åt skötseln af Uddeholms bruk, hvarest
han äfven verkade mycket för befolkningens bästa.
Han tog initiativet till införande af jernvalsning i
Sverige, en förädlingsmetod, som blifvit af vigt för
ångfartygsbyggeriet, på grund af det svenska valsade
jernets öfverlägsna smidighet. På uppdrag af
K. M:t utarbetade R. i förening med P. Lagerhjelm
1823–31 förslag till ändringar i bergsförfattningarna
(se derom Lagerhjelm). På 1820-talet bosatte han sig
i Eskilstuna och
hängaf sig åt kommunala värf. Död derst. d. 25
Maj 1832. R. var ledamot af Vetenskapsakademien
(1815) och af Landtbruksakademien.
1. Rothovius, Isak, biskop, föddes i Hedenstorps by,
Angelstads socken, Småland, 1572 af fattigt bondfolk,
studerade vid åtskilliga gymnasier och kom 1595 till
Upsala, der han 1597 erhöll lärarebefattning för
bröderna Axel, Krister och Gabriel Oxenstierna,
med hvilka han s. å. begaf sig till Tyskland,
der de besökte universiteten i Rostock
och Wittenberg. I Wittenberg blef R.
1602 filos. magister, hvarefter han återvände till
hemlandet, ditkallad som hofpredikant hos
hertig Karl, och utnämndes 1603 till
kyrkoherde i Nyköpings Vestra församling.
Han qvarblef der till 1627, då han enhälligt af
presteståndet vid riksdagen kallades till biskop i
Åbo. Han hade då predikat 3,183 gånger i Nyköping,
således omkr. 138 gånger årligen. – I Finland
fick han ett vidsträckt fält för ordnande och
banbrytande verksamhet. Redan 1627 inrättade
R. ett slags kyrkoråd i Åbo och utgaf stadgar för
kyrkostyrelsen, höll 1628 det första prestmötet
i stiftet samt bedref inrättandet af gymnasiet
i Åbo, som 1630 fick sina privilegier. Detta
förvandlades genom hans af P. Brahe gynnade
bemödanden till universitet 1640, då R. blef
prokansler samt omgaf sig med framstående lärare.
Derförut hade han ordnat tre goda trivialskolor
i stiftet. 1638 stadfäste regeringen en af
R. föreslagen bibelkommission for utgifvande af
en bibel på finska, ett arbete, som trycktes
i Stockholm redan 1642. Prestmöten höll han
ofta och utgaf tio disputationer vid dylika.
Årligen visiterade han församlingarna, ofta ända
upp till Lappmarken. Äfven såsom predikant var
R. verksam: han utgaf bl. a. Then christeliga läran
om en sannskyldig boot och bättring (20 predikningar,
1645) samt en mängd likpredikningar. Flere gånger
anklagades han för utlåtelser i dessa, för vald vid
fördelning af »sockengång» o. s. v., men försvarade
sig med styrka och gick segrande ur striden.
För presternas utbildning ifrade han jämväl och
prestvigde ingen, som ej varit student. Vid sina
reformer hade han mycket understöd af regeringen,
der hans forne lärjunge Axel Oxenstierna då
satt som främste man (med honom brefvexlade han
ej sällan). R. inlade mycken förtjenst om Åbo
domkyrkas försättande i bättre skick. Han afled
i Åbo d. 10 Febr. 1652. Ätterna Rothåf, Ridderhof
och Rothoff härstammade från honom. -rn.
2. Rothovius, Jonas, superintendent, orientalist,
broder (enligt någras uppgift tvilling) till den
föregående, föddes 1572 i Hedenstorps by, blef efter
åtskilliga äfventyr såsom scholaris och sedan han
besökt Vexiö och Linköpings läroverk student i Rostock
1595 och sammanträffade sedermera med brodern i
Wittenberg, hvarifrån han 1602 förde dennes
lärjungar, bröderna Oxenstierna, till Jena.
Under sin utrikes vistelse blef R. filos.
magister (sannolikt i Jena) efter att 1603
hafva utgifvit Quaestiones hebraicae, chaldaicae,
syriacae, grcecae et latincs ex s. s. bibliis
Veteris et Novi testamenti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
