Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rousseau, Jean Jacques - Rousseau, Théodore - Rousselaere, Fr. Roulers, stad i belgiska prov. Vest-Flandern - Rousset, Camille Félix Michel - Rousset de Missy, Jean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första gången af Du Peyron (35 bd och 12 bd
efterl. arb., Genève 1782–90), senast på Hachette &
Co:s förlag (Paris 1877). Boscha utgaf »Correspondance
inédite de J. J Rousseau avec Mars-Michel Ray»
(1858), och »Correspondance inédite» inflöt ock
i Streckeisen-Moultous upplaga af hans arbeten
(Paris 1861), hvarjämte Jansen utgaf »Fragments
inédits» (Berlin 1882). – Rousseau-literaturen är
så rikhaltig, att A. A. Barbier redan 1824 kunde
uppgifva 372 arbeten i sin »Notice des principaux
écrits relatifs à la personne et aux ouvrages de
J. J. Rousseau» (2:dra uppl., 1836). Den första
omfattande och värdefulla Rousseau-monografien
var D. Musset-Pathay’s »Histoire de la vie et des
ouvrages de J. J. Rousseau» (2 bd, 1822). Bland senare
arbeten må nämnas G. H. Morin: »Essai sur la vie et
le caractére de J. J. R.» (1851), F. Brockerhoff:
»J. J. R. Sein leben und seine werke» (3 bd,
1863–74), Saint-Marc Girardin: »J. J. R., sa vie et
ses ouvrages« (2 bd, 1875), John Morley: »J. J. R.»
(London, 2:dra uppl. 1881), P. J. Möbius: »J. J. R:s
krankheitsgeschichte» (1889), och R. Mahrenholtz:
»J. J. R. Leben, geistesentwickelung u. hauptwerke»
(1889). S-e.
Rousseau [-så], Théodore, fransk målare, f. 1812
i Paris, d. 1867, en af grundläggarna af den nya
landskapskonsten, »le paysage intime», såsom
fransmännen kalla den, skötte i sin första ungdom
en tarflig befattning hos en slägting, som hade
ett sågverk i Franche-Comté. Men medan han följde
sin husbonde i skogarna, vaknade hans kärlek till
naturen. Vid 15 års ålder sattes han i skola hos
en medelmåttig målare, Rémond, som undervisade
honom i den »historiska» landskapskonstens stelnade
konventionalism. Men på fristunderna höll R. sig
till naturen, som blef hans egentliga lärarinna,
och det var i Paris’ omgifningar han bildade den
»intima» bekantskapen med henne. Han blef sålunda i
ordets egentliga mening »lokalmålare», som de gamle
holländarna, och höll sig till den del af sitt lands
natur, som han bäst kände. Det gällde då för honom
att med den trognaste efterbildning af naturen söka
sammansmälta det aningsfulla känslolif, som uttryckes
genom färgtonen hos henne och är tillgängligt för
ett öppet sinne. Han behöfde derför icke söka motiv,
ty det ringaste kunde användas; det gällde blott att
deri se lifvet och skönheten, uttryckta genom ljus
och färg. R. var en af de förste, som studerade och
återgaf skönheten i skogen vid Fontainebleau och
slog sig ned i det sedan så berömda Barbison. Af
hans arbeten må nämnas Skogskant i Fontainebleau
vid solnedgång (1855), Ekgrupp vid Apremont,
Öppen plats i en skog (1863) och Hydda under träd
(1864). Men äfven den ändlösa ödebygden aflockar
han stämning, t. ex. i sin berömda tafla Träsk på
heden (1853). Under sin första tid lade han mest
an på totalverkan och behandlade detaljen mera
skissartadt. Först senare, på 1850-talet, bemödade
han sig att taga med äfven enskildheterna, särskildt
bladverket, hvilket icke alltid hade lycklig verkan. I
synnerhet blef luften tung och molnen för
materielt behandlade; men der han höll måtta, nådde
han en öfvertygande realitet i tonen. – R. hade en
lång kamp att utstå mot anhängarna af det klassiska
landskapet, och hans arbeten afvisades icke sällan
från utställningarna samt begrepos icke häller af
publiken. Men vid 1855 års verldsutställning i Paris
väckte han stort uppseende, och dermed var hans rykte
grundadt äfven i Frankrike (från andra land hade han
redan förut mottagit många prof på erkännande). Men
Institutet öppnade aldrig sina portar för honom,
och det var sårad hederskänsla, särskildt vid
verldsutställningen i Paris 1867, som bragte honom i
grafven. Efterverlden har höjt honom till en högst
betydande ställning inom det moderna måleriet. – R:s
broder, Philippe R., f. i Paris 1816, d. derst. 1887,
sysselsatte sig till 1841 med landskap, men öfvergick
då till djurgenren, der han vann berömmelse genom
att framställa djur i komiska situationer, såsom
i Den objudne gästen (1850, i Luxembourg) och Apan
som fotograf (1866). Dessutom målade han blommor,
frukter och stilleben, allt i glänsande, ehuru något
rå kolorit. C. R. N.
Rousselaere [rausselar], Fr. Roulers, stad i belgiska
prov. Vest-Flandern, vid en liten biflod till Lys
och vid jernvägen mellan Bruges och Courtray. 19,200
innev. (1885). Stor textilindustri. Den 13 Juli
1794 vunno fransmännen under Pichegru och Macdonald
en seger derstädes öfver de af Clerfait anförda
österrikarna.
Rousset [-sä], Camille Felix Michel, fransk
historiker, f. 1821, var 1845–63 lärare i historia
vid college Bourbon (sedermera Lycée Bonaparte)
och innehade 1864–76 platsen som historiograf
och bibliotekarie vid krigsministeriet. 1877
framträdde han som officiel kandidat till en plats i
deputeradekammaren, men besegrades af ingen mindre
än Denfert-Rochereau. Sedan 1871 är R. ledamot af
Franska akademien (efter Prévost-Paradol). Hans
mest bekanta arbete är Histoire de Louvois et de
son administration politique et militaire (4 bd,
1861–63; 6:te uppl. 1879), som tre år å rad af
Franska akademien fick mottaga första Gobertska
priset. Bland hans öfriga arbeten märkas Les
volontaires de 1791–1794 (1870, flere uppl.), en
skarp kritik öfver den stora revolutionens arméer,
Histoire de la guerre de Crimée (2 bd, 1877), Les
commencements d’une conquête. L’Algérie de 1830 à 1840
(2 bd, 1887) och La conquête de l’Algérie 1841–1851
(2 bd, 1889). R. har vidare utgifvit »Correspondance
de Louis XV et du maréchal de Noailles» (2 bd, 1865).
Rousset de Missy [-sä’ dömissi’], Jean, fransk
historisk skriftställare, f. 1686, d. 1762, tjenade
en tid i holländska hären och öppnade sedermera
en skola i Haag, der han äfven verkade såsom
tidningsutgifvare. Prinsen af Oranien utnämnde honom
till historiograf. Bland hans arbeten, som äro mycket
ytliga och i hast utarbetade, kan endast Recueil
historique d’actes, négociations, mémoires et traités
de paix depuis la paix d’ Utrecht jusqu’au second
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
