Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rousset de Missy, Jean - Roussillon. 1. Fordom fransk provins - Roussillon. 2. Kommun i franska depart. Isère - Roussin, Albin Reine - Route, Fr., väg, farled; kurs, kosa. Jfr Marschrut - Routiers, Fr., under medeltiden benämning än på lätta trupper, än på plundrande horder - Rouvier, Maurice - Roux, italiensk målare. Se Rosso - Roux. 1. Philibert Joseph R. - Roux. 2. Jules R. - Roux-Ferrand, Hippolyte - Rovaniemi, socken vid Kemi elfs mellersta lopp, i Uleåborgs län, Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
congrès de Cambrai (23 vol. 1728–55) sägas hafva gjort
forskningen någon verklig nytta.
Roussillon [-sijå’ng]. 1. Fordom fransk
provins (omkr. 3,650 qvkm.), låg mellan
Languedoc, Medelhafvet, Pyrenéerna och
grefskapet Foix samt motsvarar nu 9/10 af
depart. Pyrénées-Orientales. Provinsen hade sitt
namn efter en liten borg (Ruscino, Rosceliona,
Castel Rossello, nu Castel Roussillon) nära
hufvudstaden Perpignan. Området utgjorde en del af den
rom. prov. Gallia Narbonensis från 121 f. Kr. till
462 e. Kr. Det tillhörde derefter vestgoterna
och besattes 720 af sarasenerna, som fördrefvos af
frankerna under Pipin den lille 756. Hvad som senare
utgjorde prov. R. bildade under 900- och 1000-talet
tre olika grefskap: R. (östra), Cerdagne (vestra)
och Bésalu (mellersta delen), hvilka 1172 förenades
af Alfons II med Aragonien. Det tillhörde detta
rike, med undantag af tiden 1276–1344 (då en gren
af det aragoniska huset innehade det som apanage),
ända till 1642, då det eröfrades af fransmännen. Till
desse afträddes det formligen 1659. – 2. Kommun i
franska depart. Isère, nära Rhône, har ett nu nästan
i ruiner liggande slott (bygdt 1553), der Karl IX
d. 4 Aug. 1564 utfärdade ett edikt mot hugenotterna,
hvilket upphäfdes 1568.
Roussin [-sä’ng], Albin Reine, baron, fransk
sjömilitär, statsman, f. 1781, tog som fregattkapten
1811–14 en mängd priser från engelsmännen, gjorde
1817–21 forskningar längs Afrikas och Brasiliens
kuster och kartlade dem på ett så förträffligt sätt,
att han kallades till ledamot af vetenskapsakademien
och Bureau des longitudes. 1831 forcerade han Tajo –
hvilket betraktades nästan outförbart – och tvang
Portugal att lemna upprättelse för förolämpningar
mot franska residenten, blef med anledning deraf
viceamiral samt kort derpå baron och pär. 1832–39
var R. ambassadör i Konstantinopel samt utnämndes
1840 till amiral och marinminister, men resignerade
1843. Död 1854.
Route [routt], Fr., väg, farled; kurs, kosa. Jfr
Marschrut.
Routiers [-tie], Fr. (Med. Lat. ruptarii, af rupta,
trupp), under medeltiden benämning än på lätta
trupper, än på plundrande horder. De förra fingo
näml. ofta, i st. f. sold, anvisning på plundring.
Rouvier [-vie’], Maurice, fransk statsman, f. 1842,
var en tid advokat i Marseille, der han gjorde sig
känd som ifrig oppositionsman mot kejsaredömet. Han
valdes 1871 till ledamot af nationalförsamlingen,
der han tillhörde yttersta venstern. 1876 vald till
medlem af deputeradekammaren, slöt han sig der till
opportunisterna och blef handelsminister, då Gambetta
d. 14 Nov. 1881 bildade sin »stora ministèr». Han
afgick, då Gambettas ministèr föll d. 26 Jan. 1882,
men blef i Okt. 1884 åter handelsminister (i
kabinettet Ferry). När Tonkin-politiken medförde
Ferrys fall, afgick äfven R. d. 30 Mars 1885. Då
det radikala kabinettet Goblet måste afgå och
opportunisterna åter kommo till makten, blef
R. konseljpresident och
finansminister i det kabinett, som bildades
d. 30 Maj 1887. Såsom finansminister visade
han en allmänt erkänd skicklighet, men såsom
konseljpresident lyckades han icke bibehålla
sig längre än till början af Dec. 1887, då
han måste afgå med anledning af den kris, som
framkallats af ordensskandalerna och missnöjet med
den egennyttige Wilson (presidenten Grévys måg),
och som äfven medfört presidenten Grévys fall. Då
efter kabinettet Floquets afgång senatorn Tirard i
Mars 1889 bildade en republikansk försoningsministèr,
blef R. åter finansminister. – R:s maka, Noémie R.
(född Cadiot), f. 1832, d. 1888. gjorde sig under
psevdonymen Claude Vignon känd såsom en framstående
bildhuggarinna (porträttbyster, basreliefer,
barngrupper m. m.) och romanförfattarinna
af Balzacs skola samt var en längre tid
korrespondent från Paris till »Indépendance belge».
E. W.
Roux [rou], italiensk målare. Se Rosso.
Roux [rou], 1. Philibert Joseph R., fransk kirurg,
f. 1780, var en tid i Paris anatomen Bichats biträde
och egnade sig sedan åt kirurgien. Han blef 1810
kirurg vid Charité, 1820 kirurgie professor och
1835 Dupuytrens efterträdare såsom kirurg vid
Hôtel Dieu. Död 1854. Bland R:s skrifter märkas
De la resection ou du retranchement des portions
d’os målades (1812), Nouveaux éléments de médecine
opératoire (1813), Parallèle de la chirurgie anglaise
avec la chirurgie française (1816), Cours complet
des maladies des yeux (1820) och Mémoires sur la
staphyloraphie ou suture du voile du palais (1825;
enligt Gurlt R:s förnämsta uppfinning). Mot slutet af
sin lefnad planlade R. ett stort arbete, i hvilket
han ville nedlägga resultaten af sitt långa lifs
rika erfarenhet. Af detta arbete, Quarante années
de pratique chirurgicale (1854–55), utkommo endast
tvänne band. – 2. Jules R., fransk kirurg, f. 1807,
blef 1842 kirurgie professor i Toulon, der han 1846
första gången utförde den af honom uppfunna och
efter honom benämnda metoden för exartikulation i
fotleden. Under kriget 1859 var han öfverkirurg i
Toulon och 1872–75 inspecteur général för flottans
sanitetsväsende. Han afled 1877. R. var en framstående
marinläkare. Lika utmärkt som operatör, lärare och
författare, icke blott förlänade han glans åt skolan i
Toulon, utan bidrog ock i många stycken väsentligen
till kirurgiens framsteg. R. T-dt.
Roux-Ferrand [roufärra’ng], Hippolyte, fransk
kulturhistoriker, f. i Nîmes 1798, egnade sig
först åt lärarebanan och tjenstgjorde 1830–60
såsom underprefekt å olika orter. Han är en
beaktansvärd historisk skriftställare och har
utarbetat bl. a. Histoire abrégée des inventions
et des découvertes (1831; 7:de uppl. 1870), Histoire
des progrès de la civilisation en Europe depuis l’ère
chrétienne (6 bd, 1833–41), Lettres à mes enfants sur
l’histoire de France (2 bd, 1835), Histoire populaire
de la Pologne (1862) samt skrifter i moral.
Rovaniemi, socken vid Kemi elfs mellersta lopp,
i Uleåborgs län, Finland, Torneå domsaga, Kemi härad,
är ett imperielt pastorat af 2:dra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
