Print (PDF) - On this page / på denna sida - Rufus Musonius, romersk filosof af den stoiska skolan - Rugby, stad i engelska grefskapet Warwick - Ruge, Arnold - Rugendas, Georg Philipp - Ruggiero. Se Roger - Rughman. Se Rugman - Rugier (Lat. rugii), germanskt folk - Rugman, Jón - Rugosa. Se Koraller - Ruhe kloster. Se Rude - Ruhla, köping i Thüringerwald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rugby-Ruhla.
märknings värda äro hans upphöjda åsigter om
äktenskapet och könens etiska förhållande till
hvarandra. Många hans uttalanden i dessa ämnen
skulle hedra en författare under den nyare tiden.
L. H. Å.
Rugby [rö’ggbi], stad i engelska grefskapet
War-wlck, vid Avon och flere jernvägslinier samt nära
Grand-Junction-kanalen. 9,891 innev. (1881). Stadens
ryktbarhet grundar sig på en 1567 af londonköpmannen
Laurence Sheriff genom donationer grundad latinskola,
som blifvit en af de mest ansedda högre skolor i
England, förnämligast genom den utmärkte skolmannen
Th. Arnolds föreståndaraskap 1827-42. Till skolan,
som har öfver 400 lärjungar, höra bl. a. kyrka,
observatorium, bibliotek och läserum jämte
konstgalleri samt slöjdskola.
Ruge, Arnold, tysk skriftställare och politiker,
f. på Eugen 1802, fick som student umgälla sitt
deltagande i en »burschenschaft» med sex års
fängelse. Frigifven 1830, utgaf han några vittra
arbeten, vardt lärare i Halle och uppsatte 1837,
i förening med E. T. Echter-meyer, »Hallesche
jahrbticher fur deutsche kunst und wissenschaft»,
hvilken tidskrift snart blef det mest betydande
filosofisk-literära organ i Tyskland. Deri bekämpade
E. med kraft romantiken och utvecklade en radikalism
i ung-hegelsk anda. Det var förnämligast han,
som bestämde tyska literaturens dragning till
politisk lyrik, tendensdrama och tendensroman på
1840-talet. För att undgå den preussiska censuren
öfverflyttade han 1841 sin tidskrift till Dresden
och gaf den namnet »Deutsche jahrbticher», men redan
1843 indrogs den af sachsiska regeringen. Efter
några års vistelse i Schweiz och Paris öppnade E. eri
förlagsaffär i Dresden. Optimist och revolutionär till
hela sin anläggning samt stark i att finna slagord,
bidrog han väsentligt till att framkalla 1848 års
rörelser i Tyskland och intog under deras förlopp en
framskjuten ställning, i det han uppbars högt såsom
folktalare, utgaf tidningen »Die reform» och var
medlem af nationalförsamlingen i Frankfurt a. M.,
hvarest han organiserade yttersta venstern. Sedan
han haft sin hand med i upproren i Sachsen och
Baden våren 1849, utvandrade E. till London, hvarest
han med Ledru-Eollin och Mazzini stiftade European
democratic committee, och bosatte sig kort derefter i
Brighton såsom lärare. Derifrån sände han tid efter
annan maningsord till sitt fädernesland. För hans
förtjenster om Tysklands enhet anslog tyska riksdagen
1877 en pension åt honom. Han afled nyårsaftonen
1880. Bland E:s arbeten må nämnas Zwei jahrein Paris
(1846), Revolutionsnovellen (1850), sorgspelet Die
neue welt (1856), det intressanta memoarverket Ans
fruherer zeit (4 bd, 1862- 67) och Acht reden iiber
religion (1869; ny uppl. 1875). E:s brefvexling och
dagboksanteckningar utgåfvos 1886 af P. Nerrlich.
Ruge’ndas, Georg Philip p, tysk målare, f. i Augsburg
1666, d. derst. 1742, egnade sig åt bataljmåleriet
och studerade först i sin fädernestad, sedan i Wien
och 1692 i Venezia, men slog sig ned i Augsburg
1695. Han ut-
bildade sig hufvudsakligen under inflytande af
Jacques Courtois (Bourguignon), men bibehöll dock
en viss sjelfständighet i teckning och färg. De
gallerier, som äro rikast på arbeten af honom,
äro Braunschweigs och Hamptoncourts. Derjämte
finnas taflor af honom i Dresden, Wien, Augsburg
och Schwerin o. s. v. Mest bekant torde E. vara som
raderare. Bland hans raderingar märkas Fransmännen
framför Augsburg 1703 och 1704 (6 blad) samt Karl
XII till häst, drifvande fienden framför sig och
Prins Eugene till häst. E. blef 1710 direktör för
konstakademien i Augsburg. Han hade tre söner,
kända som skickliga etsare i svartkonst-maneret,
c. K. N.
Ruggiero [ruddjäro]. Se E o ger.
Rughman. Se Eugman.
Rögier (Lat. rugii), germanskt folk, i äldsta tid
sannolikt bosatt i trakten af Odermynningarna och
på Etigen, följde i slutet af 2:dra årh. goterna
till södra Eyssland, men drefvos af hunnerna
vesterut och uppträdde efter det hunniska rikets
splittring som ett mäktigt folk vid mellersta Donau,
företrädesvis i Noricum. Deras rike upplöstes 487 af
konungen af Italien, Odoacer, sjelf en krigare af
rugisk härkomst, hvarefter en del af dem drog med
östgoterna till Italien, der de sedan lefde skilda
från östgoterna, tills de slutligen jämte dessa
besegrades af bysan-tinerna.
Rugman, Jón, isländsk filolog, föddes 1636 på
Eugstadr, Holums socken, Island, besökte skolan
i Holum, relegerades från densamma och reste
till Köpenhamn 1658, men skeppet uppbragtes af
svenskarna och sändes till Göteborg. Der fick
E. i Per Brahe en välvillig gynnare, som sände
fången till skolan å Visingsö och kort derpå till
Upsala. E. blef der varmt omhuldad af Verelius och
fick ett anslag för att gå honom tillhanda. Efter
krigets slut 1660 sändes han till Island för att
samla handskrifter och återkom med en rik skörd. När
antiqvitetskollegium 1667 inrättades, förordnades
E. jämte tre andra studerande att hvarje sommar
besöka Norge och Island för liknande ändamål; men
denna plan kom ej till verkställighet, emedan danska
regeringen förbjöd utländingar att samla handskrifter
på Island. E. utnämndes emellertid till adjunkt och
isländsk translator vid kollegiet och verkade ganska
mycket på denna plats, ehuru hans arbeten mestadels
stannat i handskrift. Af trycket utgaf han Greinir
or ^eim gaumlu lauguni (1667), som innehåller en
samling fragment af flere gamla isländska lagar, en
öfversättning af Snorre Sturlassons »Heimskringla»
ined titeln Norlandz chrönika (1670), Mono-syllaba
is-landica (1676) in. m. Han afled i Upsala 1679.
-m.
Rugösa. Se Koraller.
Ruhe kloster. Se Eude.
Ruhla, köping i Thliringerwald, 15 km. s. ö. om
Eisenach, ligger i en trång dal och består af tvänne
genom en bäck skilda delar, af hvilka den ena
(2,145 innev. 1885) hör till Sachsen-Weimar, den
andra (2,683 innev.) till Sachsen-Gotha. Platsen,
som mycket besökes af turi-
1*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
