Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rullstensgrus, geol., ett mer eller mindre groft grus - Rullstensåsar, geol., kallas de af rullstenar, rullstensgrus och sand, delvis i vexlande lager, bestående långsträckta, mer eller mindre skarpryggiga åsar, som i betydligt antal, med större eller mindre afbrott, genomlöpa de flesta af Sveriges landskap - Rullsvansaporna, Cebidæ, zool., bilda en underfamilj inom de brednäsiga apornas familj - Rum, filos. För den naturliga föreställningen är rummet det alltomfattande utsträckta, i hvilket tingen äro utom och bredvid hvarandra - Rum (förkortning af »lastrum»), sjöv., det ställe, der lasten förvaras - Rum, sockerbränvin. Se Rom - Rûm, det österländska namnet på Mindre Asien - Rumaner bilda hufvudmassa af befolkningen i Rumanien - Rumanien (Rum. Romania), konungarike vid nedre Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bearbetadt, rundnött eller åtminstone rensköljdt och
sorteradt i vatten, och som stundom innehåller större
och mindre rullstenar. Se Glaciala bildningar.
E. E.
Rullstensåsar, geol., kallas de af rullstenar,
rullstensgrus och sand, delvis i vexlande lager,
bestående långsträckta, mer eller mindre skarpryggiga
åsar, som i betydligt antal, med större eller mindre
afbrott, genomlöpa de flesta af Sveriges landskap. I
synnerhet inom Mälareprovinserna äro de ymnigt
utvecklade. Än breda de ut sig till vidsträckta,
plana fält, än uppträda de med smala ryggar och
brant stupande sidor af flere tiotal m. i höjd;
än fortlöpa de i rak riktning, än slingra de
sig hit och dit. Sverige är rullstensåsarnas mest
klassiska land. Sådana finnas dock äfven i Finland,
Skotland m. fl. land, hvilka en gång varit betäckta
af inlandsis. Rullstensåsarna hafva nämligen, enligt
den numera allmännast antagna förklaringen, bildats
genom materialets hopande i flodbäddar, nedskurna
af vattenströmmar på ytan af den forna inlandsisen
vid tiden för dennes småningom skeende slutliga
afsmältning (jfr Glaciala bildningar). Rullstensåsarna
äro icke utan praktisk betydelse, enär de vanligen
innehålla ett ypperligt väggrus och gifva upphof
åt rikliga källsprång. Upsalaåsen, Enköpingsåsen,
Badelundaåsen, Strömsholmsåsen och Köpingsåsen
äro de förnämsta af Mälaretrakternas åsar. Den
förstnämnda kan följas från Geflebukten förbi Upsala
stad (»slottsbacken») till nära spetsen af Södertörn.
E. E.
Rullsvansaporna, Cebidae, zool., bilda en underfamilj
inom de brednäsiga apornas familj och däggdjurens
ordning, hvilken igenkännes derpå att svansspetsen är
rundt omkring hårbevuxen och visserligen kan vecklas
kring grenar, men det oaktadt icke gör tjenst som
gripverktyg. Dit höra rullaporna (se d. o.).
C. R. S.
Rum, filos. För den naturliga föreställningen
är rummet det alltomfattande utsträckta, i
hvilket tingen äro utom och bredvid
hvarandra. Att närmare bestämma rummets begrepp utgör
ett af de svåraste metafysiska problem. Hos de
flesta äldre filosofer uppfattas rummet såsom det
omslutande, en oändlig, i sig sjelf tom boningsort,
i hvilken kropparna intaga vissa platser. Först
genom Locke och Leibniz utbreddes den åsigten att
rummet icke är något för sig sjelf bestående, icke
någonting reelt, utan endast en form för möjliga
förhållanden och samband, m. e. o. någonting förestäldt.
Kant förklarade rum och tid vara aprioriska åskådningsformer hos
menniskoanden och uttryckte dermed det psykiska
faktum att alla våra föreställningar undergå en
rumsgestaltning. Först Herbart visade, att man
borde söka utröna dels hvilken nödvändighet
det är, som gör, att vi helt ofrivilligt
föreställa oss tingen såsom varande i rummet,
dels huruvida man får antaga, att det objektivt och
utom den föreställande existerar ett utomhvartannat
i rummet tingen emellan. Medan kantianerna
hafva förfäktat, att rumsåskådningen
vore menniskan medfödd (s. k. nativistisk ståndpunkt),
vilja andra (empiristerna) bevisa, att
denna åskådning utbildar sig småningom ur individernas
erfarenheter. Lotze och Helmholtz hafva bidragit
mycket till empirismens öfvertag. Så mycket kan anses
faststäldt, att anledningarna till utvecklande af
bestämda rumsföreställningar om föremålens form,
storlek och afstånd städse ligga dels i våra
sensationer af de fina rörelser, som vi utföra vid
beröring af dessa föremål, dels i känslan af hårdhet (motstånd),
dels slutligen i någon mån i synsinnet,
ehuru detta härvid spelar en oerhördt mycket mindre
rol än man vanligen tror. Att de föreställda
rumsförhållandena icke nödvändigt sammanfalla
med de verkliga, derpå hänvisa de mångfaldiga
sinnesvillor, för hvilka vi på detta område äro
utsatta. – Geometrien förutsätter rummet med dess
dimensioner längd, bredd och höjd samt konstruerar
deri sina figurer.
Rum (förkortning af »lastrum»), sjöv., det ställe,
der lasten förvaras eller, med andra ord, den inre
ihåliga delen af ett handelsfartyg.
R. N.
Rum, sockerbränvin. Se Rom.
Rûm, det österländska namnet på Mindre
Asien, var en tid benämning på ett stort sultanat
derstädes (se Konia).
Rumaner bilda hufvudmassan af befolkningen i
Rumanien, men förekomma i stort antal äfven i
angränsande delar af Österrike-Ungern, Ryssland,
Serbien och Turkiet. Sjelfva kalla de sig romani
(ordet valaker är af slaviskt ursprung och betyder
folk af romansk stam). Rumanerna äro ättlingar
af de romerska kolonister, som Trajanus (2:dra
årh. e. Kr.) från alla delar af det romerska riket
förflyttade till Dacien. Huru mycket de blandat
sig med den ursprungliga befolkningen, dacerna,
kan ej bestämmas. Med frånräkning af språket (se
Rumanska språket) kan dock endast obetydligt
med latinskt väsende och blod hafva öfvergått på
det nuv. rumanska folket. Hela antalet rumaner
skattas till 8–9 mill., deraf 4,7 mill. i Rumanien,
3,5 mill. i Österrike-Ungern, 0,5 mill. i Serbien
och Turkiet samt 0,6 mill. i Ryssland. Flertalet
(öfver 7 mill.) tillhör den grekiska kyrkan, resten
(i Ungern-Siebenbürgen) den rom.-katolska. De högre
samhällsklasserna, bojarerna, som bilda ett slags
adel, ehuru adelskapet numera är upphäfdt, hemta
sin bildning i utlandet, företrädesvis i Frankrike,
och hafva antagit vesterländska seder. Beslägtade
med rumanerna äro tsintsarerna (se d. o.),
hvilka äro spridda i Albanien, Macedonien och det
grekiska fastlandet, och hvilkas språk endast är en
dialekt af det rumanska.
Rumanien (Rum. Romania), konungarike vid nedre
Donau, gränsar i v. till Österrike-Ungern och Serbien,
s. till Bulgarien (gräns Donau), i ö. till Svarta
hafvet och Ryssland (gräns Prut) samt i n. till
Ryssland och Österrike-Ungern. Arealen beräknas, sedan
den rumanska andelen af Besarabien (8,480 qvkm.) 1878
afträddes till Ryssland och Dobrudsja (13,210
qvkm.) s. å. förenades med R., till 129,947 qvkm. (af
Strelbitsky till 131,402 qvkm.) och folkmängden till
5,376,000 pers. Landet är till sina fysiska drag
tämligen enformigt. Södra delen är ett slättland,
sammanhängande med södra Rysslands slätter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
