- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
33-34

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Rundbäck, Jöns - Rundeletius. Se Rondeletius - Rundetaarn, »runda tornet», kallas tornet till Trinitatiskyrkan i Köpenhamn - Rundfjäll. Se Fiskfjäll - Rundgattad. Se Akterspegel - Rundgren, Klas Herman - Rundhufvuden (Eng. Roundheads) kallades i England under inbördeskriget på 1640-talet, parlamentets anhängare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

statsutskottet 1871–77, af konstitutionsutskottet
1878, 1881–82 och 1884 samt af bevillningsutskottet
vid 1887 års första lagtima riksdag och
1888–89. R. har inom riksdagen verksamt främjat
folkskolelärarnas löneförbättring samt med större
eller mindre framgång motionerat bl. a. om införande
af undervisning i husliga göromål och handaslöjd
vid lärarinneseminarierna (1865), om byggande
af nytt riksdagshus (s. å.), om lag rörande
minderårigas användande i fabriker (1870), om
båtsmanshållets sättande, på vakans (1872) och
om tull på trädgårdsalster (1885). Det var R.,
som tog sjelfva initiativet till landtmannapartiets
bildande (1867). Han var ock med i detsammas mäktiga
niomannaråd; men då han 1878 ej ville biträda partiets
på värnpligtens grund byggda härordningsförslag,
föll han i onåd hos ledarna. 1885, då R. ej erhållit
plats i något utskott, bildade han och hans broder
den »rundbäckska gruppen» (se R. 1). R., som redan
1862 motionerade om tull på mjöl och gryn samt 1866
genomdref detta förslag i bondeståndet, har under
1880-talet uppträdt som en af protektionismens
ifrigaste stridsmän. – R. var statsrevisor 1871
och 1872. Han invaldes 1863 i Göteborgs och Bohus
läns landsting och har sedan 1886 varit dettas vice
ordförande.

Rundeletius. Se Rondeletius.

Rundetaarn [-tårn], »runda tornet», kallas tornet
till Trinitatiskyrkan i Köpenhamn. Det uppfördes
af Kristian IV 1637–42, är 33 m. högt och 14,5 m. i
genomsnitt samt består af en yttre och en inre rundmur
med hvalf emellan, under hvilket en spiralformig bana
af 5,6 m. bredd med jämn stigning leder upp till
det flata taket. På detta står en liten byggnad,
hvilken till 1861 användes såsom astronomiskt
observatorium. Peter den store red 1716 upp till
tornets topp, och hans gemål Katarina åkte samma väg
med fyra hästar. E. Ebg.

Rundfjäll. Se Fiskfjäll.

Rundgattad. Se Akterspegel.

Rundgren, Klas Herman, biskop, född d. 12 Aug. 1819
i Stockholm, blef student i Upsala 1837 och filos.
doktor 1842. I anledning af de danske studenternas
besök utgaf han 1843 broschyren Reflexioner rörande
ett tilltänkt skandinaviskt samfund samt idéer till
en studentförening i Upsala
, riktad mot den politiska
skandinavismen. Han blef teol. kandidat 1845 och
Docent i homiletik s. å. samt prestvigdes 1846. År
1848 utnämndes han till vicepastor i Upsala. I
utöfningen af prestämbetet äfvensom i ledningen af
stadens folkskoleväsende och fattigvård ådagalade
han stort nit och mycken energi. Dock saknades ej de,
som ansågo, att hans nit stundom var missriktadt. Då
han vägrade klockringning vid en »mindre vetande»
persons begrafning, emedan denne lefvat oordentligt
och ej gått till nattvarden, blef han föremål för så
skarpa anfall i tidningen »Upsala», att han fann sig
föranledd att väcka åtal, och tidningens utgifvare,
P. Hanselli, blef fälld. En afgjord motståndare till
»läseriet», bekämpade R. den pietistiskt religiösa
rörelsen i Upsala från dess första framträdande
och höll en polemisk predikan mot konventiklarna. År
1852 utnämndes han till kyrkoherde i Norrköping, och
i Maj 1853 tillträdde han denna befattning. Äfven
der utvecklade han en rastlös och energisk
verksamhet icke endast såsom prest, utan äfven
såsom kommunalman, särskildt i och för ombildandet
och ordnandet af stadens dittills mycket primitiva
folkskoleväsende. Han genomdref stadens indelande i
tre territoriella församlingar och reglerandet af
presterskapets aflöning inom dem. Likasom förut i
Upsala bekämpade han äfven i Norrköping sektväsendet,
men kunde endast till en tid hindra baptismens
framsteg. R:s helsa hade genom öfveransträngning
mycket försvagats. Dels för att återställa henne,
dels för att vinna mera ledighet till literära
sysselsättningar utbytte han, som 1860 utnämnts
till teol. doktor, 1870 kyrkoherdebefattningen
i Norrköping mot den lugnare befattningen såsom
öfverhofpredikant och pastor för hofförsamlingen
i hufvudstaden. Men redan år 1871 utnämndes han
till biskop i Karlstads stift, och i Maj 1872
tillträdde han detta ämbete. 1887 invaldes R. i
Svenska akademien, der han s. å. höll inträdestal
(Sv. akad:s handl. ifrån år 1886, 2:dra del.,
1888) öfver sin företrädare, F. F. Carlson. – Såsom
riksdagsman i presteståndet bevistade R. riksdagarna
1856–66. Efter representationsförändringen satt han
i Andra kammaren såsom riksdagsman för Norrköping
1870–72 och för Karlstad 1876–87. Af 1868 års
kyrkomöte var han medlem såsom ombud för Linköpings
stift och af de följande kyrkomötena i sin egenskap
af biskop. I kyrkliga och politiska frågor har
R. städse varit strängt konservativ. Vid behandlingen
af katekesfrågan å kyrkomötet 1873 betonade han
sålunda omöjligheten för kyrkan att ändra något i sin
bekännelse. I läroverksfrågan har han alltid hållit
strängt på de gamla språken. I presteståndet var
han en af de ifrigaste och ihärdigaste kämparna mot
representationsförändringen. Sjelf motiverar han (i
sin sjelfbiografi i »Svenskt biografiskt lexikon. Ny
följd», del. 9) sin konservativa ståndpunkt med
nödvändigheten af att bevara kontinuiteten i
samhällsutvecklingen och betecknar sin ställning
inom riksdagen såsom »teoretiskt konservativ»,
sin ställning inom församlingen och kommunen såsom
»praktiskt framåtskridande». – Såsom talare och
stilist är R. mycket framstående. Hans språk är
originelt, bildrikt och formfulländadt. Han har
utgifvit öfver ett 30-tal predikningar och tal vid
begrafningar och andra högtidliga tillfällen. Bland
talen äro de vigtigaste samlade i hans Minnen (»Minnen
från grafven», 1870; »Minnen från templet», 1883;
»Minnen från lärosalen», 1888).

Rundhufvuden (Eng. Roundheads) kallades i England
under inbördeskriget på 1640-talet, parlamentets
anhängare, emedan de fleste af dessa, puritanerna,
begagnade kortklippt hår i motsats till konungens
anhängare, »kavaljererna» som buro håret i lockar. Jfr
England, sp. 554.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free