- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
77-78

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rust, Johann Nepomuk - Rustem, sagohjelte. Se Persien, sp. 1088 - Ruster ausbruch. Se Ruszt - Rusthåll, hemman, hvilket rustning åligger - Rusthållare. Se Rustning, förv. - Rusthållsbref. Se Indelta armén, sp. 510 - Rusthållsbåtsman. Se Indelningsbåtsman - Rusthållsstam. Se Rustning, förv. - Rustica (opus rusticum). Se Rustik - Rustige, Heinrich Franz Gaudenz von - Rustik (af Lat. rusticus, landtlig), landtlig, bondaktig, ohyfsad - Rustik (Lat. opus rusticum, landtligt arbete), byggnadsk., murverk af naturlig sten, der stenarna å framsidan äro antigen alls icke eller också helt groft tillhuggna - Rustiques figulines. Se Palissy - Rustkammare kallas vanligen den lilla förrådsbod, i hvilken rusthållare är skyldig förvara de persedlar tillhörande ryttarens (soldatens) och hästens utrustning, som icke intagas i regementsförrådet - Rustkammarehjelpen. Se Byggningshjelpen - Rustlina, sjöv., en ketting eller ett tåg, hvarmedelst ankarets nedre del, sedan den blifvit upphissad (»kipad»), fasthålles intill skeppssidan. Jfr Fiskdäfvert - Rustmästare (besigtningsrustmästare) kallas vissa vid artilleriregementenas tygstat anställda handtverkare - Rustning, den fordom af soldaten och riddaren burna beklädnaden till skydd mot fiendens skarpa vapen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjukhusärenden och 1837 till direktör för
de kirurgiska och farmacevtiska studierna vid
universitetet. Han afled 1840. Utom en mängd
mindre afhandlingar utgaf R. Helkologie oder über
die natur der geschwüre
(2 bd, 1811), Aufsätze
und abhandlungen aus dem gebiete der medicin,
chirurgie und staatsarzneikunde
(3 bd. 1834–40)
samt Theoretisch-praktisches handbuch der chirurgie
(18 bd, 1830–36). Dessutom redigerade han från
1816 »Magazin für die gesammte heilkunde». Som
kirurg var R. i sina yngre dagar en mycket duglig
operatör; han har gjort sig ett namn särskildt
genom sin lära om sår och sin framställning af
de s. k. fungösa ledaffektionerna. Hans största
förtjenst uppgifves dock ligga i hvad han uträttade
för förbättringen af medicinalväsendet i Preussen.
R. T-dt.

Rustem, sagohjelte. Se Persien, sp. 1088.

Ruster ausbruch. Se Ruszt.

Rusthåll, hemman, hvilket rustning (se Rustning,
förv.) åligger. Sådant hemman af kronojords
natur kallas kronorusthåll, af skattejords natur
skatterusthåll. Kronorusthåll kan ej säljas eller
borttestamenteras, ej häller egen giftorätt derå ega rum.
Om båtsmansrusthåll se Indelningskompanier.

Rusthållare. Se Rustning, förv.

Rusthållsbref. Se Indelta armén, sp. 510.

Rusthållsbåtsman. Se Indelningsbåtsman.

Rusthållsstam. Se Rustning, förv.

Rustica (opus rusticum). Se Rustik.

Rustige, Heinrich Franz Gaudenz von, tysk målare,
f. i Westfalen 1810, studerade i Düsseldorf under
Schadow och sedan i Frankfurt, hvarefter han gjorde
resor i Frankrike, England och Tyskland och 1845 blef
professor vid konstskolan i Stuttgart samt inspektör
öfver statens galleri. Han berömmes för en viss
talang att anordna och utföra sina stycken, utan att
dock vara någon högre förmåga. Af hans arbeten nämnas
Bön under oväder (1836; i Berlins Nationalgalleri),
Rubens i sina lärjungars atelier, Hertigen af Alba
i Rudolstadts slott
(1861; i Stuttgarts galleri)
m. fl. Han har äfven uppträdt som lyrisk och dramatisk
författare.

Rustik (af Lat. rusticus landtlig), landtlig,
bondaktig, ohyfsad. – Rustik (Lat. opus rusticum,
landtligt arbete), byggnadsk., murverk af naturlig
sten, der stenarna å framsidan äro antingen alls
icke eller också helt groft tillhuggna. Rusticering
nyttjas inom arkitekturen alltifrån den italienska
ungrenaissancens tider (Palazzo Strozzi, Pal. Pitti i
Florens m. fl.) dels för större murytor (företrädesvis
socklar), dels och hufvudsakligen såsom infattning
kring portaler och fönster samt af hörn. Jfr Mur, sp. 481.

Rustiques figulines [rysti’ck figylin]. Se Palissy.

Rustkammare kallas vanligen den lilla förrådsbod,
i hvilken rusthållare är skyldig förvara de persedlar
tillhörande ryttarens (soldatens) och hästens utrustning,
som icke intagas i regementsförrådet.
I dagligt tal användes benämningen ofta om persedelförråd i kaserner.

Rustkammarehjelpen. Se Byggningshjelpen.

Rustlina, sjöv., en ketting eller ett tåg,
hvarmedelst ankarets nedre del, sedan den
blifvit upphissad (»kipad»), fasthålles
intill skeppssidan. Jfr Fiskdävert.
R. N.

Rustmästare (besigtningsrustmästare) kallas vissa vid
artilleriregementenas tygstat anställda handtverkare,
hvilka hufvudsakligen sysselsättas med gevärsarbeten.

Rustning, den fordom af soldaten och riddaren (såväl
vid torneringar som i krig) burna beklädnaden till
skydd mot fiendens skarpa vapen. Denna beklädnad
bortlades småningom, sedan eldhandvapnens verkan
blifvit någorlunda kraftig. Rustningen tillverkades
af metall, tjockt läder eller en kombination af båda,
ofta af tyg belagdt med metallplåtar eller ringar,
ja t. o. m. skifvor af trä. Jämte skölden och hjelmen
voro rustningens hufvuddelar följande. Harnesket l. kyrassen,
af stålplåt, bestod af bröststycke
och ryggstycke (hel kyrass) eller endast af det
förra (half kyrass). Innan kyrassen kom i bruk, buro
riddarna en pansarskjorta öfver en vadderad läderrock (gambeson).
Jämte harnesket nyttjades ringkragen, kring halsen,
samt öfver- och underarmstyckena
med till de senare passande handskar af skinn,
belagdt med fjäll. Fogarna mellan ringkragen
och armstyckena täcktes af skulderstyckena och
armbågsskifvorna. Till harnesket slöt sig nertill
höftstyckena och under dessa till knäna lårstyckena,
till skydd för främre sidan af låret, samt för
skenbenet benskenorna. Fogen mellan de båda sistnämnda
delarna täcktes af knäskifvorna. Till ytterligare
skydd vid rustningens fogar nyttjades vanligtvis under
densamma en pansarskjorta. Äfven fotens öfre sida var
skyddad. Benskenorna ersattes i 17:de årh. af starka
läderstöflar. Hjelmens vigt uppgick till 3,5–5,
sköldens till 5–10 och den öfriga rustningens till
16–28 kg. Jämväl ryttarens häst bar ända till 16:de
årh. pansar, nämligen framtill och på sidorna, men
detta bestod i allmänhet af läderstycken, belagda
med metallplåtar, eller af ringpansar. Hästens hufvud
var skyddadt af en plåtmask, ibland försedd med
ett rakt horn midtför pannan. Om de förändringar,
som rustningen undergick under olika tidehvarf,
se Drägt, sp. 1489, 1491, 1494 och 1496. – Under
det trettioåriga kriget började rustningarna
försvinna. Harnesket utbyttes mot kyllertröjan,
hjelmen mot filthatten. Bröstharnesket har dock
bibehållits ända till närvarande tid vid en del
kavalleriregementen. Qvarlefvor af rustningarna finna
vi i officerarnas vaktbricka (den gamla ringkragen)
och i epåletterna (de forna skulderstyckena). – Bland
egendomliga slag af rustningar märkas den polska,
japanska och mongoliska. De båda senare äro delvis
af tyg samt belagda, den japanska med lackerade
kopparplåtar och träskifvor, den mongoliska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free