Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rustning, den fordom af soldaten och riddaren burna beklädnaden till skydd mot fiendens skarpa vapen - Rustning, förv., vissa krono- och skattehemmans prestation af häst och karl till försvarsverket emot åtnjutande af statsunderstöd i räntor - Rustningsfjället. Se Hogdal 1 - Rustsjuk (Ruscuk), stad i Bulgarien - Rusttjenst, krigstjenst till häst mot åtnjutande af viss skattefrihet för jordegendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med blanka jernplåtar. Den japanska hjelmen har en
egendomlig form och är förenad med en vederstygglig
ansigtsmask. Jfr Lacombe: »Les armes et les armures» (1877).
H. W. W.
Rustning, förv., vissa krono- och
skattehemmans prestation af häst och karl till
försvarsverket emot åtnjutande af statsunderstöd
i räntor. Rustningen är en art af det af Karl XI
genomförda indelningsverket och ordnades 1680–95 (se
Indelta armén, sp. 509–510). Hemman, hvilket rustning
åligger, kallas rusthåll. Innehafvare af sådant
hemman benämnes rusthållare. De vid indelningsverkets
utförande till rustning lämpliga hemmanen benämndes
rusthållsstammar l. rustningsstammar. Stamhemmanet
frikallades från den ordinarie räntan. Ansågs
detta slags statsunderstöd för ringa, erhöll
rustningsstammen ytterligare understöd af räntan från
för ändamålet anvisade hemman, s. k. augmentshemman
(se d. o.). Om berustade säterier se Säteri. På sådant
sätt ordnades 9 rusthållsregementen och Jämtlands
kavallerikompani, tillsammans 8,957 nummer indelt
kavalleri. Äfven en del af sjöförsvaret ordnades genom
rusthållsinrättning. Om det berustade (d. v. s. det
på rustning hvilande) båtsmanshållet och de till
dess hjelp anslagna reserv- och öfverskottsräntor
se Indelningskompanier. Rusthållares skyldigheter
innefattas hufvudsakligen i k. regl. d. 5 Jan. 1684,
k. förkl. d. 7 Apr. 1685 och, särskildt för de
skånske, k. regl. d. 7 Nov. 1695. De iklädde sig
skyldighet att anskaffa och underhålla ryttare och
häst samt deras persedlar, äfvensom att deltaga
i trossens underhåll. Sistnämnda skyldighet
utbyttes mot en trosspassevolansafgift (se
d. o.). Rusthållares förmåner äro: rätt till den
ordinarie räntan af rusthållshemmanet (med undantag
af boskapspenningarna), augment af ränta, stundom
äfven af kronotionde, frihet från rotering (med
uppställandet af mönstergill karl under rytteriet
anses roteringsskyldigheten uppfylld). Derjämte
sitta rusthållaren och hans efterkommande i
orubbad besittning af rusthållshemmanet. Torp
under hemmanet skattlägges ej. 1882 års
skatteregleringskomité beräknade kostnaden för
det berustade kavalleriet (Lifregementets dragon-
och husarkårer, Smålands husarregemente samt
Skånska husar- och dragonregementena, tillsammans
3,505 nummer) till 364,34 kr. per nummer, eller
till sammanlagdt 1,277,011,70 kr. En del af det
berustade kavalleriet förändrades 1791–1812 till
infanteri (»satt af»). Detta berustade infanteri
utgör 2,989 nummer. Dess rusthållare äro befriade från
skyldigheten att hålla häst, men erlägga i stället en
särskild afgift (se vidare Hästvakansafgift). De
senaste åren hafva för rusthållarna medfört flere
väsentliga lindringar, bl. a. enl. k. förordn. d. 19
Juni 1885, befrielse från anskaffning och underhåll af
persedlar mot en årlig afgift af 40 kr. från hvarje
kavalleri- och 20 kr. från hvarje infanterirusthåll
samt rätt till ersättning för störtade eller skadade
nummerhästar, hvarjämte genom lag af d. 5 Juni 1885
rusthållarna fr. o. m. 1886 och framgent tillförsäkrats lindring med 30
proc. af hela rustningsbesvärets uppskattade värde.
Kbg.
I Finland frikallades rusthållen genom förordn.
af d. 1 Aug. 1810, i likhet med rote- och båtsmanshemmanen,
tillsvidare från uppställandet
af militär mot erläggandet af en lindrigt beräknad
vakansafgift och passevolansafgift. När vid 1877–78
års landtdag Finlands försvarsväsende byggdes på
allmän värnpligts grund, var indelningsverkets
upphäfvande en omedelbar följd. Vid 1885 års
landtdag fastställdes, att de åt rusthållen anslagna
räntorna skulle indragas till statsverket. I
enlighet dermed stadgades i en förordning af d. 5
Aug. 1886, att rustningsskyldigheten skulle vara
upphäfd, samt att rusthållen fr. o. m. 1889 skulle
vara fria från vakans- och passevolansafgifter,
hvaremot de dem anslagna räntorna skulle under
loppet af 15 år indragas till kronan enligt en
sådan beräkningsgrund, att indragningen för hvarje
rusthåll skulle uppgå till 79 s. k. rubelskatter
hvar rubelskatt beräknad till 5 mark 27 penni.
M. G. S.
Rustningsfjället. Se Hogdál 1.
Rustsjuk (Ruscuk), stad (till 1878 fästning)
i Bulgarien, på södra stranden af Donau,
vid Loms mynning, midt emot rumanska staden
Giurgevo. Omkr. 26,000 innev. (1881), turkar,
bulgarer, judar, rumaner, serber, armenier och
zigenare. Bulgarisk biskop. R. är ändstation
vid jernvägen R.–Varna och drifver liflig
handel. – R. var under romerska kejsaretiden
en befäst plats vid Donaulinien och kallas på
»Tabula peutingeriana» Prisca, i Antoninus’
»Itinerarium» Serantaprista. Förstörd under de
följande invasionerna, började staden först i
nyare tid återvinna betydenhet. 1810 gaf den sig
genom kapitulation efter en lång belägring åt
ryssarna, hvilka vid sitt aftåg 1811 förstörde
fästningsverken. I rysk-turkiska krigen 1828–29 och
1853–54 spelade den åter en rol. Före utbrottet af
kriget 1877 återställdes de gamla fästningsverken,
och nya fort anlades. Sommaren 1877 besköts staden
från batterier vid Giurgevo och blef dervid till stor
del förstörd.
Rusttjenst, krigstjenst till häst mot åtnjutande af
viss skattefrihet för jordegendom. Rusttjenst infördes
i Sverige genom Alsnö stadga (omkr. 1280), men
namnet är från jämförelsevis sen tid (Alsnöstadgans
uttryck är »maedðörs þiaenae», d. v. s. tjena med
häst). Såvidt urkunderna gifva vid handen, framträder
det först på Erik. XIV:s tid och då under formerna
ross- l. råsstienst (någon gång ros-tjenst), hvilka
former äro de herskande (vid sidan af »vapentienst»)
till öfver midten af 1600-talet. Uttrycket är
antagligen såsom teknisk term af tyskt ursprung
(jfr T. ross, stridshäst, och D. rostieneste)
och torde således icke vara af svenskt ursprung
(de nordiska former, Isl. hross och Forngutn. rus,
häst, från hvilka somliga vilja härleda ordet,
hafva ej funnits i Fornsv.). Under senare hälften
af 1600-talet började utbreda sig den sedan dess
vanligen förekommande formen rusttjenst (genom
härledning från rusta). Några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
