Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rutener (rusiner l. rusniaker; sjelfva kalla de sig rusy och sitt land Rus) kallar man de till den slaviska stammen hörande lillryske innevånarna i Galizien - Rutenium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rutenska nationaliteten tillbakasatt af polackerna,
hvilka bilda det herskande folket i Galizien. Först
efter 1837 har en rysk literatur i Galizien och
Ungern börjat utveckla sig (se Lillryska literaturen, sp. 1316).
Rutenium (af Ruthenia, Ryssland), kem., ett af Claus
1846 upptäckt, sällsynt metalliskt grundämne, som till
mycket små mängder åtföljer platina. Metallen är hvit
och svårsmältlig samt har egentliga vigten 11,4 och
angripes icke af syror. Rutenium, hvars atomvigt, som
tecknas Ru, är 104, liknar i många afseenden osmium.
P. T. C.
Rutensparre, Karl, sjömilitär, son af den käcke
karolinen Gustaf R. (f. 1685, d. såsom öfverste för
ett värfvadt regemente 1749), föddes d. 31 Mars
1724, inträdde 1743 i tjenst vid amiralitetet
och utnämndes 1755 till kaptenlöjtnant. Under
Pommerska kriget utförde han, i sammanhang med
Fersens bekanta anfall på öarna Usedom och Wollin,
en af de få lyckade offensiv-rörelser, som utmärka
detta långvariga krig. Med 13 smärre fartyg angrep
han d. 10 Sept. 1759 på Stettiner haff en preussisk,
flottilj på 12 fartyg (som hade ett större kanonantal
än den svenska eskadern) och lyckades efter 4 timmars
drabbning eröfra hela den fientliga flottiljen, så när
som på 3 barkasser, och tog till fånga 24 officerare
samt 500 underofficerare och gemene. Svenskarnas
förlust var 13 döda och 11 sårade. R. befordrades
1760 till amiralitetskapten och 1768 till kapten på
stat, tog 1770 afsked och afled 1788. – R:s brorson
Johan Lorens R. (född d. 15 Jan. 1752, kommendant på
Karlsten 1792–99, öfverste vid örlogsflottan 1819,
död d. 26 Juli 1828 på Dal i Halland) författade
åtskilliga skrifter i ekonomiska ämnen.
Rutformig, herald., kallas sådan sköld, som har
form af en lodrätt på en vinkel ställd qvadrat. Jfr Klipping.
Rutgersius (egentl. Rutgers), Jan, holländsk filolog
och diplomat, f. 1589 i Dortrecht, var lärjunge af
Vossius, Scaliger och Heinsius, började advokatpraktik
i Haag 1613 och följde 1614 en kallelse att träda i
tjenst hos Gustaf II Adolf, hvilken 1615 utnämnde
honom till hofråd. R. stod i gunst hos konungen
och Axel Oxenstierna, betroddes med flere utrikes
beskickningar (till Holland, Böhmen, Danmark),
adlades (1619) och vardt 1623 svensk resident i
Nederländerna. Död i Haag 1625. – R. vann ett namn
bland sin tids framstående filologer. Han utgaf Horatius (1613) och
skref Variarum lectionum libri sex (1616; tillegn. Gustaf II Adolf),
J. Rutgersii vita ab ipso conscripta (utg. 1646),
latinska dikter (Poemata, utg. 1653 af Nik. Heinsius) m. m.
Ruthart, Karl Andreas, tysk målare, lefde i senare
delen af 1600-talet och var verksam dels i Tyskland,
der han bodde i Regensburg 1664, dels uti Italien,
der han blef munk. Död i Rom omkr. 1680. Han målade
egentligen jagter och vilda djur, men på slutet
äfven kyrkliga bilder. Dessutom finnas af honom några
historiska målningar, David kallas till konung (i Oldenburg)
samt Circe och Odyssevs (i Dresden). Af hans djurstycken må nämnas
Hetsade hjortar och Strid mellan björnar och hundar (i Dresden),
Hvilande villebråd och Hjort söndersliten
af leoparder (i Pal. Pitti, Florens), Björnjagt (i Louvre)
samt flere i Wiens privatsamlingar. I Sveriges
Nationalmuseum finnas af honom tre taflor: Vilda djur
i en bergsklyfta, Hjortjagt och Tre hvilande hjortar (1665).
Han har äfven efterlemnat några sällsynta raderingar.
C. R. N.
Rutherford, Daniel, skotsk läkare, f. 1749, professor
i botanik vid Edinburghs universitet 1786, d. 1819,
upptäckte qväfvet, som han beskref i afhandl. De aëre mephitico (1772),
men som han icke namngaf eller närmare undersökte (detta gjordes s. å. af Priestley).
Rutherglen, stad i skotska grefskapet Lanark,
nära venstra stranden af Clyde, 3,5 km. s. ö. om
Glasgow. 11,473 innev. (1881). Kemiska fabriker,
pappersbruk, porslinsfabrik, skeppsvarf. I omgifningen
finnas stora stenkolsgrufvor och jernverk.
Ruths, Johann Georg Valentin, tysk målare,
f. i Hamburg 1825, studerade i München 1846 och i
Düsseldorf 1850 samt egnade sig åt landskapsmåleriet
under Schirmer. Han reste till Italien 1855 och
bosatte sig vid sin återkomst 1857 i Hamburg. Han
målar såväl landskap från Italien och Alperna som
ock nordtyska skogar och hedar, gerna med elegisk
stämning. Hans arbeten finnas i de flesta tyska
gallerier.
Ruthwen [ri’ven], Patrick, lord of Ettrich, earl of Bramford,
krigare, ättling af en gammal, för sina
olyckor ryktbar skotsk slägt, trädde redan under Karl
IX:s regering i svensk tjenst, i hvilken han sedan
under en lång följd af år utmärkte sig för tapperhet
och trohet. Under Karl IX deltog han i livländska
kriget. Livland och Preussen voro också under Gustaf
II Adolfs första regeringsår hufvudskådeplatsen för
hans verksamhet. Vid Rigas belägring (1621) utmärkte
R. sig under H. Wrangels öfverbefäl. Ända från början (1626)
deltog han i Gustaf Adolfs preussiska fälttåg,
bidrog kraftigt till konungens seger vid Mewe 1626
och slogs 1627 jämte Hepburn och Leslie af Gustaf Adolf till riddare.
För öfrigt anknyter R:s namn sig under de preussiska fälttågen till städerna
Marienburg, Elbing och Memel, på hvilka sistnämnda
ställen han förde befäl. Under denna tid åtnjöt
R. stort förtroende af de preussiska landens svenske
generalguvernör, A. Oxenstierna, som skrifver om
honom, att bland de främmande officerarna är det
ingen, som »har en stadigere och mera perpetuel
intention att continuere K. M:ts tjenst». Också
var det åt R. jämte öfverste Bagge, som, enligt
Gustaf Adolfs befallning, Axel Oxenstierna vid sin
afresa från Preussen skulle lemna »directionen af soldatesquen i Preussen».
Kort derefter kallades emellertid äfven R. till Tyskland.
Under Gustaf Horns öfverbefäl förenade han sig med den öfriga
svenska armén och deltog d. 7 Sept. 1631 i slaget
vid Breitenfeld. I början af 1632 förordnades han, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
