Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rutenium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
generalmajor, till kommendant i Ulm. 1634 hade han
åtskilliga uppdrag af A. Oxenstierna, förmodligen
rörande värfningar, att uträtta i Haag och
London. I Okt. 1635 vann R., då generallöjtnant,
en betydelsefull seger öfver sachsarna under hans
gamle krigskamrat Baudissin vid Dömitz, hvarigenom
Elbeöfvergången för Johan Banérs armé tryggades. I
början af 1636 återvände R. till England, der han
å nyo hade uppdrag af A. Oxenstierna att förrätta
rörande värfningar. Från denna tid synas hans
tjenster mera uteslutande tagits i anspråk af Karl I,
hvilken hade ärnat åt honom, såsom varande en
trogen rojalist, uppdraga det öfverbefäl öfver de
kungliga trupperna i Skotland, som sedan lemnades åt
Alexander Leslie. I det inbördes kriget i Skotland
kom R. dock att spela en vigtig rol, då han i början
af 1639 utnämndes till befälhafvare å det från de
upproriske tagna slottet i Edinburgh. S. å. utnämndes
han till Lord R. of Ettrich. 1640 var det R., som gaf
signalen till det borgerliga krigets nya utbrott,
då han lät affyra slottets kanoner mot staden
Edinburgh. Han belägrades då af de upproriske och
måste uppgifva fästet d. 15 Sept. 1640. Troget
fasthöll han emellertid vid sin konungs sak,
kämpade i sena ålderdomen för denna i fäktningarna
vid Edgehill och Newberry samt delade slutligen
konungahusets landsflykt. Sina sista år tillbragte
han i S:t Germain och Paris, hvarifrån han med
ödmjuka böneskrifter måste utverka sig af de svenska
myndigheterna utbetalandet af den pension å 1,200
rdr, som 1637 tillerkänts honom, och som förmodligen
utgjorde hans enda inkomstkälla. Under landsflykten
utnämndes han till earl of Brainford. Han afled 1651.
P. S.
Rutil (af Lat. rutilus, gulröd), miner., är ett
af titansyra bestående, ej sällan förekommande
mineral, som kristalliserar i tetragonala, ofta
8-sidiga, efter längden streckade prismer med
pyramidal tillspetsning. Genom tvillingsbildning
uppstå ofta vinkelformiga eller radbandslika
kristallbildningar. Rutilen har mussligt till ojämnt
brott. Hårdhet 6–6,5; egentlig v. - 4,2–4,5. Färgen
är rödbrun till gulröd, men äfven brun till
svart, strecket gulbrunt. Rutilen har metallartad
diamantglans, är föga genomskinlig och starkt
ljusbrytande samt visar positiv dubbelbrytning. Dess
kemiska sammansättning motsvarar 60 proc. titan
och 40 proc. syre, men den innehåller ofta något
jernoxid. För blåsrör är den osmältbar och löses ej
af syror. Den förekommer tillsammans med qvarts,
turmalin och guld i lösa jordlager, men vanligen
tillsammans med fältspat, qvarts, jernglans, distén
och pyrofyllit, insprängd i korn eller korniga
aggregat i äldre kristalliniska skiffrar samt ock,
ehuru sällan, i kalk och dolomit. I Sverige finnes
den vid Horrsjöberget i Värmland och vid Käringbricka
i Vestmanland. Mikroskopiskt har rutilen en stor
utbredning såväl i eruptiva bergarter som ock i
synnerhet i de kristalliniska skiffrarna samt
i takskiffrar och anses der vara ett ursprungligt
mineral. En varietet af rutil är nigrin, svart,
jernhaltig rutil. Rutilen, som fordom kallades röd schörl,
har genom titansyran användning bl. a. i
porslinsmåleriet för framställning af gula färgtoner.
Ant. Sj.
Rutilius. 1. Publius R. Rufus, romersk jurist, statsman,
krigare, talare och författare, f. omkr. 158 f. Kr.,
var konsul 105 och förvaltade några år derefter Mindre
Asien. Strängt rättskaffens och oegennyttig, ådrog
han sig genom sin omutligt stränga rättskipning den
inflytelserika riddareklassens hat och blef också,
efter ett med stolt sjelfkänsla fördt försvar, sakfälld.
Han vistades derefter i ett slags landsflykt
i Smyrna, sysselsatt med vetenskaplig verksamhet. Hans
dödsår är icke med säkerhet kändt; det inföll
antagligen ej förr än efter år 77 f. Kr. R., som
med ifver omfattade den stoiska läran, författade en
sjelfbiografi samt möjligen derjämte på grekiska ett
historiskt verk, hvars förhållande till den förra
icke är fullt utredt. Äfven juridiska skrifter af
honom omtalas. – 2. Se Lupus.
R. Tdh.
Rutin (Fr. routine, egentl. liten väg, som man af
vana alltid går). 1. Inöfvad vana att verkställa
någonting på ett visst sätt; färdighet, skicklighet,
som förvärfvats mera genom öfning och vana än genom
teoretiska studier. – Rutinerad, öfvad, skicklig,
erfaren, van, som sköter sitt yrke eller sin konst med
invand säkerhet, men utan genialitet. – 2. Sjöv. Se Skeppsrutin.
Rutkors. Se Kors.
Rutkrans (T. rautenkranz), en heraldisk figur,
som förekommer i de sachsiska och anhaltska
husens vapensköld och har formen af en något krökt
snedbjelke, som å öfre sidan prydes med utstående blad
och går från i heraldisk mening nedre venstra hörnet
till det öfre högra. Färgen är grön på hvitt fält.
Rutland [rö’tländ]. 1. Minsta grefskapet i England,
ligger mellan Lincoln, Northampton och
Leicester. Areal 384 qvkm. 21,434 innev. (1881). R. är
ett kuperadt slättland. Omkr. 91 proc. af arealen
äro odlad jord. Jordbruk och ladugårdsskötsel äro
hufvudnäringar; stiltonost tillverkas och utföres
i stor myckenhet. Hufvudstaden, Oakham, ligger i
Catmosdalen vid en bibana till Midland-jernvägen
och är genom en kanal förenad med Melton Mowbray
i Leicestershire. 2,948 innev. (1881). En del
af det gamla Oakham castle är restaurerad. –2. Stad i
nord-amerikanska staten Vermont, vid en
vigtig jernvägsknut. 12,149 innev. (1880). Maskinverkstäder. Marmorbrott.
1784–1804 var R. en af statens hufvudstäder.
Rutormen, Morelia Argus, zool., hör till
pythonormarnas familj (Pythonidae), ormarnas ordning (Ophidia) och
kräldjurens klass samt torde vara
den vackraste af alla jättestora ormar. Hufvudet är
svart, öfre delarna blåsvarta, med glänsande gula
rutor, undersidan ljusgul eller halmfärgad. Längden
stiger till 3,6–4,5 m. Rutormen är hemma i Australien,
vistas på fuktiga ställen, stundom i sjelfva vattnet,
enligt en annan uppgift på slätter och öppna platser,
der han under torr väderlek ligger sammanrullad i
någon håla, och hvarifrån han under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
