Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruts bok ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
recension, utmärkt af qvickhet och skärpa. De återfinnas
mest i »Stockholms-Posten». R. tillhörde under sina
senare år fru Lenngrens intimare umgängeskrets.
–rn.
Rutsådd, skogsv. Se Handsådd.
Rutuler (Lat. rutuli) en fornitalisk folkstam,
bosatt omkring hufvudstaden Ardea. Denna upptages
bland de 30 latinska städer, som 493 f. Kr. skola
hafva slutit förbund med Rom. Senare blef den koloni (se Ardea).
R. Tdh.
Ruuth [rut], namn på flere adliga svenska ätter. Den
äldsta af dem, »Ruuth i Finland», fick sin adliga
värdighet redan 1559. Tvänne af dess medlemmar
fingo 1659 och 1685 förnyelse på sitt adelskap och
bildade nya ätter. Till den 1659 adlade och såsom
adlig antagligen 1808 på svärdssidan utslocknade
ätten hörde Gustaf R. (f. 1694, d. 1757), som blef
viceamiral och 1755 riksråd. Han fick genom sitt
gifte med öfveramiralen Siöblads dotter ansenlig
förmögenhet. Hans söner Gustaf Adolf (d. barnlös 1802)
och Erik erhöllo 1777 friherrlig värdighet på grund
af faderns förtjenster. Den senare blef 1792 jämte
sina två äldsta söner grefve, hvarvid stadgades,
att den grefliga värdigheten skulle åtfölja endast
äldste sonen af hvardera grenen. Från grefve Erik
R. härstamma således de nu lefvande grefliga och
friherrliga ätterna R.
Ruuth [rut], Erik, grefve, ämbetsman, landtmarskalk,
föddes d. 24 Okt. 1746. Han började sin bana såsom
militär, tog 1762 afsked och fick öfverstetitel 1781,
då han blef kavaljer hos hertig Karl. 1786 blef
han förste stallmästare hos denne och utnämndes
s. å. till statssekreterare vid Handels- och
finansexpeditionen. Det var ej lätt att finna någon,
som ville åtaga sig den besvärliga finansförvaltningen
efter Liljencrantz, hälst som det var tämligen
allmänt bekant, att en stor finansnöd herskade och att
Gustaf III önskade krig. R. befanns villig att blifva
finansminister och, hvad ännu bättre var, att blifva
ett lydigt redskap i konungens och Tolls händer. Kort
före ryska krigets utbrott 1788 fick R. befallning
af konungen att föranstalta om tillverkningen af
falskt ryskt guldmynt, hvilken tillverkning äfven
kom till stånd, men när R. följde konungen i kriget,
befalldes grefve Munck att öfvervaka och kontrollera
förfalskningen. 1789 blef R. ledamot af Rikets
ärendens allmänna beredning och 1790 president i
Kammarkollegium. Vid riksdagen i Gefle 1792 blef han
af konungen utsedd till landtmarskalk och upphöjdes
efter riksdagens slut i greflig värdighet. Under
Gustaf III:s regering hade R. hört till denne monarks
lydigaste verktyg; men efter konungens död skilde han
sig från »gustavianerna» och sökte i stället göra sig
behaglig för de nye maktegande, som 1792 kallade honom
till En af rikets herrar. Generalguvernörsbefattningen
i Pommern var ledig, och denna syssla sökte Armfelt
erhålla. Men Reuterholm, Staël, Bonde och R.,
som alla fruktade honom, lade sig med ifver emot
hans utnämning, och R. erhöll den vigtiga platsen
(1792), hvarmed följde kansleriatet öfver Greifswalds
universitet. Det dröjde likväl ej länge, innan R. fick
erfara, att han ej var behaglig
för den nya regeringen. Han blef nämligen invecklad
i en rättegång, som hade mycken likhet med en
förföljelse. Den af hertigen-regenten tillsatta
statsutredningen inkom 1793 till K. M:t med en
berättelse öfver R:s finansförvaltning från 1787 års
början till d. 11 Okt. 1790. Denna berättelse innehöll
många och svåra anmärkningar. Den svåraste rörde åtta
stycken qvittenser, hvilka tillsammans utgjorde ett
belopp af 324,693 rdr, och på hvilka konungen hade
öfver det af R. framlemnade och undertecknade
reversalet endast tecknat sitt namn utan något
tillägg. Då dessa räkningar ej omtalades i några
protokoll hållna inför K. M:t, kunde statsutredningen
ej godkänna dem såsom verkliga verifikationer, innan
man kunde få kännedom om de saknade kassaböckerna,
hvarför saken drogs inför Kammarrevisionen, som dömde
R. att ersätta K. M:t och kronan med ofvannämnda
summa. Denna dom bragte R, till ruin, ty han
måste afstå från sin generalguvernörsbefattning
och låta försätta sig i konkurs, 1796. Under
den långvariga processen i Kammarrevisionen hade
R. förnämligast stödt sitt försvar på innehållet i
afskrifter af hemliga protokoll, hållna inför Gustaf
III. Afskrifterna voro bevittnade af Reuterholm
och riksmarskalken Oxenstierna; men den förre,
som förmodligen ville förtaga R. hvarje möjlighet
till försvar, lät i en talrik konselj inför
hertigen-regenten förklara sin underskrift utan
all betydelse och fordrade, att afskrifterna ej
skulle anses som hufvuddokument, om ej originalen
företeddes. R. påstod, att detta var en omöjlighet,
under uppgift, att dokumenten blifvit honom
frånstulna på hans egendom Marsvinsholm i Skåne. Ej
nog härmed. Aktor i målet, expeditionssekreteraren
Edman, ett af Reuterholms kreatur, sökte vid ett
tillfälle göra troligt, att konungens namnteckning på
de ofvannämnda åtta reversalen var förfalskad. Redan
följande året sökte R. resning i målet och förevisade
då handlingar, som godkändes, så att han slapp
undan med att till kronan återbetala 95,452 rdr 30 sk. 10 rst.
De framvisade dokumenten skulle hållas
ytterst hemliga, emedan de innehöllo uppgifter på de
personer, som mottagit penninggåfvor af konungen under
riksdagen 1789, hvilken omständighet skulle varit
förnämsta skälet, hvarför de ej kunde uppvisas under
förmyndareregeringen. Vid 1809 års riksdag uppträdde
R. som chef för det kontrarevolutionära partiet och
sökte på enskild väg förmå hertigen att låta utropa
Gustaf IV Adolfs son till konung, hvilket dock såsom
bekant misslyckades. Det är föga troligt, att det var
tillgifvenhet för det gamla konungahuset, som förmådde
R. till dessa åtgärder och till att motarbeta Kristian
Augusts val till tronföljare. Det är mera sannolikt,
att R. förnämligast hade en ministèrförändring till
syftemål för att på sådant sätt återigen komma till
makt och inflytande. Vid nyssnämnda riksdag föreslog
R. en ombildning af nationalrepresentationen med
särskildt afseende på att hvarken bruksegare eller
andra besutna män, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
