Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruts bok ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej kunde räknas till något af de fyra stånden, saknade
representationsrätt. R. blef 1812 öfverstemarskalk
hos drottningen och dog i Stockholm d. 25 Maj
1820. Han var ledamot af Vet. akad. (1802)
och hedersledamot af Landtbruksakad. (1812).
A. Brn.
Ruvarova. Se Kongo.
Ruvo, stad uti italienska prov. Bari (Apulien).
Omkr. 18,000 innev. Biskopssäte. Staden hette i
forntiden Rubi och är ryktbar för de många
vackra vaser, som anträffats i apuliska grafvar i
dess omgifning, och som nu äro en bland de förnämsta
skatterna i Neapels museum.
Ruysbroek [rö’jsbruk] l. Rusbroek, Johannes, den mest
berömde bland de nederländske mystikerna, f. 1293
i Ruysbroek nära Bruxelles, visade redan tidigt
böjelse för askes och kontemplation. Sedan han en
längre tid tjenstgjort som prest vid S:t Gudulakyrkan
i Bruxelles, hvarunder han skarpt uppträdde mot sin
tids laster och förvillelser, drog han sig vid sextio
års ålder, tillsammans med några likasinnade, till det
nyinrättade augustinklostret Grönendal (Viridis vallis)
i Soignyskogen i Bruxelles’ omnejd samt blef detta
klosters förste prior. Der delade han sin tid mellan
omsorgen om ordens bästa och en stilla kontemplation
samt dog derst. d. 13 Dec. 1381. Redan tidigt erhöll
han namnet doctor ecstaticus på grund af sitt ständiga
sysslande med uppenbarelser från en högre verld. En
af hans förnämsta lärjungar var Gerhard de Groot,
stiftaren af »Gemensamma lifvets brödraskap». Bland
alstren af R:s mystiska skriftställareverksamhet må
framför andra nämnas Ornatus spiritualis desponsionis,
Speculum aeternae salutis och De calculo candido.
J. H. B.
Ruysch. Se Ruijsch.
Ruysdael. Se Ruijsdael.
Ruysselede [röjslede], stad i belgiska
prov. Vest-Flandern, 24 km. s. ö. om Bruges. 6,670
innev. (1881). R. är hufvudsakligen bekant för den
stora åkerbrukskoloni för unga brottslingar, som
regeringen der anlade 1849.
Ruyter [röj-], Michel Adriaanszoon van, holländsk
sjöhjelte, f. i Vliessingen 1607, gaf sig år
1618 till sjös och reste på handelsfartyg öfver
jordens alla haf. 1641 gafs honom ett krigsskepp i
eskadern, som sändes till Portugals hjelp, och d. 4
Nov. s. å. vann han öfver spaniorerna träffningen vid
S. Vincent. Såsom eskaderchef deltog han i 1652–54
års krig mot England. Vid Plymouth besegrade han
ensam Ascue d. 26 Aug. 1652; jämte de Witt stred
han mot Blake vid Calais d. 2 Okt. s. å., och under
Tromp kommenderade han mot Blake vid Dover (d. 10
Dec. s. å.), vid Portland (d. 18–21 Febr. 1653)
samt vid Newport (d. 12–13 Juni s. å.). 1654 gjorde
han mycken skada på Englands kolonier i Afrika, vann
derpå marinens högsta grad (löjtnant-amiral-general;
amiralsgraden kunde endast ståthållaren innehafva)
och tuktade barbareskstaterna vid Medelhafvet. I
Maj 1659 sändes han med en flotta till de danska
farvattnen och medverkade till svenskarnas nederlag
vid Nyborg d. 14 Nov. År 1665 fick han öfverbefälet
i kriget mot England. Oenighet med Tromp förlamade hans rörelser; men han
tillfogade dock fienden stora förluster i slaget
vid Foreland (d. 1–4 Juni 1666), och i Juni 1667
seglade han härjande in i Thames, hvarigenom freden
påskyndades. Såsom öfverbefälhafvare för flottan
under 1672 års krig stred han d. 7 Juni vid Solebay
en ärofull strid mot de förenade franska och engelska
eskadrarna (af hvilka dock den franska föga deltog
i slaget). Hjeltens bedrifter hindrade icke, att
folkraseriet d. 20 Aug. s. å., för hvilket bröderna
de Witt föllo offer, vände sig äfven mot honom och
hans familj. 1673 utkämpade R. emot fiendens förenade
flottor tre segerrika bataljer: vid Walcheren (d. 7 Juni),
vid Zeelands kust (d. 14 Juni) samt vid Helders
udde (d. 21 Aug.). 1676 blef R. d. 8 Jan. slagen
af fransmännen under Duquesne vid Lipariska öarna
(Stromboli), och vid Agosta (d. 22 April) sårades
han af en kanonkula så svårt, att döden följde i
Syrakusa d. 29 April 1676. R. var sin tids främste
sjöhjelte, dertill en god medborgare och prydd
med den enskilde mannens dygder. Europas suveräner
täflade att betyga honom sin aktning, och sjelfve
Ludvig XIV begrät hans död, ty »han gjorde heder åt menskligheten».
Jfr Brandt: »Leven en bedrijf van R.» (1687), och Klopp:
»Leben und thaten des admirals de R.» (1852).
Kj.
Ruzname (ruznameh), Pers. (af ruz, dag, och
name, bok), dagbok; almanack, kalender, journal,
register. Ordet förekommer i samma betydelser äfven
i Turk. och Arab.
Rübezahl, i den tyska folksagan en bergande på
Riesengebirge, hvilken visar sig hjelpsam emot
goda menniskor, fattiga och vilsegångna, men kitslig
emot de falske och elake, hvilka han förföljer med
storm och oväder samt allahanda bländverk. Han kan
förvandla sig i olika djurskepnader, men uppenbarar
sig hälst såsom jägare. Om han tilltalas med spenamnet
R. (»rofsvans»), blir han förgrymmad; deremot vill
han gerna heta »bergets herre».
Rüchel, Ernst Wilhelm Friedrich von, preussisk
general, f. 1754, d. 1823, kämpade 1792–94 i
Rhenlanden, slutligen såsom generalmajor och
brigadchef och blef derefter inspektör för samtliga
militära utbildningsanstalter. Vid krigsutbrottet
1806 ställdes R. i spetsen för den vid Eisenach
stående kåren, som hade till uppdrag att framrycka i
Thüringen. Han drogs dock småningom till Weimar och
skickades under olycksdagen vid Jena (d. 14 Okt.) till
Hohenlohes undsättning, men indrogs i nederlaget
och blef sjelf sårad. Alltför strängt bedömd för
sitt uppträdande under kriget, tog R. afsked.
C. O. N.
Rückert, 1. Friedrich R., tysk skald och
orientalist, född d. 16 Maj 1788 i Schweinfurt
(Bajern), idkade 1805–09 universitetsstudier i
Würzburg och Heidelberg, var 1811–12 privatdocent i
klassisk filologi i Jena och slog sig derefter ned i
hemorten, egnande sig åt språkstudier samt erotisk och
politisk diktning. Med sina kraftfulla Geharnischte sonette
eggade han sinnena till befrielsekriget mot
Frankrike. Sedan han 1816 redigerat »Das morgenblatt» i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
