Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruts bok ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stuttgart, styrde han färden till Rom, hvarest han
gjorde en rik skörd af poetiska formstudier
och knöt vänskap med bl. a. svenske skalden
Atterbom. Hösten 1818 begaf R. sig till Wien,
och der invigde J. v. Hammer-Purgstall honom i de
österländska språken. Inom få år hade R. genom sin
utomordentliga språkbegåfning och aldrig tröttnande
flit vunnit en mästerlig insigt i arabiska, persiska
och turkiska. En frukt deraf blef hans diktsamling
Östliche rosen (1822), med efterbildningar efter
Hafis och Rûmi. R. bosatte sig 1820 i Koburg och
gifte sig följ. året med den älskvärda flicka,
som han besjungit i den stora, under årens lopp
tillökade diktsamlingen Liebesfrühling. Han
kallades till professor i orientaliska språk vid
Erlangens universitet 1826 och vid Berlins 1841
(med geheimeråds titel). Ur hans penna flöto
oafbrutet dikter i original och öfversättning
samt ej sällan filologiska uppsatser. Han drog sig
1848 tillbaka till sin landtegendom Neusess nära
Koburg, hvarest han dog d. 31 Jan. 1866. – I säker
och ledig behandling af de svåraste versformer
står R. snart sagdt oupphunnen. Hans dikter äro
uttryck för en djupt fridfull lefnadsvisdom, en
lekande inbillningskraft och en innerlig känsla,
som väl är föga berörd af passionernas stormar,
men alltid sund och sann. Kärleken, själens
hvila i det gudomliga, naturens idylliska drag
och familjelifvets fröjder utgöra ämnen för hans
sång. Han har en mycket fin blick för den poesi,
som kan innebo i det skenbart obetydliga (derom
vittnar bl. a. den stora diktcykeln Haus und jahr).
R:s religiösa sinne fann sin ankargrund
i en halft mystisk-panteistisk förnuftsreligion,
som han firade i profetiska toner. Allt hvad han
upplefde, tänkte och läste formade sig för honom
till vers; poesien var hans sannskyldiga tungomål,
och hans oinskränkta makt öfver språkets rytmiska och
musikaliska tillgångar gjorde, att de konstfullaste
eller konstigaste former föllo sig för honom mest
lockande. Detta har icke varit i allo gagneligt för
hans diktning. Språkvirtuositeten framträder ofta
alltför medvetet, såsom ett gnistrande hölje kring
ett torftigt innehåll, och trots all omvexling i
den yttre formen vidlåda en viss enformighet och
saftlöshet en mängd af hans dikter. Dertill bidrog
hans förkärlek för orientaliska versformer (ghaselen
o. a.), i hvilka den herskande parallelismen hindrar
en organisk utveckling af den poetiska tanken. Om
således R. ej eger de största lyriska skalders förmåga
att gripa och hänföra, finns det emellertid bland
hans mångtusentals smådikter ej få, hvilkas skönhet
är oförgänglig. Språket riktade han med en mängd
»lyckade ordbildningar, och genom sina öfverlägset
gjorda öfversättningar öppnade han på vid gafvel
Orientens diktverld för Vesterlandet. – R:s första
utgifna diktsamlingar voro Deutsche gedichte (1814;
under psevdonymen Freimund Reimar) och Kranz der zeit (1817).
Hans Gesammelte gedichte utgåfvos i 6 bd
1834–38 (flere förk. uppl., den 22:dra 1885). Ett
hedersrum bland hans alster intager den stora,
af sinnrika och djuptänkta småstycken sammanfogade
lärodikten Die weisheit der brahmanen (1836–39; 12:te uppl. 1886).
Misslyckade äro deremot såväl rimmeriet Leben Jesu, (1839) som de fyra historiska
dramer R. skref i Berlin. Bland hans öfversättningar,
hvilka snarare äro omdiktningar, märkas: från
arabiskan Hariris makamer (»Die verwandlungen des
Abu Seid von Serug», 1826, flere uppl.; den mest
beundransvärda bland R:s tolkningar), Amrilkais’ sånger (1843),
»Hamâsa» (äldre arabiska folkvisor, 1846) och Koranen (utg. 1888),
från persiskan »Rostem und Suhrab» (efter Ferdusi, 1838),
från sanskrit »Nal und Damajanti» (1828; 6:te uppl. 1889) och
«Gitagovinda» (1837) samt den kinesiska, visboken
»Schi-King» (1833). Såsom efterbildningar kunna anses
Erbauliches und beschauliches aus dem morgenlande (1836–38),
Morgenländische sägen und geschichten (1837) och
Brahmanische erzählungen (1839). Efter R:s död utgåfvos
hans »Gesammelte poetische werke» (i 12 bd, 1868–69; ny uppl. 1881–82)
samt åtskilliga efterlemnade dikter och öfversättningar.
– 2. Heinrich R., tysk historieskrifvare och germanist,
den föregåendes son, f. i Koburg 1823, blef 1852
professor i tysk fornkunskap i Breslau, hvarest han
dog 1875. Bland hans arbeten, märkas Annalen der
deutschen geschichte (3 bd, 1850; 2:dra uppl. 1861),
Geschichte des mittelalters (1852),
Culturgeschichte des deutschen volkes in der zeit des übergangs
aus dem heidenthum in das christenthum (1853–54),
Lehrbuch der weltgeschichte (2 bd, 1857) och
Geschichte der neuhochdeutschen schriftsprache (2 bd, 1875, ofullb.).
E. F-t.
Rückert, Leopold Immanuel, tysk teolog, f. 1797
i Grosshennersdorf vid Herrnhut i Oberlausitz,
erhöll sin första uppfostran och undervisning vid
herrnhutskolan i Niesky, prestvigdes 1817 och blef
1819 diakonus i sin födelseförsamling. Han utnämndes
1825 till subrektor och 1840 till konrektor vid
gymnasiet i Zittau. Efter flere fruktlösa försök
att vinna anställning som akademisk lärare fick
han omsider år 1844 kallelse till en teologisk
professur i Jena. Der qvarstannade han ända till
sin död, 1871. Bland hans många utgifna arbeten
på det teologiska området må nämnas kommentarier
till flere af Paulus’ bref (1831–37), hans stora
spekulativt-systematiska verk Theologie (2 bd, 1851–52),
Das abendmahl (1856), Büchlein von der kirche (1857) och
Der rationalismus (1859).
J. H. B.
Rüdesheim [-hajm], stad i preussiska regeringsomr.
Wiesbaden (prov. Hessen-Nassau), vid
foten af Niederwald, tätt vid Rhen och snedt emot
Bingen. 3,609 innev. (1880). R. har en konstgjord
vinterhamn, liflig flod- och jernvägstrafik och är
i synnerhet bekant för sitt vin (»rüdesheimer»), ett
af de bästa i Rheingau. Till toppen af Niederwald (se
d. o.) med nationalmonumentet går en kugghjulsbana
från R.
Rüdiger, Feodor Vasiljevitj, grefve, rysk fältherre,
född i Mitau 1781, avancerade under de napoleonska
krigen till generalmajor, blef 1826 generallöjtnant
och vann under 1828 års fälttåg mot turkarna segrarna
vid Jenibasar och Kjötesch. Under det följande året förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
