Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rühmkorff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
början af detta årh., bl. a. såsom frivillig
i Lützows skara, 1813, och byråchef hos
Scharnhorst s. å., hvarvid han utkastade planen till
slaget vid Hanau. Han var 1822–37 chef för stora
generalstaben och sedan 1844 generalinspektör för
militärundervisningsväsendet. Död 1847. R. utgaf
bl. a. arbeten rörande krigen 1806 och 1809 samt
flere goda kartor och var den förste redaktören af
»Preussisches militairwochenblatt» (sedan 1816).
Rühmkorff (enl. franskt skrifsätt Ruhmkorff).
<sp>Heinrich >Daniel</sp>, tysk mekaniker, f. i
Hannover 1803, innehade en mekanisk verkstad
i Paris, hvarest han dog 1877. R. utmärkte sig på
det termo-elektriska och det magneto-elektriska
området. Han uppfann 1851 den s. k. ruhmkorffska
gnist-induktorn, äfven kallad Ruhmkorffs apparat.
Se Induktionsapparater, sp. 600–601.
Rühs, Friedrich, tysk historiker, född i Greifswald
d. 1 Mars 1781 (ej 1780), student i Göttingen,
bildades till häfdatecknare hufvudsakligen genom
umgänge med Schlözer. Han utgaf redan 1801 Versuch
einer geschichte der religion, staatsverfassung
und kultur der alten skandinavier, och Nordens,
särskildt Sveriges, historia blef sedan ett af de
förnämsta föremålen för hans grundliga och opartiska
forskning. R. flyttade snart till Greifswald, der han
afslöt sina studier och 1808 blef e. o. professor
i historia. Det var der han under de bekymmersamma
krigsåren begynte sitt hufvudverk, Geschichte Schwedens
(5 dlr, 1803–14; »Svea rikes historia från
de äldsta tider till konung Carl XII:s död», 5 dlr,
fr. o. m. 2:dra del. öfvers. af A. M. Strinnholm,
1823–25), om hvilken historia Geijer kunde yttra,
att den var »ej blott utan jemförelse det bästa af
främmande arbeten om Sverige: den är på det hela inom
oss och af oss sjelfva ännu oöfverträffad». Bland
hans öfriga skrifter från samma skede kunna
nämnas: Über die schicksale der schönen redekünste in Schweden (1802),
Erinnerungen an Gustav Adolf (1806),
Finnland und seine bewohner (1809;
»Finland och dess invånare», 1811, 1813; 2:dra
uppl. tillökt och omarb. af A. I. Arwidsson 1827)
samt öfversättningar af Leopolds bref öfver Sverige
(1804, mot Acerbi, se denne), Gustaf III:s skrifter,
strödda prosaiska skrifter af Leopold m. m. (R. ansåg
nämligen svenska såsom sitt andra modersmål). År
1810–11 företog R. en resa genom Sverige, egentligen i
ändamål att der vinna anställning, sedan Greifswalds
universitet till följd af den franska ockupationen
måste upphöra. Men oförmodadt kallades han, på
grund af Humboldts bemödanden, 1810 till professor i
historia vid det nybildade universitetet i Berlin,
der han 1817 äfven blef k. preussisk historiograf
och medlem af vetenskapsakademien. Bland de skrifter
han der offentliggjorde må i främsta rummet nämnas
Die Edda, nebst einer einleitung über nordische poesie und mythologie (1812)
och Über den ursprung der isländischen poesie aus der angelsächsischen
(1813), emedan R. i dem med stor lärdom och betydande
skarpsinne brutit vägen för nya och mer
vetenskapliga åsigter i fråga om Eddans myter och
den isländska literaturen, i det dessa ställas
i samband med och uppvisas hafva sina källor i
den äldre medeltidens odling i England och det
öfriga Europa. Genom dessa skrifter, hvilka af
danska och svenska lärda ansågos såsom i hög grad
kätterska och underhaltiga, råkade R. i polemik med
P. E. Müller, R. Rask, Hammarsköld m. fl. S. Bugges
och andras nyare undersökningar gå väsentligen i
den af R. angifna riktningen och hafva fullkomligt
styrkt det hufvudsakliga af hans meningar. I Sverige
var det endast Wallmark, som i sitt inträdestal i
Vitt. hist. o. ant. akademien ställde sig på R:s
sida. R. utgaf för öfrigt från Berlin
Entwurf einer propädeutik des historischen studiums (1811),
Handbuch der geschichte des mittelalters (1816; öfvers. på
svenska; 2:dra uppl. 1825),
Über das studium der preussischen geschichte (1817) m. m. De sista åren
af hans lefnad förmörkades genom sjuklighet. För sin
helsas skull företog han en resa till Italien och
afled i Florens natten till d. 1 Febr. 1820. – Efter
hans död utkom Ausführliche erläuterung der zehn ersten
kapitel der schrift des Tacitus über Deutschland (1821).
–rn.
Rümelin, Gustav von, tysk skriftställare,
f. 1815 i Ravensburg (Würtemberg), blef 1845
rektor vid latinskolan i Nürtingen, 1848 medlem
af nationalförsamlingen i Frankfurt och 1852
råd i kultusministeriet i Stuttgart, var 1856–61
minister för kyrko- och skolärenden samt öfvertog
1861 chefskapet för statistisk-topografiska byrån
derst., hvarjämte han 1870 utnämndes till kansler för
Tübingens universitet. R. utgaf tillsammans med andra
författare det beskrifvande verket Das königreich Württemberg
(1863; ny uppl. 1882–86). Vidare
märkas hans med sans och fin uppfattning skrifna
Shakspearestudien (1866; 2:dra uppl. 1874) samt
Reden und aufsätze (2 bd. 1875–81). R. dog 1889.
Rümker, Karl Ludwig Christian,
tysk astronom, f. 1788, blef 1807 löjtnant i engelsk
tjenst och derefter navigationslärare vid den
engelska marinen. Han var 1817–21 direktor för
navigationsskolan i Hamburg, 1821–30 direktor för
observatoriet i Paramatta i Nya Syd-Wales och 1831–57
direktor för observatoriet i Hamburg. Död i Lissabon
1862. R. är bekant för sin stjernkatalog:
Mittlere oerter von 12,000 fixsternen (1843–52; ny följd 1857).
– R:s son Georg Friedrich Wilhelm R., f. 1832,
är sedan 1856 direktor för observatoriet i Hamburg.
K. B.
Rüppell, Wilhelm Peter Eduard Simon,
tysk resande och naturforskare, f. 1794 i Frankfurt a. M., företog
1817 utan specielt vetenskapligt ändamål en resa
i Egypten och Sinai-halfön, idkade derefter några
år astronomiska och naturvetenskapliga studier vid
italienska universitet för att förbereda sig för
en större forskningsresa i nordöstra Afrika. Han
genomvandrade 1822–27 Nubien, Sennar, Kordofan och
Petreiska Arabien, hvilka trakter voro den tiden
till större delen okända, samt gjorde 1832–33 en
forskningsresa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
