- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
131-132

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska literaturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upplysning, tänkesätt och seder,
med många citat från olika »samlingar».
Till uppbyggelseliteraturen och historien
höra helgonbiografierna. Sådana skrefvos (efter
bysantinska mönster) redan i 11:te årh. af den
förut nämnde Feodosij (Vladimir, Boris och
Gleb) samt af Nestor, diakon i Hålklostret
i Kiev, d. omkr. 1114 (Boris och Gleb,
Feodosij). Dessa arbeten jämte skrifter af biskop
Simon och munken Polikarp (13:de årh.) bilda
början af Hålklostrets samling af helgonlegender,
Paterik, som finnes i flere redaktioner (äldsta
handskr. från 15:de årh., tr. 1661). Vigtigast
för vår tid är den fornryska krönikeliteraturen.
Den gamla kievska krönikan (ofta nämnd med
titeln Povjest vremennych ljet) börjar, liksom
bysantinska förebilder, med jordens delning efter
syndafloden, ger derefter en öfversigt öfver folk och
land, redogör tämligen utförligt för slavernas
vandringar, utbredning och stammar, börjar
med 852 »sätta årtal» och följer sedan år för år
händelserna fr. o. m. Rurik t. o. m. Sviatopolk
Izjaslavitj (år 1110). Krönikan, länge, men utan
fulla skäl, kallad Nestorskrönikan, grundar sig
på skriftliga uppteckningar (i kalendarier
eller särskildt gjorda), på folktraditioner och
personliga hågkomster, med lån från bysantinska källor
och med historiska urkunder in extenso. Den är icke
en författares verk, utan en »samling», utan tvifvel
gjord i början af 12:te årh. Vi känna emellertid ej
ens denna »samling» i den ursprungliga redaktionen,
utan först i handskrifter från 14:de och följ. årh.,
der den står som ett slags inledning till andra
krönikor. I sin af oss kända form kan den icke
vara Nestors verk. Äldre uppteckningar från
andra orter ingå troligen i yngre redaktioner
(från 16:de och 17:de årh.). När en krönika
afskrefs, gjordes ofta tillägg eller ändringar
efter andra källor, och berättelsen fördes
vidare framåt. En fortsättning på gamla krönikan
är den yngre kievska krönikan, omfattande tiden
1111–1200, i Hypatiuska (Ipatievska) handskr. (från
slutet af 14:de eller början af 15:de årh.), och
hon efterföljes af den Volyniska krönikan,
omfattande tiden 1201–1292. I den s. k. Laurentiska
handskr. (fr. år 1377) åter
fortsättes gamla krönikan af en Suzdalsk krönika,
som hufvudsakligen behandlar händelserna i nordöst,
t. o. m. 1305. Den äldsta l. »första» Novgorodska krönikan
(handskr. i Synodalbibl., delvis från början
af 13:de årh.) omfattar, efter ett utdrag ur Kievska
krönikan, Novgorods historia 1016–1333. Samtliga
krönikor hafva ett fromt och fosterländskt syfte.
Utom krönikor finnes från 13:de–15:de årh. en mängd
historiska eller patriotisk-sentimentala berättelser
i novellistisk form, som synas hafva varit mycket
omtyckta: Om Alexander Nevskij och hans seger öfver
svenskarna, Svenske konungen Magnus’ skrifvelse, Om
Batus angrepp på ryska landet, Mordet på Mikael
af Tjernigov och hans bojar Feodor, Mordet på Mikael
af Tver, Om Moskvas eröfring genom Tochtamysch.
I synnerhet Dimitrij Donskoj och striden med
tatarerna under Mamaj (Kulikovska slaget) äro
föremål för dylik behandling. Från 15:de årh.
finnas berättelser
om Ivan III:s tåg mot Novgorod, om Konstantinopels
byggnad och eröfring (genom turkarna)» o. s. v.
Geografisk-historiskt intresse ega pilgrimsfärderna:
den äldsta är hegumenen Daniels Vandring till
Jerusalem (från början af 12:te årh.), som finnes
i otaliga handskr. Profana intressen tillgodose
i någon mån köpmannen Vasilij (i Jerus. 1465–66),
munken Simeon från Suzdal, som besökte Tyskland och
Italien (kyrkomötet i Florens 1438), och Afanasij Nikitin,
hvars Vandring öfver tre haf skildrar
en köpmans från Tver resa (1466) till Indien.
Hufvudkällan för den äldre ryska rätten, är Russkaja pravda (se d. o.).
Från 1134 förskrifver sig det
äldsta bevarade ryska diplom. Det enda alstret af
rent konstnärlig literatur från denna, period är
Sången om Igors härtåg 1185 mot polovtserna (se
<sp>Igors>härtåg</sp>). Eljest har tidens hela odling
religiös färg. Den var för öfrigt inskränkt
till ett fåtal personer, hufvudsakligen andlige
(Dimitrij Ivanovitj, tatarernas besegrare, kunde
icke skrifva). Under det tatariska oket sjönk
bildningen märkbart: på 1400-talet funnos inga
skolor; äfven inom presterskapet var okunnigheten
allmän, och inom klostren förföll tukten. I och
med maktens förflyttning åt nordöst och förlusten af
de södra och vestra landsdelarna (till Litaven)
blef Ryssland afstängdt från Europa och
dess kulturströmningar. – II. Sedan redan förut
(fr. o. m. Ivan III) Moskvas välde blifvit definitivt
fastslaget och i politiskt afseende ett nytt skede
börjat, upptogo i 16:de årh. kulturarbetet å nyo,
och Ryssland kom småningom åter i förbindelse med den
vesterländska bildningen. Genom inrättande af
skolor och revision af de genom okunniga afskrifvare
till obegriplighet förderfvade kyrkoböckerna (bibel
och liturgi) sökte man tillgodose de mest trängande
behofven. Så djupa voro emellertid det andliga
eländet, okunnigheten och vidskepelsen, att denna
revision ledde till en omfattande religiös schism
(raskol). Då i Moskva ingen fanns, som kunde ordna
de många grekiska handskrifter, hvilka funnos i
det af Ivan III efterlemnade biblioteket, inkallade
storfurst Vasilij Ivanovitj 1518 den lärde Maksim Grek
(se denne), som senare jämväl fick i uppdrag att
»rätta böckerna», men dervid ådrog sig presterskapets
ovilja, anklagades för kätteri och måste tillbringa
flere år i fängelse. En ny tid betecknades genom
ett af Ivan IV 1551 sammankalladt möte af det
högre presterskapet och de förnämste bojarerna.
Dess beslut, formulerade i Furstens frågor
och mötets svar om hvarjehanda kyrkliga ordningar
– affattade i 100 kap. och derför mest kända
under titeln Stoglav (»de hundra kapitlen») –,
stadgade bl. a., att skolor borde inrättas
och böckerna rensas från fel. Mötets mest
betydande man var Makarij (metropolit 1542–64).
Från honom förskrifter sig jämte en hop tal,
sändebref o. s. v. en stor samling Tjeti-mineji,
i hvilken största delen af Rysslands (andliga)
medeltidsliteratur fått plats under kyrkoårets
sön- och helgdagar: helgonlegender, predikningar,
skrifter ur Gamla och Nya test. med förklaringar
och kyrkofäder. Af stort kulturhistoriskt intresse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free