Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är den Domostroj (»husordning»), hvari Ivan IV:s
rådgifvare under hans första år, prosten
Silvester (se denne), ger föreskrifter om tro och
gudsfruktan, familjelifvets inrättning och den
enskilda hushållningen. Som författare af talang
uppträdde under 16:de årh. äfven två lekmän, tsar
Ivan den grymme och hans härförare furst
Andrej Kurbskij, i den polemiska korrespondens, som dem
emellan fördes (1563–79), sedan den senare sett sig
genom tsarens omilda regemente tvungen att fly till
Polen. Furst Kurbskij skref äfven Ivans historia
(intill 1578), det första försöket till pragmatisk
historia på rysk botten och ej illa gjordt. Emellertid
fortgingo krönikorna. Från slutet af 15:de och början
af 16:de årh. härstamma: den s. k. 4:de Novgorodska
krönikan (går till 1496) och Sofiakrönikan (så kallad
efter Sofiakyrkan i Novgorod; går till 1471: »1:a
Sofiakr.», i en annan handskr. fortsatt till 1534:
»2:a Sofiakr.», om Moskva); från midten af 16:de
årh. Voskresenska krönikan (går till 1541, i en
handskr. till 1560, med äldsta krön. i dess »mellersta
text»), Tverska krönikan (från 1534, urspr. redigerad
i 15:de årh.) och Nikonska krönikan (till 1559), den
mest omfattande af alla; från slutet af 16:de årh. den
s. k. 2:dra Novgorodska krönikan (åren 911–1587);
från 17:de årh. Pskovska krönikan (i två red, går
i en handskr. till 1609, i en annan till 1650) och
3:dje Novgorodska krönikan (hufvudsakl. kyrkligt
innehåll, redigerad omkr. 1674), som är fortsatt
t. o. m. 1722. Från 16:de årh. förskrifva sig dessutom
flere historiska kompilationer: en »Furstekrönika»
fr. Vladimir Monomach t. o. m. 1472, »Gamla krönikan»
fr. Alexander Nevskij till 1424. I »Fursteboken»
afhandlas Ivan IV:s regering. Stepennaja kniga (Stamboken),
en rysk rikshistoria efter fursteslägter,
är hufvudsakligen ett verk af metropoliten Makarij
och fortsattes sedan t. o. m. Alexej Michailovitj
(1645). Presten Johann Glazatyj skref det kazanska
kanatets historia. Dels i krönikehandskrifter, dels
dessutom finnes en mängd historiska uppsatser af
mindre omfång från 16:de och 17:de årh. Åtskilliga
novellistiska berättelser tjena som uppbyggelse
eller bearbeta den allmänna meningen i politiskt
och religiöst syfte (Om babyloniska riket, Om
tsar Muhammed, En gudälskande mans berättelser
o. s. v.). Från 17:de årh. har man t. o. m. en
sorts roman: Historien om adelsmannen Frol Skobejev
och hofmästaren Nastjokins dotter Anna (1680),
folknoveller, sådana som t. ex. historien om
Sorgen och olyckan, och satiriska berättelser
(Om humledrycken och Om bränvinets ursprung,
samtliga från 17:de årh.). Två moskovska köpmän,
Tryf. Korobeinikov och Jur. Grekov, beskrefvo
under 16:de årh. sin resa till Jerusalem, Egypten och
Sinai i öflig stil. Från 17:de årh. äro af intresse
beskrifningen om Feodor Baikovs beskickning till Kina
(1654) och köpmannen Feodot Kotovs resa till Persien
(1623–24). Från 1500-talet förskrifver sig den första
inhemska kartan öfver ryska riket. 1564 utkom den
första i Ryssland tryckta boken (Apostol). – Efter
fruktansvärda politiska skakningar(»orostiden»)
fortsattes kulturarbetet under 17:de årh.
med lillryskt och grekiskt biträde. De angrepp,
för hvilka efter unionerna i Lublin och Brest
den ortodoxa tron var utsatt från katolsk sida,
nödgade lillryssarna att tillegna sig vesterländsk
(latinsk-skolastisk) bildning. Från Kiev fann denna
väg till Moskva: lillryssar kallades till Moskva som
lärare (fr. o. m. 1649; den första skolan i Moskva,
»patriarkalskolan» vid Tjudovska klostret, inrättades
1633) och som biträden vid den af Nikon ledda
revisionen af de religiösa böckerna. Mogilas kollegium
i Kiev blef förebilden för högskolan i Moskva och
för de andliga seminarierna. Öfver Kiev kommo Europas
vetenskap och vitterhet (mysterier, sagor och romaner)
till Moskva. Så stor var emellertid misstron till
den latinska bildningen, att den 1685 grundlagda
moskovska (andliga) akademien ställdes under ledning
af två grekiska bröder Lichudos. Naturligtvis blef
kommunikationen ännu lifligare, sedan »Lilla Ryssland»
återförenats med ryska riket (1667).
Epifanij Slavinetskij (se denne) öfversatte å nyo
Nya test. och Moseböckerna samt skrifter af kyrkofäderna.
Avraamij Firsov öfversatte psaltaren till ryska. Predikan,
som förut alldeles råkat ur bruk, återupptogs,
och som predikanter uppträdde Slavinetskij (öfver
50 af hans predikningar finnas i behåll), Simeon från Polotsk
(1628–82, af hvilken två samlingar
predikningar finnas) och Dimitrij Rostovskij, alla
tre lärjungar af kievska akademien. De två siste äro
tidens mest betydande författare. Simeon var den
förste ryss, som, i Trons krans (i katekesform),
gaf en systematisk framställning af den ortodoxa
läran. Han var äfven en produktiv versmakare
(didaktisk och tillfällighetspoesi i två samlingar:
Den blomstrande trädgården och Rytmologium, poetisk
parafras af psaltaren, och ett poetiskt kalendarium,
allt i stafvelseverser efter polskt mönster) och
mysterieförfattare. Redan förut hade mysterier från
Kiev vandrat till Moskva (Gudsmannen Aleksej, Adam
och Eva, Josef); den första dramatiska föreställning i
Moskva gafs 1672 af en tysk trupp. Dimitrij Rostovskij
skref också en dogmatik och flere mysterier,
gjorde historiska kompilationer och redigerade
en mindre, mycket använd samling helgonlegender
(»Tjeti-mineji»). Den teologiska literaturen är
för öfrigt väsentligen polemisk: om nattvarden
(skriftvexling mellan Silvester Medvjedev och bröderna
Lichudos), mot latinerna (Jevfimij, Damaskin) och
framförallt mot raskolnikerna (å ena sidan Avvakum
med ett trettiotal olika skrifter samt raskolnikernas
många »böneskrifter», å andra sidan Simeon Polotskij,
patriarken Joakim, metropoliten Ignatij, Dimitrij
Rostovskij m. fl.). En vigtig historisk källskrift
är det arbete (handskrift i Upsala) om Ryssland under
Aleksej Michailovitjs regering, som en förrymd rysk
skrifvare Grigorij Kotosjichin (se denne) författade
under sin vistelse i Stockholm 1666–67. Till ryska
literaturen kunna också räknas de af den »förste
panslavisten», kroaten Jurij Krizanitj, under
hans förvisning i Tobolsk författade skrifter:
språkliga och teologiska arbeten samt, vigtigast,
en statsteori med tillämpning på ryska förhållanden
(Politika, daterad 1663).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
