Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagar. Januari är den kallaste månaden (medeltemperaturen
i hela R. för månaden är - 6 à 15°); men äfven
Febr. och Mars äro kalla och medeltemperaturen
stiger öfver 0° endast vid Svarta hafvets kust.
– Hela R. ligger mellan 0- och 12-gradsisotermerna. På
det hela taget äro de mera skilda från hvarandra
än t. o. m. på Nord-Amerikas slätter. I allmänhet
äro de riktade mot s. ö.; så går 4-gradsisotermen
från Petersburg till Orenburg och 2-gradsisotermen
från Torneå till Uralsk. Lutningen är ännu större
för isochimenerna, hvilka gå nästan i n. och s.; så
ligga Odessa och Königsberg på samma isochimen (-2°),
S:t Petersburg. Orel och Uralflodens mynning på samma
(-6,6°) samt Mesen och Ufa (-12,8°). Isoterer och
isochimener skära hvarandra nästan under räta vinklar;
Kiev och Ufa, Varsjav och Tobolsk, Riga och öfre
Kama hafva samma sommartemperatur, resp. 18, 17 och
16°. Nederbörden är öfverallt ringa; med undantag af
Kaukasus (der nederbörden i Poti uppgår till 1,650
mm.) och Kaspiska hafvets sänka, som har ytterligt
ringa nederbörd, vexlar den mellan 400 och 700 mm.
R:s flora är anmärkningsvärdt likformig och i sin
helhet betraktad ej rik, enär endast omkr. 3,300
fanerogamer och ormbunkar äro kända. Man särskiljer
fyra stora växtregioner: arktiska, skogsregionen,
steppregionen och Medelhafsområdet. Arktiska regionen
omfattar tundrorna vid Ishafvet ofvanför skogsbältets
norra gräns, hvilken följer hafvet tämligen
nära och närmar sig det ännu mera i floddalarna
(70° i Finland, polcirkeln vid Archangel, 68° i
Uralbergen, 71° i Vest-Sibirien). Hufvudsakligen
mossor och lafvar samt dvärgbjörk, dvärgvide
och andra förkrympta buskar bilda tundrornas
växtverld; der marken är mera torr och mylla varit
i tillfälle att samla sig, uppträder emellertid en
rik blomsterflora. Ej fullt 300 fanerogamer finnas
i denna växtregion. – Skogsregionen upptager större
delen mellan tundrorna och stepperna och delas i
den egentliga skogsregionen samt antesteppregionen,
mellan hvilka gränsen antages gå från södra Prut
genom Sjitomir, Kursk, Tambov och Stavropol vid
Volga till Urals källor. Den egentliga skogsregionen
företer betydande olikheter i sin norra och södra
del samt delas för den skull i en barrträdsregion
och en ekskogsregion, skilda af en linie, dragen
genom Pskov, Kostroma, Kazan och Ufa, ehuru denna
linie naturligtvis ej utgör bestämd gräns mellan
barrträden och eken. Den förra utmärker sig genom
täta och svårgenomträngliga skogar, otillgängliga
kärrtrakter, en mängd sjöar och sidlända ängar samt
här och der öppna, torra platser med byar. Fiske och
jagt äro der vigtiga näringskällor. Ekskogsregionen
deremot, som omfattar hela det centrala R., har mera
kuperad mark; kärrtrakter finnas ej längre på de låga
vattendelarna, utan endast i de der mycket djupare
och bredare floddalarna. Skogarna äro ännu mycket
stora och bestå företrädesvis af björk, ek och andra
löfträd. Denna region är dock vida mer uppodlad och
tätare befolkad än den förra. Sädesodling idkas i
hela skogsregionen. Dess norra gräns – hvilken
sannolikt kommer att utsträckas allt längre i mån
af befolkningens tillväxt – når nästan Ishafvet vid
Varangerfjord; längre österut gården knappt n. om
Archangel och är ännu lägre närmare Uralbergen.
Rågens nordgräns sammanfaller nära med kornets.
Hvete odlas i södra Finland, men i östra R. går det
knappt öfver 58° n. br. Dess rätta hembygd
är ekskogsregionen och stepperna. Fruktträd
odlas så långt upp som till 62° i Finland och
58° i. ö. Aprikos- och valnötträd blomma vid
Varsjav, men i R. gå de icke öfver 50°. Äpplen,
päron och körsbär växa i hela ekskogsregionen.
– Steppregionen, som upptager nästan hela södra. R.,
kan fördelas i två bälten: ett mellanbälte och
den egentliga steppregionen. Det förra,
som jämte antesteppregionen omfattar de trakter,
der vesteuropeiskt klimat kämpar med det
asiatiska och skogen med steppen, ligger emellan
15- och 17-gradsisotererna och begränsas i s. af en
linie, som går genom Jekaterinoslav och Lugan.
Mellan denna linie samt Svarta hafvet och
Kaukasus ligga de egentliga stepperna, mycket
bördiga, något upphöjda slätter, svagt vågiga
och genomskurna af djupa raviner, som äro torra
om sommaren. Icke ett träd skymmer blicken på
den oöfverskådliga slätten; de få buskar och träd,
som finnas, äro dolda i de djupa floddalarna.
Den »svarta jordens» tjocka lager utvecklar
om våren en rik växtlighet. Marken klädes,
sedan det gamla gräset blifvit uppbrändt, af en
liflig grönska men denna försvinner snart för
solens brännande strålar och den heta östanvinden.
Steppen vexlar färg som genom ett trollslag, och
endast fjädergräsets (R. konyl, Stipa pennata)
plymer svaja för vinden, gifvande
steppen utseendet af ett gult haf. Dagar igenom
ser den resande ingen annan vegetation; men äfven
denna försvinner, när han nalkas de trakter, som förr
betäckts af Kaspiska hafvet, och der saltbemängd
lera, täckt med Salsola-arter, eller endast sand
träder i st. f. den svarta jorden. Odlingen
har dock numera till stor del förändrat steppens
utseende, och böljande hvetefält intaga mångenstädes
fjädergräsets plats. – Till Medelhafsområdet hör
en smal remsa på Krims södra kust, hvars flora
nära liknar mellersta Italiens, ehuru kulturen ej
acklimatiserat den mångfald växter som uti Italien.
Oliv och kastanje finnas, ehuru sällsynt; persikan
mognar, och Pinus Pinaster påminner om den italienska
pinien.
R:s fauna skiljer sig föga från vestra Europas. På det
hela taget tillhör R. samma djurgeografiska område
som Central-Europa och norra Asien, i det samma
fauna sträcker sig in i Sibirien ända till Jenisej
och Lena. Sydöstra R., trakten af Kaspiska hafvet,
har dock flere asiatiska arter, och denna öckentrakt
tillhör ock i verkligheten mera den aralisk-kaspiska
sänkan än Europa.
Befolkningsförhållanden. Intet rike på jorden har
inom sina gränser en sådan mångfald till härkomst,
språk och seder olika folkelement som R. Dock tillhör
det stora flertalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
