Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nunnekloster med 5,769 nunnor och 14,200 noviser. Den
ryska kyrkan egde fordom ofantliga jordagods, men
dessa indrogos på 1700-talet. Hon är dock ingalunda
obemedlad; kyrkornas och klostrens kapital anses
uppgå till mer än 22 mill. rubel och deras jordegendom
till mer än 7,600 qvkm., som årligen afkasta öfver
9 mill. rubel. Utom den ryska statskyrkan och från
henne utgångna många sekter, hvilkas medlemmar med
ett gemensamt namn kallas raskolniker (se d. o.),
finnas många andra religionssamfund. Sådana äro
de unerade grekerna, hvilka, ehuru tillhörande den
grekiska trosbekännelsen, erkänna påfven i Rom. Deras
antal har mycket minskats genom med våld framtvungna
öfvergångar till den ryska kyrkan. En annan afdelning
af den grekiska kyrkan är den s. k. armeniska
kyrkan (se d. o.), som i R. har 5 ärkebiskopar och 8
biskopar. Den romersk-katolska kyrkan, hvars bekännare
torde uppgå till närmare 9 mill., företrädesvis i
forna polska provinser, har tvänne ärkebiskopar,
i Mohilev och Varsjav, hvilka utnämnas af kejsaren
och insättas i ämbetet af påfven. Hvarje bulla och
förordning från den romerska kurian måste först
framläggas för inrikesministern för att få gällande
kraft. Högsta förvaltningen af kyrkans angelägenheter
tillkommer det katolska kollegiet i Petersburg. Den
lutherska kyrkan omfattar i R. (frånräknadt 10
oberoende församlingar i Georgien och Cherson)
tvänne i administrativt hänseende skilda menigheter:
Polens och de öfriga ryska guvernementens. Den senare
(med 455 församlingar) eger sitt högsta kyrkliga
organ i generalkonsistoriet i Petersburg, under
hvilket lyda 8 konsistorier (i Petersburg, Moskva,
Kurland, Livland, Riga, Ösel, Estland, Reval),
hvilkas ordförande (generalsuperintendenter och
superintendenter) leda de rådplägande af prester
sammansatta provinsialsynoderna. Kejsaren kan
sammankalla en generalsynod för att af densamma
mottaga förslag till ändringar i kyrkoordningen
eller till främjande af det kyrkliga lifvet. I Polen
är högsta ledningen af lutherska kyrkan (omkr. 70
församlingar) uppdragen åt konsistorium i Varsjav,
under hvilket lyda 4 superintendenter med synoder. – Den
reformerta kyrkan omfattar det litaviska
synodalområdet (15 församlingar) och det varsjavska
(10 församlingar). Öfriga 9 reformerta församlingar i
R. lyda under lutherska konsistorier. Protestanterna
torde uppgå till närmare 3 mill. (deraf de reformerte
torde utgöra 50,000). De mosaiske trosbekännarna och
muhammedanerna äro ungefär lika många. Hedningarnas
antal uppgifves till 1/4 mill., men torde i
verkligheten vara större.
Författning och förvaltning. Kejsaredömet R. är
en absolut och starkt centraliserad monarki. Hela
den lagstiftande, verkställande och dömande
makten är förenad hos kejsaren (R. imperator),
hvars vilja är ensam lag. Han är sjelfherskare
(R. samodérsjets). Endast i Finland utöfvar han
lagstiftningen gemensamt med landtdagen. Han är
bunden endast af vissa familjelagar. Riket är odelbart,
och kejsaren får ej bära någon krona, som tvingar honom att residera
utom rikets gränser. Den af kejsar Paul I utfärdade
riksgrandlagen af 1797 fordrar, att tronen går i
arf efter förstfödslorätt, dock med företräde för
den manliga linien framför den qvinliga. En annan
riksgrundlag fordrar, att kejsaren med gemål och
barn tillhör den ortodoxa kyrkan. Storfurstar och
storfurstinnor få icke, enligt lag af Alexander
I, träda i äktenskap utan kejsarens samtycke, med
risk att ättlingarna eljest förlora arfsrätt till
tronen. Tronarfvingen blir myndig vid 16 års ålder,
öfriga medlemmar af kejsarefamiljen först vid fyllda
20 år. Kejsarens titel är: kejsare och sjelfherskare
öfver allt Ryssland, tsar af Moskva, Kiev, Vladimir,
Novgorod, tsar af Astrachan, tsar af Polen, tsar af
Sibirien, tsar af Tauriska Chersonesus, herre till
Pskov, storfurste af Smolensk, Litaven, Volynien,
Podolien och Finland, hertig af Estland, Livland,
Kurland etc. I förvaltningen biträdes kejsaren af 4
stora kollegier: riksrådet, den regerande senaten,
den dirigerande heliga synoden och ministerierna,
alla med säte i Petersburg. »Kejsarens eget kansli»
är bestämdt för de omedelbart under monarken stående
angelägenheterna samt för revision af lagar och
ukaser. Riksrådet, inrättadt i sin nuv. form 1810,
består af myndiga storfurstar, samtliga ministrarna
och ett obegränsadt antal af kejsaren utnämnda
personer bland de högste militäre och civile
ämbetsmännen. Det är uteslutande ett konsultativt
kollegium, som afgifver sina utlåtanden antingen
in pleno eller i 3 departement (för lagstiftning,
civila angelägenheter och kult samt statshushållning
och finanser). En särskild afdelning pröfvar de
till kejsaren ställda ansökningar rörande utslag
af senaten. Den regerande senaten, inrättad af
Peter I 1711, har tvänne olika funktioner. Sju
departement af densamma äro administrativa; de
promulgera och inregistrera lagar och ukaser,
granska guvernörernas förvaltning och kunna i
teorien göra kejsaren föreställningar. Två andra
departement äro kassationsdomstol, Den heliga synoden,
inrättad 1721, är den högsta myndigheten i frågor
rörande den ortodoxa kyrkan och består af de tre
metropoliterna i Novgorod-S:t Petersburg, Kiev och
Moskva, exarken i Georgien, ett antal ärkebiskopar
och biskopar samt generalprokuratorn såsom kejsarens
representant. – Ministerierna äro i sista instans den
verkställande myndigheten i förvaltningsärenden. Till
öfverläggning rörande vissa vigtiga angelägenheter
är ministerkomitén bestämd, hvilken är bildad af en
president, de af kejsaren tillkallade storfurstarna,
ministrarna, afdelningscheferna för kejsarens
eget kansli, generalprokuratorn i heliga synoden,
rikskontrollören m. fl. Ministerierna äro 10,
nämligen 1) ministeriet för kejserliga huset,
2) utrikesministeriet, 3) krigsministeriet, 4)
marinministeriet, 5) inrikesministeriet (äfven för
polis, medicinalväsendet, främmande kult, post
och telegraf), med statistiska centralkomitén, 6)
ministeriet för den offentliga undervisningen, med en
vetenskaplig konselj, 7) finansministeriet (äfven för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
