Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Råsegel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Råsegel, sjöv., fyrkantiga segel, som föras på rår. Jfr Rår
och Berga segel. R. N.
Råseglare, sjöv., en seglare (fartyg), förande fasta råsegel.
R. N.
Råshult, 1/2 mtl komministerboställe i Stenbrohults socken,
Kronobergs län. bekant såsom Linnés födelseort. Om minnesstenen
derstädes se Linné, sp. 1424–25.
Råstål (härdstål), metallurg., kallas det stål, som
erhölls genom den gamla metoden att tillverka stål i
smälthärd direkt af tackjern (jfr Jern, sp. 1138),
hvilken numera kommit ur bruk till följd af dermed
förknippad stor såväl afbränning som kolåtgång och
arbetskostnad. Ehuru detta stål i allmänhet var
ganska ojämnt och till följd deraf för det mesta
måste garfvas (se Garfstål), egde det dock genom
inblandning af en mängd fina jerntågor en seghet,
som knappast kan ernås med någon af nu begagnade
stålberedningsmetoder, och hvilken gjorde det i hög
grad begärligt för vissa ändamål. Då man emellertid
kan bedrifva tillverkningen endast i liten skala
och dervid är i hög grad beroende af smedernas
skicklighet, har den småningom utdött. De bruk i
Sverige, som längst bibehöllo densamma, voro Gravendal
i Dalarna och Graninge i Ångermanland. C. A. D.
Råstänger. Se Jern. sp. 1133.
Rått. Se Mast.
Råtta. Se Råttslägtet. – Om den s. k. flygande råttan
se Flygpungdjur.
Råttslägtet (musslägtet), Mus, zool., hör till
underfamiljen egentliga mössdjur (Murini) inom
mössdjurens familj (Muridae), gnagarnas ordning
(Glires) och däggdjurens klass. Öfverläppen
är klufven, öronen nästan nakna och ganska
stora. Framfötterna hafva fyra tår och en outbildad
tumme, bakfötterna deremot fem tår. Kindtänderna
aftaga i storlek bakåt; då de blifvit afnötta, bildar
deras emalj mer eller mindre djupa veck. I hvarje
käkhalfva finnas 1 framtand och 3 kindtänder. Af
detta slägte äro 100–120 arter kända. De äro hemma
i alla verldsdelar, men de i Nord- (möjligen äfven
i Syd-)Amerika förekommande arterna hafva blifvit
införda dit. Man skiljer vanligen mellan råttor och
möss. Till de förra höra de gröfre, klumpigare och
fulare, till mössen de lättare och finare byggda
formerna. Hos råttorna räknar svansen 200–260 eller
ännu flere fjällringar, hos mössen 120–180. Hos de
förra utgör längden (svansen inberäknad) minst 30 cm.;
hos de senare går den långt ifrån upp dertill. De till
detta slägte hörande arterna äro lifliga och raska,
klättra och simma skickligt, springa snabbt och kunna
taga långa hopp. Själsförmögenheterna, särskildt
list och förslagenhet, äro väl utvecklade. Af sinnena
äro hörseln och lukten de skarpaste; äfven smaken
är god. Mindre föremål, som dessa djur förtära eller
söndergnaga, hålla de ofta mellan framfötterna. Enär
de äro allätande och mycket glupska, förorsaka
de ofta stor skada i husen, i trädgårdarna och på
fälten. Deras glupskhet är stundom så stor, att de
äta upp hvarandra eller sin afföda. De äro ilskna och
stridslystna; ofta fördrifva eller utrota de större
arterna sina mindre
samslägtingar, och hannarna utkämpa sinsemellan häftiga
strider om honorna. Råttornas och mössens förmåga
att föröka sig är ovanligt stor; under den blidare
årstiden, ja understundom äfven om vintern, yngla
de flere gånger årligen och föda 4–12 blinda ungar i
sänder, åt hvilka de tillreda ett varmt bo, och som
de vårda ömt. I Sverige finnas fyra arter, hvilka
särskiljas medelst nedanstående kännetecken:
| A. | Pannbenen med upphöjda sidokanter (råttor). | |
| 1. | Öronens längd från yttre kantens bas är ungefär
hälften af hufvudets längd. – Svarta råttan, M. rattus. | |
| 2. | Öronens längd från yttre kantens bas utgör ungefär
tredjedelen af hufvudets längd. – Bruna råttan, M. decumanus. | |
| B. | Pannbenen utan upphöjda sidokanter (möss). | |
| 1. | Interparietalbenets sidodelar afsmalnande och tillspetsade.
– Skogsmusen, M. sylvaticus. | |
| 2. | Interparietalbenets sidodelar jämnbreda och trubbiga eller
snedt afstympade. – Husmusen, M. musculus. | |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
