- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
255-256

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röda snön ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till vanor och lefnadssätt liknar han
sångtrasten. Liksom denna hoppar han gerna på marken
bland buskar och i snår. På fjällens sidor träffas
han så högt upp, som granen växer. Mot vintern flyttar
han till sydligare land. C. R. S.

Rödväpling. Se Klöfver.

Rödön. 1. Socken i Jämtlands län,
Rödöns tingslag. Areal 19,799 har. 1,675
innev. (1888). R. bildar med Näskott, Aspås och Ås
ett konsistorielt pastorat af 1:sta kl., Hernösands
stift, Jämtlands Norra kontrakt. – 2. Tingslag i
Jämtlands län, ingår i Jämtlands Norra domsaga och
fögderi samt omfattar socknarna Rödön, Näskott,
Aspås och Ås. Areal 65,200 har. 4,979 innev. (1888).

Röer, Hans Heinrich Eduard, tysk orientalist, f. 1805
i Braunschweig, studerade först filosofi och medicin
i Königsberg och Jena, men egnade sig, efter inträde
i Ostindiska kompaniets tjenst (1839), åt studiet
af orientaliska språk, företrädesvis sanskrit,
och ställdes i spetsen för skolväsendets ordnande i
Bengalen. Såsom bibliotekarie och sekreterare vid
Asiatic society of Bengal i Kalkutta började han
1846 utgifvandet af det stora, vigtiga samlingsverket
»Bibliotheca indica» och publicerade der flere indiska
filosofiska arbeten i original och öfversättning,
liksom han öfver hufvud var en af de förste, som
gjorde den indiska filosofiens betydelse känd i
Europa. 1861 återvände han till sin fädernestad,
der han dog 1866. Hans förnämsta sanskriteditioner
äro: Uttaranaishadha Tscharita, med Narayanas
kommentar, Brahmasutra, med Çankaras kommentar,
och Sarva-Darçana-Sangraha. Af hans öfriga arbeten
må nämnas Über das speculative denken in seiner
fortbewegung zur idée
(1837), Vedanta Sara, an
introduction of the Vedanta-philosophy
(1845) samt
några afhandlingar om Spinozas och Herberts system.
H. A.

Röfvarekors. Se Kors.

Röfvaresynoden. Se Dioscurus.

Röfvareättika (Fr. vinaigre des quatre voleurs),
acetum quatuor ladronum, acetum prophylacticum
(Ph. suec. ed. I.), farmak., med., har sitt
egendomliga namn deraf att, enligt sägen, fyra
likplundrare, under det pesten en gång härjade i
Marseille, skyddade sig mot smittan genom användande
af denna starkt aromatiska och helt visst kraftigt
desinficierande ättika. Den bereddes af åbrodd,
pontisk malört (Artemisia pontica L.), krusmynta,
rosmarin, vinruta och salvia, lavendel, kalmus,
kryddnejlikor och muskot samt vinättika, hvartill
stundom sattes något kamfer, löst i ättiksyra. Denna
ättika var en brunaktig, starkt aromatiskt och surt
luktande vätska. I stället för densamma finnes nu
i Sv. farmakopén acetum aromaticum, kryddättika,
som äfven, dock ej fullt riktigt, fått sig tillagdt
det gamla namnet acet. prophylacticum, hvilket
egentl. tillhör endast den förr brukliga
röfrareättikan. Kryddättikan är en lösning af flere
flyktiga oljor (rosmarin-, lavendel-, enbär-, cedro-,
pepparmynt- och kryddnejlikeolja) i koncentrerad
sprit, till hvilken lösning sättas ättiksyra och
ättika. Denna blandning bildar, då den är färdig,
en klar (eller svagt
opaliserande), nästan färglös vätska med en
uppfriskande, syrlig, aromblandad lukt. Båda
dessa slags aromatiska ättikor äro goda
desinfektionsmedel till tvättningar af händerna
och i sjukrum. Deras användning är dock numera
undanträngd af de moderna antiseptiska medlen.
O. T. S.

Rögne, Nord. mytol., en af Odens många benämningar.

Röhl, Maria Kristina, porträttritarinna, född på
Skönstavik vid Stockholm d. 26 Juli 1801, blef
1823 elev af kopparstickaren professor Forssell,
i hvars familj hon länge vistades. Der utbildades
hennes teckning och modellering i en sträng och god
skola, och hon lärde sig en utmärkt behandling af
crayonen och ritstiftet samt utförde äfven ett och
annat kopparstick. Hennes hufvudsakliga sysselsättning
blef sedan teckning af porträtt, i hvilka hon alltmer
visade en ovanlig förmåga att träffa likheten, en
fin känsla för individualiteten och en utomordentlig
flit. Hon begynte sin konstnärsbana omkr. 1830
och fortfor att med stigande rykte och efterfrågan
utföra sina bilder, stundom i flere kritor, vanligen
dock i svartkrita. Det hörde på 1830- och 1840-talet
snart sagdt till god ton att låta »rita af» sig af
fröken R. Otaliga voro också de arbeten hennes alltid
sysslande ritstift strödde kring sig, i synnerhet inom
den högre societetens och den förmögnare medelklassens
kretsar. Franzén, Tegnér, Wallin, Geijer, Holmbergsson
(far och son), Nils Månsson, And. Danielsson,
Emilie Högqvist, graverade eller litografierade af
Forssell, Ruckman, bröderna Cardon, Herlin m. fl.,
äro några af hennes mest bekanta porträtt. 1843
blef hon ledamot af konstakademien. – Med år 1849,
då hon begaf sig till Paris för att hemta nya,
friska intryck, vidtager det senare skedet af hennes
konstnärslif. Hon uppehöll sig 1851–52 i London och
Liverpool, 1853–56 åter i Paris, der hon dels arbetade
å Leon Cogniets atelier, dels och mest kopierade
i Louvregalleriet. Hon studerade nu hufvudsakligen
pastellmåleriet, i hvilket hon också lyckades vinna
en ganska aktningsvärd färdighet. Men vid hennes
återkomst rådde förändrade förhållanden, som gjorde
hennes konst tämligen umbärlig för den beställande
allmänheten: fotografien hade utträngt porträttmålning
i både stor och liten skala. Fröken R. hade dock genom
flit och sparsamhet beredt sig en någorlunda oberoende
ställning och utöfvade sedan mestadels sin konst för
nöjes skull. Hon afled, tämligen glömd af sin senare
samtid, i Stockholm d. 30 Juni 1875. – Fröken R:s
konst »lider af en och annan svaghet, hennes teckning
är ej alltid fullt säker, hennes modellering en smula
matt, och i det hela af hennes framställning råder en
mjukhet, som ej sällan förefaller något sliskig». Men
hennes bilder ega också framstående förtjenster,
i synnerhet ett ofta lyckligt funnet uttryck, »och
i sina bästa verk intager konstnärinnan genom det
fina behag, den älskvärda qvinlighet och den ädla
uppfattning hon i dem förstått inlägga». En samling
af hennes konceptritningar, innefattande omkr. 1,200
af konstnärinnan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free