Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rönnow ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anfalla biskoparna. Öfver hufvud synes R. hafva ställt
sig tämligen likgiltig mot katolska läran och närmast
sökt häfda biskoparnas oberoende af påfven. Hans
äregirighet ådrog honom till och med beskyllningen
att eftersträfva tronen. År 1534 blef han afsatt
af grefve Kristofer af Oldenburg, men återfick
följande år sitt stift mot erläggande af en större
penningsumma. Dock råkade han snart åter i strid med
grefven och belägrades på sin borg Dragsholm, men
lyckades komma undan till Jylland och slöt sig derpå
till den nyvalde konung Kristian III. År 1536 kastades
R. liksom de andre biskoparna i fängelse; och då
han icke såsom dessa ville afsäga sig sin myndighet,
förblef han der till sin död d. 1 Maj 1544. De sista
åren tillbragte han på Visborg på Gotland. Såsom
sonson till Birgitta Vasa var R. syssling med konung
Gustaf. Ätten utdog 1563 med hans broder, riksrådet
Ejler R. E. Ebg.
1. Rönnow, Kasten Månsson, prest, född
omkr. 1630, var son af en till börden skotsk
handlande Magnus Dublar i Ronneby, efter hvilken
ort han tog namnet R. Han blef 1661 kyrkoherde
i Åhus. Medan flere af de skånske presterna under
Karl XI:s danska krig 1676–79 visade sig dansksinnade,
lade R. alltid i dagen trohet emot svenska
kronan samt tvekade ej att sätta sig i skuld för
att försträcka henne medel. Derigenom skaffade
han sig Karl XI:s gunst i hög grad. Honom och
hans arfvingar donerades 1679 under adliga
privilegier och säterifrihet 4 1/24 kronohemman
(mestadels ödeshemman) i Åhus socken mot
rustningsskyldighet. Hans pastorat ökades med
Viby och Rinkaby socknar (1681), han begåfvades
med en guldkedja (nu förvarad i Statens
historiska museum), utverkade sedermera ett betydligt
resestipendium åt sin son Magnus m. m. Den 2
Jan. 1682 utnämndes R. till kyrkoherde
i Halmstad och d. 15 Sept. 1686 (ej
1687) i Örebro. 1688 promoverades han i
Lund till filos. magister. Vid 1675, 1682 och
1686 års riksdagar var R. ledamot af presteståndet.
Han afled 1691 (1692?). Enligt legenden skall
R. under kriget hafva räddat konungen undan
danskarna genom att förmå honom att gömma
sig i skorstenen vid ett tillfälle, då danskarna
omringat Åhus prestgård och sökte konungen der.
Fullkomligt utan stöd af fakta och handlingar
var den en tid gängse uppgiften att Karl XI gjort
Åhus pastorat ärftligt inom R:s familj. – R:s son
Magnus, född omkr. 1665, adlad 1716 med namnet
Dublar, studerade österländska språk med framgång
vid främmande universitet och skaffade sig ett namn
såsom författare af latinska sånger (han skref ett
80-tal sådana), men förde ett oroligt lif, vistades
mest utomlands och dog i England 1735.
2. Rönnow, Kasten, läkare, den
föregåendes brorsons son, föddes i Karlshamn
d. 15 Febr. 1700, studerade sedan 1720 i Stockholm
under öfverdirektör Ribe samt njöt derefter i
Upsala undervisning af Rudbeck, Roberg m. fl.
1728 anträdde han, understödd af ett k. stipendium,
en utländsk studieresa, blef
1730 med. doktor i Reims samt utbildade sig derjämte
under sin sjuåriga vistelse i Paris till utmärkt
tecknare och målare, bl. a. i miniatyr. 1734 begaf
han sig till Königsberg, kallad af konung Stanislaus
Leszczinski till lifmedikus, följde denne på hans
resor och, sedan konungen 1737 i egenskap af hertig
öfver Lothringen och Bar tagit sitt residens i
Lunéville, bosatte äfven R. sig der. Han utnämndes
till »conseiller intime» och att hafva inseendet öfver
medicinalväsendet i hertigdömena. Denna befattning
skötte han i nära 30 år, upprättade ett medicinskt
läroverk i Nancy, förbättrade den medicinska
fakulteten i Pont-à-Mousson och sjukhusen, skaffade
fältskärsskola och bättre apotek m. m. 1759 blef
han naturaliserad svensk adelsman; redan 1755 hade
Vetenskapsakademien kallat honom till ledamot. Efter
konung Stanislaus’ död (1766) bjöd man R. utmärkta
förmåner, om han ville stanna i Frankrike, men han
återvände 1767 med lifstidspension till hemlandet
och bosatte sig i Stockholm. Der kallades han till
medlem af flere in- och utländska samfund samt
utgaf ett par presidietal i Vetenskapsakademien,
af hvilka det senare afhandlade Förmonen af
ett stort lazaretts inrättande i hufvudstaden
(1774). Större delen af sin förmögenhet donerade han
till vetenskapliga och välgörande ändamål. Han afled
i Stockholm d. 5 Mars 1787. Vetenskapsakademien
lät 1788 prägla en minnespenning öfver honom.
-rn.
Rönnäng, kapellförsamling i Göteborgs och Bohus
län, Tjörns härad. 1,246 innev. (1888). Kapell
till Stenkyrka, Göteborgs stift, Orusts och Tjörns
kontrakt.
Rönö. 1. Härad i Södermanlands län, ingår i Nyköpings
domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Ripsa,
Lid, Runtuna, Ludgo, Spelvik, Bälinge, Tystberga,
Torsåker, Lästringe, Sätersta, Bogsta, Råby-Rönö,
Svärta och Helgona. Areal 77,738 har. 13,164
innev. (1888). – 2. Socken i Östergötlands
län, Björkekinds härad. Areal 5,183 har. 727
innev. (1888). Annex (förut Katarine kapell) till
Östra Ny, Linköpings stift, Vikbolands kontrakt.
Rönö, kungsgård om 41 /2 mtl i Rönö socken,
Östergötlands län, vid en smal, nu till största delen
igenvallad vik af Östersjön, som troligen omflutit
hela gården. R. omtalas under medeltiden. Det hade
tillhört biskopsstolen i Linköping, men innehades
under Albrekts tid af riksråden Karl Ulfsson af Tofta
och hans son Knut, från hvilka drottning Margareta
1389 inlöste gården, hvarefter hon gaf den till
domkyrkan i Linköping. Ett slott uppfördes snart
derefter, hvilket vid Engelbrekts resning innehades
af Albrekt Styke, men intogs af biskop Knuts trupper
1434. Genom reformationen indrogs R. till kronan och
nämnes 1558 som ladugård under Stegeborg. Det beboddes
senare af Johan III:s gemål Gunilla Bielke och son
hertig Johan, donerades 1630 till pfalzgrefven Johan
Kasimir och innehades af sonen hertig Adolf Johan,
men reducerades 1689. Gården har sedermera varit
än förpantad, än utarrenderad. Det gamla starka slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
