Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sabbatsresa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vidare begås enligt denna lag sabbatsbrott, om man å
nyss angifna tid öppnar kramlåda eller annan dylik
bod. Straffet för sabbatsbrott är böter, högst
20 kr. Föröfvar någon brott å sabbatstid, skall
detta anses såsom en försvårande omständighet vid
straffets bestämmande. Förr bestraffades det äfven
såsom sabbatsbrott, om man å sabbatstid företog
sig någon resa till lands eller sjös, förrän
gudstjensten var slutad, men detta straffbud
upphäfdes genom nu gällande strafflag (af 1864).
J. H-r.
Sabbatsresa. Se Sabbat.
Sabbatsväg. Se Sabbat.
Sabbatsår. Se Sabbat.
Sabbioneta, liten stad i italienska prov. Cremona,
var fordom befäst hufvudort i ett furstendöme med
samma namn och har ännu qvar det furstliga slottet,
numera kasern. Omkr. 2,000 innev. Likörberedning.
Sabéer (Hebr. Sjeba, Arab. Seba), ett forntida
folk i sydvestra Arabien, afkomlingar af Abdsjems,
kallad Saba. Sabéerna förekomma i historien merendels
liktydigt med himjarerna (se d. o.). Dels på
grund deraf att de före Muhammeds tid voro kända som
ifriga stjerndyrkare, dels på grund af en förvexling
med sabierna, en gnostisk sekt, fick ordet sabéer ock
betydelsen af stjerndyrkare i allmänhet. Jfr Sabeism.
Sabeism, stjerndyrkan, så kallad efter sabéerna,
hvilka före Muhammeds tid voro kända som ifriga
tillbedjare af himlakropparna. Ordet har dock numera,
på grund deraf att det delvis uppkommit genom
förvexling mellan sabéerna och sabierna, blifvit
utdömdt inom religionsvetenskapen. Se Chwolson,
»Die ssabier und der ssabismus» (1856).
Sabel, krigsv., svärd med vanligtvis krokig
klinga. Jfr Huggvapen.
Sabelantilopen. Se Oryx.
Sabelbajonett, äfven kallad Huggbajonett, krigsv. Se
Bajonett.
Sabelfäktning. Se Fäktkonst.
Sabelhandrem. Se Porte-épée.
Sabelhuggning, krigsv. Se Fäktkonst.
Sabelkoppel, krigsv. Se Koppel 2.
Sabeller. Se Italiska folk.
Sabellianer och Sabellianism. Se Sabellius.
Sabellicus, Marcus Antonius Coccius, italiensk
skriftställare, f. 1436, d. 1506 som professor i
Venezia, var en bland återställarna af de klassiska
studierna i Italien. Hans Opera omnia (1502) innehålla
bl. a. en allmän verldshistoria med titeln Rhapsodiae
historiarum och en Historia veneta.
Sabellilja, bot. Se Gladiolus.
Sabellius, fornkristen teolog, lefde i midten af
3:dje årh. och var presbyter i Ptolemais i Pentapolis
i Afrika. Han är bekant som upphofsman till den
s. k. sabellianismen, en treenighetslära, enligt
hvilken fadern, sonen och den helige ande ej äro tre
personer, utan endast uppenbarelseformer för det ena
gudomliga väsendet. Denna lära hade många anhängare
ända in i 4:de årh. På reformationstiden uttalades
liknande åsigter af
spanioren Servede och sedermera af Schleiermacher.
Sabelrem, Se Porte-épée.
Sabelsko, art., en läderhylsa, som medelst en rem
fastspännes vid sadelns framsnadd för att dervid
fästa sabeln. Den användes inom artilleriet
af en del beridet underbefäl och manskap.
H. W. W.
Sabelsågbajonett, krigsv., en sabelbajonett, hvars
rygg är försedd med sågtänder. H. W. W.
Sabeltaska, krigsv., en aflång, flat läderväska,
som af husarer i flere arméer (deribland den
svenska) bäres vid sabelkopplet och egentligen
är afsedd till förvaring af order, kartor o. d.
C. O. N.
Sabeltecken, krigsv., kallas olika föreskrifna
svängningar med sabeln, som användas i stället för
eller jämte kommandoord, då en trupp har svårt att
höra de sistnämnda. H. W. W.
Sabier (äfven Zabier), »döpare», gnostisk sekt. Se
Johanneskristna.
Sabina, bot. Se Säfvenbom.
Sabina, Vilhelm af. Se Vilhelm af Sabina.
Sabine [sabin], flod i norra Amerika, upprinner i
nordöstra delen af Texas, bildar gräns mellan Texas
och Louisiana samt mynnar genom en kustsjö med samma
namn ut i Mejikanska viken. Längd 800 km.
Sabine [sa’bin], Sir Edward, engelsk fysiker,
f. 1788 i Dublin, d. 1883 som generallöjtnant och
f. d. president i Royal society i London, gjorde
vigtiga iakttagelser rörande jordmagnetismen och
pendelsvängningarna, dels under Ross’ och Parrys
arktiska expeditioner 1818–19 och dels under andra af
honom sjelf ledda expeditioner till Afrika, Amerika,
Grönland och Spetsbergen. Hans flesta afhandlingar
finnas i »Philosophical transactions».
Sabiner, ett fornitaliskt folk, tillhörande en gren af
den indo-europeiska folkstammen. Sabinerna, hvilka
enligt sagan hade sitt namn efter Sabinus l. Sabus,
deras stamfader, en son af deras gud Sancus, torde
i likhet med sina stamfränder redan i förhistorisk
tid hafva från norr eller nordöst invandrat till
Italien. De slogo sig ner i Aternus-dalen, vid foten
af Apenninernas hufvudkedja, n. v. om Latium, från
hvilket land deras eget område skildes genom floden
Anio, liksom floden Nar utgjorde gränsen mot det
umbriska området och Tiber mot det etruskiska. En
del sabiner, från staden Cures, förenade sig kort
efter Roms grundläggning med romarna till ett
folk under namnet qviriter. Denna sammansmältning
föregicks af den ryktbara våldshandling, som fått
namnet sabinskornas bortröfvande, och som gaf
anledning till en strid, hvilken dock, på grund
af de röfvade qvinnornas mellankomst, slutade med
försoning. De öfrige sabinerna förde länge krig
med romarna, men blefvo omkr. 290 f. Kr. af den
romerske härföraren M. Curius Dentatus besegrade och
underkufvade samt erhöllo 268 f. Kr. full romersk
medborgarerätt. Sabinerna utbredde sig emellertid
småningom öfver mellersta och södra Italien, på grund
af en hos dem rådande sed att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
