Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sabbatsresa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bergsprodukternas sammanlagda värde uppgick 1883 till
35,981,280 mark. Bland de många mineralkällorna må
nämnas: Schandau, Augustusbad, Liegau, Warmbad vid
Wolkenstein m. fl. Den sachsiska industrien innehar en
mycket framstående rang både genom sin omfattning och
genom sin fulländning. Omkr. 52 proc. af befolkningen
arbeta i dess tjenst. Särskildt textilindustrien
i Leipzig, Chemnitz, Bautzen m. fl. platser,
spinnerier, linneväfverier och yllefabriker hafva
sedan gammalt haft en hög utveckling. Bland öfriga
industrier märkas strump-, läder- och urfabrikationen,
färgerier, tillverkning af maskiner, musikinstrument,
halmflätning m. fl. Glas- och porslinsfabrikerna,
särskildt i Meissen, äro allmänt bekanta. S:s
handel daterar sig från 12:te årh., och redan i
slutet af 14:de årh. öfvertog Leipzig en del af
Augsburgs och Nürnbergs handel med Levanten. Denna
stad drifver ännu vid dess trenne årliga mässor
en storartad kommissionshandel med böcker samt
affärer med pelsvaror, väfnader, porslin m. m. (se
Leipzig). Bland öfriga vigtiga handelscentra märkas:
Chemnitz, Dresden, Plauen m. fl. Exporten belöpte sig
1882 till ett värde af 64,595,398 mark. Samfärdseln
förmedlas af Elbe, som är segelbar på en sträcka af
57 km., och af 2,437 km. jernvägar (1889), deraf
2,385 statsbanor. Befolkningen, som är tätare än
i något annat land i Europa (212 pers. pr qvkm.),
uppgick 1885 till 3,182,003, hvaraf omkr. 1,225,000
voro bosatta i städer. Det största innevånareantalet
finnes i Dresden (246,086 innev), Leipzig (193,772)
och Chemnitz (110,817). Befolkningen tillhör tyska
nationaliteten och sachsiska stammen med undantag af
omkr. 50,000 slaver (vender). Med afseende på andlig
kultur har den nått en betydande utveckling. För
den högre undervisningen sörjes genom universitetet
i Leipzig, polyteknikum i Dresden, 26 gymnasier,
22 realskolor och 18 seminarier. Antalet folkskolor
uppgick 1884 till 2,221. Dessutom finnas högre
specialläroverk, t. ex. militärskolorna i Dresden,
bergsakademien i Freiberg, skogsinstitutet i Tharand,
de tekniska läroanstalterna och handelsskolorna i
Chemnitz m. fl. Konstakademier och konservatorier
äro förlagda till Leipzig och Dresden, äfvensom
rika bibliotek och storartade konstsamlingar. Nästan
hela befolkningen tillhör den evangelisk-lutherska
bekännelsen. Kyrkostyrelsen utöfvas af konungen eller,
om han tillhör katolska kyrkan, af statsministern
samt af det evangeliska landskonsistoriet i
Dresden. Kyrkans representation utgöres af en af
35 lekmän och 25 andlige sammansatt synod. De
romersk-katolska och reformerta församlingarna
lyda under egna konsistorier. Konungariket S. är
en konstitutionel på manssidan ärftlig monarki,
hvars regent bär titeln konung. Det har som medlem af
Tyska riket 4 röster i förbundsrådet samt sänder 23
representanter till tyska riksdagen. Dess landtdag
är delad i två kamrar. Den första består af myndiga
prinsar, innehafvare af vissa andliga ämbeten, de
förnämsta magistratspersonerna i 8 stora städer,
egarna af några recess- och ståndsherrskap, 10 af konungen
tillsatta ledamöter samt 12 representanter
för riddargodsegarna. Den andra utses genom
val. Medlemmarna, som äro 80 till antalet, skola
vara 30 år gamla samt erlägga minst 30 mark i direkta
skatter. De utses på 6 år och sammanträda hvartannat
år. Röstberättigad är hvarje medborgare som fyllt
25 år och betalar 3 mark som i kronoutskylder. –
Förvaltningen ledes af sex ministerier (justitie-,
finans-, inrikes-, krigs-, kultus- och undervisnings-
samt utrikesministeriet), hvilkas chefer bilda
»das Gesammtministerium», den högsta kollegiala
myndigheten. I administrativt hänseende indelas S. i
fyra kretsar. Högsta instansen i lagskipningen är
oberlandesgericht i Dresden, under hvilken lyda 7
landgerichte och 103 gerichtsämter. Statsbudgeten
för 1889 fastställde ordinarie utgifterna till en
summa af 83,358,314 mark och de extra-ordinarie
till 28,744,500 mark. Bland inkomsterna voro
20,9 mill. dir. skatter, 19,6 mill. tullar, och
42,8 mill. härrörde från domän och annan statens
egendom. Statsskulden var vid 1889 års början
653,314,950 mark. Statens matrikularbidrag uppgick
1889–90 till 15,080,580 mark. – Sachsiska hären är
sedan 1867 organiserad efter preussiskt mönster och
bildar den tyska arméns 12:te armékår. Dess hela
styrka uppgår i fredstid till 31,810 man,
fördelade på 12 infanteriregementen, 3 jägare- och
19 landtvärnsbataljoner, 6 kavalleriregementen,
4 artilleriregementen, 1 pionierbataljon och 1
trängbataljon. Riksvapnet består af en två gånger
klufven och tre gånger delad sköld, hvars sköldfot
ytterligare är en gång klufven. Hjertskölden, som
upptager 5:te och 8:de fälten, har 10 tvärbjelkar,
omvexlande svarta och gyllene, samt är belagd
med den sachsiska gröna rutkransen och krönt
med hertigdömet Sachsens krona. I de öfriga 12
fälten äro konungarikets 12 landskaps vapen och på
skölden fem tornérhjelmar. Nationalfärgerna äro
hvitt och grönt Af ordnar eger S. fem, nämligen:
Rautenkrone-orden, afsedd endast för furstar och
höga ämbetsmän, S:t Heinrichs-orden, för militärer,
Förtjenst-orden, Albrekts-orden och Sidonia-orden,
den sista för qvinnor, hvilka i krig eller fred öfvat
barmhertighetsverk.
Historia. Konungariket S. har uppstått ur det 1356
grundade kurfurstendömet Sachsen (se Sachser), hvilket
efter den första s. k. wittenbergska fursteliniens
utslocknande 1423 öfvergick till markgrefve Fredrik
»den stridbare» i Meissen, af huset Wettin. Genom
fördraget i Leipzig 1485 delades landet mellan
kurfursten Ernst och hertig Albrekt, stamfäder för de
ernestinska och albertinska linierna, på så sätt att
den förra erhöll förnämligast Thüringen, den senare
Meissen. Kurvärdigheten öfvergick efter Ernsts död
på dennes son, Fredrik den vise (1486–1525), hvilken
öfvat stort inflytande på reformationens tidigare
utveckling. Denne efterträddes både som kurfurste
och ledare för det protestantiska partiet af brodern
Johan den ståndaktige (1525–32). Dennes son, Johan
Fredrik den ädelmodige (1532–47),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
