- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
315-316

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sachsen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

deremot så mildt, att vinodling der drifves. Luften
är i allmänhet ren och frisk; endemiska sjukdomar
förekomma sällan. Befolkningen uppgick år 1885 till
313,946 pers., af hvilka 301,333 voro protestanter,
10,831 katoliker, och 1,313 judar; de båda sistnämnda
förekomma nästan uteslutande i förvaltningsområdet
Eisenach. – Hufvudnäringen är åkerbruk. Hvete, korn
och potates erhållas öfver landets behof; dessutom
odlas råg, hafre, hampa, tobak m. m. Fruktodlingen är
utbredd öfver hela landet, men har nått sin högsta
utveckling i trakten omkring Jena, i Gleissedalen
och vid nedre Ilm. Plommon och sviskon äro vigtiga
exportartiklar. Skogarna, hvilka hafva sin största
utbredning i områdena Eisenach och Dermbach,
upptaga 25 proc. af landets areal. Boskapsskötseln
är högt uppdrifven och näst åkerbruket den
vigtigaste näringsgrenen. Ett stuteri finnes i
Allstedt. Bergsbruk idkas blott obetydligt. De enda
mineralprodukterna äro stenkol, brunkol, manganmalmer
och något salt. Inom industrien intages förnämsta
rummet af ullspinnerierna och väfverierna, bland
hvilka senare må nämnas strumpfabrikerna i Apolda
och klädesfabrikerna i Neustadt och Weida. Dessutom
finnas porslinsfabriker, glashyttor, leksaksfabriker,
tobaksfabriker, sockerbruk, korkfabriker, fabriker
för sjöskumsvaror, pappersbruk, bryggerier
m. m. Handeln är betydlig. Brännpunkter för densamma
äro Weimar och Eisenach. Jernvägarna hade i början
af 1889 en längd af 282 km. – Undervisningen
står högt. Bland bildningsanstalter må nämnas:
universitetet i Jena, gymnasierna i Weimar, Eisenach
och Jena, 1 realgymnasium i Eisenach, 2 realskolor,
2 sekundärskolor, 2 folkskolelärareseminarier, 1
skogsläroverk, 2 ritskolor, ett institut för döfstumma
och blinda, m. m. – S. är enligt författningen af
den 15 Okt. 1850 en ärftlig konstitutionel monarki,
hvars regent, storhertigen, bär titeln kunglig
höghet. Landtdagen, som sammanträder hvart tredje
år, bildar en kammare och består af 31 medlemmar,
som välja sin president, och af hvilka 1 utses af
det forna besutna riksridderskapet, 4 af de större
jordegarne, 5 af de högst beskattade och 21 genom
allmänna, men indirekta val. Valbar är hvarje myndig
och välfrejdad medborgare, som fyllt 30 år. Landet
är indeladt i 5 förvaltningsområden (Weimar,
Apolda, Eisenach, Dermbach och Neustadt). Högsta
förvaltningen är uppdragen åt ett statsministerium,
deladt på 3 departement. Rättskipningen handhafves
af en oberlandesgericht i Jena, hvilken äfven
är öfverdomstol för de 3 sachsiska hertigdömena,
furstendömena Reuss och Schwarzburg-Rudolstadt samt
de 3 preuss. kretsarna Schleusingen, Schmalkalden och
Ziegenrück. Under densamma lyda öfriga domstolar i
storhertigdömet: 19 amts- och 3 landgerichte samt
den gemensamma landgericht i Gera. Budgeten för
finansperioden 1887–89 upptog de årliga inkomsterna
och utgifterna till 6,746.,44 mark. Statsskulden
belöpte sig 1889 till 5,856,775 mark. Krigshären
bildar det femte thüringska infanteriregementet N:o
94 och hör till den 22:dra divisionen af 11:te
armékåren. S. har 1 röst i tyska förbundsrådet och
skickar 3 medlemmar till tyska riksdagen. 1889–90
utgjorde dess matrikularbidrag 1,488,446 mark
årligen. Nationalfärgerna äro svart, guld och
grönt. I statens vapen förekommer, inom en större
fyrdelad sköld, en mindre sköld med det sachsiska
stamvapnet: fem svarta bjelkar i gyllene fält samt
den gröna vinrutekransen.

Historia. Weimar tillhörde urspr. grefvarna af
Orlamünde, af hvilka en sidogren i slutet af 10:de
årh. antog titeln grefvar af Weimar. Genom ett fördrag
1345 nödgades de emellertid afträda sitt område till
Thüringen, och då detta land 1440 som arf öfvergick
till kurfurstendömet Sachsen, blef Weimar något
senare den ernestinska grenens hufvudsäte. 1572
stiftade Johan Vilhelm, som vid en delning med
sina brorsöner erhållit Weimar och Thüringen, den
äldre weimarska linien. Denna utslocknade dock
snart, och den yngre weimarska linien grundades
1602. Under trettioåriga krigets förra skede slöt
sig Weimar till svenskarna, men måste efter slaget
vid Nördlingen och separatfreden i Prag lida både
väns och oväns plundringar. 1640 stiftades af hertig
Vilhelm den ny-weimarska linien, som kort derefter
sönderföll i de öfver hvar sin landsdel regerande
grenarna Weimar, Jena och Eisenach. Sedan de båda
sistnämnda grenarna utslocknat 1690 och 1741,
återförenade Ernst August af Weimar furstendömets
forna besittningar och omöjliggjorde all vidare
delning genom arfslagen af 1724. Weimars glansperiod
infaller under hertig Karl August (1758–1828). Denne
främjade kraftigt konst och vetenskap och gjorde sin
hufvudstad till samlingspunkten för tidehvarfvets
snillen, Göthe, Schiller, Herder m. fl. 1806 ingick
han i Rhenförbundet. I Wienkongressen erhöll han
storhertiglig värdighet och ett landområde af 1,700
qvkm. Först af alla tyska furstar gaf han sitt land
en frisinnad författning med folkrepresentation
och tryckfrihet, hvilken senare dock upphäfdes
genom Karlsbadsbesluten 1819. Hans son Karl
Fredrik (1828–53) regerade i samma reformvänliga
anda och kunde endast derigenom rädda sitt land
undan 1848 års politiska stormar. Under hans
regering stadfästes bl. a. en ny kommunallag,
upphäfdes vissa jagtlagar, en mängd på jordegendomen
tyngande afgälder samt inrättades kretsdomstolar,
en appellationsdomstol m. m. Efterträdaren, den nu
regerande storhertigen, Karl Alexander (1853), slöt
sig i tysk-österrikiska kriget 1866 till Preussen
och ingick s. å. som medlem i Nordtyska förbundet.

Sachsen-Wittenberg. Se Sachsen (forntyskt land).

Sachser l. Sachsare (Lat. saxones), en germansk
folkstam, hvars namn man i allmänhet härleder från
ett af de äldste sachserna begagnadt kort stensvärd,
»sahs». Enl. Klaudios Ptolemaios hade sachserna i
1:sta årh. e. Kr. sitt hem mellan floderna Eider,
Elbe och Trave i det forna landskapet Nord-Albingien
(»Saxonia transalbina»), der de torde hafva efterträdt
cimbrerna. I 3:dje årh. e. Kr. öfvergick deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free