Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sadel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sadel, krigsv., den del af en hästs, mulåsnas eller
annat djurs beklädnad, som pålägges för att bereda
ryttaren en säkrare och beqvämare sits (ridsadel),
eller för att lättare och säkrare fästa packning
eller andra bördor, så att de ej orsaka tryckskada,
såsom vid bergsartilleriet (packsadel). – 2. Geol. Se
Antiklin. – 3. Musikt. Den på stråkinstrumentens
gripbräde befintliga lilla upphöjningen strax
framför snäckan. Strängarna skola, då en violin af
den spelande hålles i riktig ställning, löpa vågrätt
från stallet till sadeln. – 4. Sjöv. Se Blindrå.
1. H. W. W. 3. A. L.
Sadelbildning, geol. Se Antiklin.
Sadeler, Gillis (Aegidius), berömd flamsk
kopparstickare, f. i Antwerpen 1575, d. i Prag 1629,
var elev af sina farbröder, kopparstickarna Jan
S. (f. i Brüssel 1550, d. i Venezia 1600) och
Rafael S. (f. i Brüssel 1555, d. i Venezia 1616),
hvilka han dock i så hög grad öfverträffade, att
man gaf honom tillnamnet »kopparstickarekonstens
Phoenix». Han hade redan länge vistats i Tyskland
och Italien samt vunnit rykte, då kejsar Rudolf II
kallade honom till Prag, der han äfven under kejsarna
Mattias och Ferdinand II stod i hög gunst. Han stack
företrädesvis porträtt och landskap. Hans blad äro
af stor betydelse för studiet af hans tids konst.
O. G-g.
Sadelföreställare. Se Fordon.
Sadelled, anat., kallas ett par inom
menniskokroppen förekommande ledgångar (den
mellan tummen och handlofven samt mellan ring-
och kannbrosken i larynx), i hvilka de mötande
ledändarna likna sittytorna på två sadlar, som
blifvit lagda korsvis mot hvarandra. Denna ledändarnas
form medgifver stor och mångsidig rörlighet.
G. v. D.
Sadelmussla, Anomia, zool., en till
kl. Lamellibranchiata hörande mussla, som är nära
beslägtad med ostronet, hvarifrån den skiljer sig
genom sina mycket mindre och tunnare skal, af hvilka
det undre antager formen af det föremål, hvarpå det
fäst sig. Vid Sveriges vestkust förekomma 2–3 arter.
L-e.
Sá de Miranda. Se Saa de Miranda.
Sadh l. Sadhu (»de rene») kallas en sekt af indiska
unitarier, hvilken räknar sina fleste anhängare
i landsträckan mellan Ganges och Djamna, från
Farkhabad till bortom Delhi, och hvilken upptager
en hel förstad till den förc-nämnda staden. Sekten
uppkom 1658 e. Kr. Dess stiftare var Birbhán,
som sjelf sade sig hafva mottagit sin lära från
en öfvermensklig lärare, kallad Sat Guru (den rene
läraren). Han meddelade läran i vers, hvilka sedermera
samlats i handböcker och läsas vid sadhs religiösa
sammankomster. Innehållet är, att det gifves endast
en Gud, som skapat allt, att man bör dyrka honom
allena, att man skall vara ödmjuk och anspråkslös,
undfly lögn och förtal, aldrig lyssna till det, som
är ondt eller till någonting annat än Herrens pris,
icke åtrå verldsliga ting, utan sätta sin tillit till
Gud, som är alltings gifvare, och af hvilken vi skola
mottaga i förhållande till vår förtröstan. En sadh
skall icke hålla på kastväsendet. Han skall undfly
flärd, yppighet och fåfängliga prydnader samt
icke sjunga annat än religiösa hymner. Han
skall afhålla sig från rusgifvande drycker,
tobak och opium. Han skall icke taga något lif,
icke utöfva något våld, icke lefva i månggifte,
icke ikläda sig en tiggaremunks drägt eller
begära almosor. Han skall hålla sig fjerran ifrån
vidskepelse och teckentyderi samt fråga endast
efter Herrens vilja. De frommes församlingar skola
vara hans enda pilgrimsorter. – Sadh-läran är mycket
beslägtad med den, som förkunnades af Kabir och Nanak
(stiftarna af sikhernas sekt). Sadh kunna betraktas
såsom föregångare till Brahmo somaj. – De hafva inga
tempel, utan blott församlingshus, der de mötas tidigt
på morgonen vid hvarje fullmåne. Jfr H. H. Wilson:
»Essays and lectures of the religions of the hindus».
A. F. Å.
Sadi. Se Saadi.
Sado. Se Sadão.
Sadolin, Jörgen Jensen (egentl. Sadelmager),
dansk biskop, f. 1499 i Viborg, studerade i
Wittenberg, hvarest han blef magister och slöt
sig till reformationen. Efter sin hemkomst 1526
understödde han sin blifvande svåger Hans Tausens
reformatoriska sträfvanden och förestod på Fredrik I:s
befallning en evangelisk prestskola i Viborg. 1529
blef S. prestvigd af Tausen och af borgarna vald
till kyrkoherde. Följande år var han på herredagen
i Köpenhamn en af reformationens ypperste förkämpar
och skref en märklig skildring af förhandlingarna
dervid (tryckt 1530). S. å. öfversatte han Luthers
bok om äktenskapet och gifte sig sjelf. Men 1532
flyttade han till Odense, hvarest han blef den
katolske biskopens Knud Gyldenstjernes andlige
medhjelpare. Han öfversatte Luthers lilla katekes och
framlade den för landsmötet i biskopens namn. 1533
öfversatte S. den augsburgiska bekännelsen och
främjade i hög grad evangeliets spridning. Under
grefvefejden slöt han sig till folkpartiet, men
underkastade sig konung Kristian III och blef 1537
den förste evangeliske superintendenten i Odense,
efter att året förut hafva utnämnts till kyrkoherde
i Köpenhamn. Död d. 19 Dec. 1559. – Hans son Hans S.,
f. omkr. 1530, studerade under Melanchthon, blef 1551
magister, 1556 prest och slutligen prost på Låland,
men afsattes 1576 för otuktig vandel. Han var en
ypperlig latinsk skald (skref både gudliga dikter,
lärodikter och episka dikter) och utnämndes 1570 till
poeta laureatus. Död omkr. 1598. E.Ebg.
Sadonsk, stad i ryska guvernementet Voronesj, vid
floden Don. Omkr. 10,000 innev. Vackert kloster.
Sadowa, by i närheten af den böhmiska staden
Königgrätz, är bekant genom den väldiga strid, som
der d. 3 Juli 1866 utkämpades mellan preussare och
österrikare. Se Königgrätz.
Sádr-i-asam (Arab.-Turk., »det ädla bröstet», »den
höga hedersplatsen»), officiel titel för den turkiska
regeringens främste man. Ordet återgifves hos oss
med storvesir. H. A.
Sadyk pasja, det namn, som den polske
novellförfattaren M. Czajkowski tog, efter att hafva
öfvergått till islam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
