Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sadel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Saftleven, holländsk målarefamilj. – 1. Cornelis
S., f. i Rotterdam 1606 och d. derstädes 1681,
var elev af sin fader Herman S. d. ä. (II), tog
dock mycket starka intryck af Adrian Brouwers konst
och målade både genrestycken, landskap och djur,
hälst landskap med herdar eller bönder utanför
värdshuset. Han var mycket produktiv och hans taflor
äro ännu talrika. Sveriges nationalmuseum eger af
hans hand en målning från 1639, Öppet landskap med
figurer, kreatur och husgerådskärl. – 2. Herman
S. d. y. (III), landskapsmålare, den föregåendes
broder, f. i Rotterdam omkr. 1610, död i Utrecht 1685,
elev af sin fader, målade med förkärlek små, ytterst
omsorgsfullt och miniatyrartadt utförda utsigter från
Rhenfloden. Hans arbeten äro synnerligen talrika. Så
har Dresdens museum icke mindre än 15, Schwerins 9
o. s. v. Sveriges nationalmuseum eger endast en Rhenvy
från 1679, men arbeten af mästarens hand träffas i
flere svenska privatsamlingar. O. G-g.
Saftmärken. Se Honingsgömme.
Saftrum. Se Protoplasma.
Saga 1. Såga (Isl. Sága), Nord. mytol., heter en
gudinna, hvars boning kallas Sökkvabekkr; der brusa
svala böljor, och der sitta Oden och S. alla dagar
och dricka glada ur gyllne bägare. Myterna lemna oss
ingen vidare upplysning om gudinnans betydelse; hennes
namn tyckes beteckna henne såsom en vishetsgudinna,
klart seende och i framtiden skådande, och det är
säkerligen af denna anledning, som Oden söker hennes
sällskap. Genom missuppfattning af gudinnans namn
har man blifvit förledd att i S. se en historiens
gudinna (»Saga»), men denna åsigt saknar stöd
i både etymologiskt och mytologiskt afseende.
Th. W.
Saga, urspr. »hvad som säges», betecknar i
egentlig mening en genom traditionen bevarad,
merendels genom dikten utsmyckad skildring af någon
längesedan förfluten tilldragelse. Sagan är den
form, hvari ett folk samlar sina första religiösa
eller historiska intryck. Knyter den sig till de
religiösa föreställningarna, uppstå gudasagor, myter
(se Mytologi) eller, på den monoteistiska
religionens område, s. k. legender. Knyter den sig
till berömda personers öden, uppstå hjeltesagor. En
framstående plats inom sagoliteraturen innehafva de
fornnordiska sagorna (se Fornnordiska literaturen,
sp. 51–56). Vid jämförelse mellan sagorna hos olika
folk har man funnit vissa för de stora stammarna
gemensamma sagokretsar, d. v. s. samlingar af inbördes
sammanhängande sagor, hvilkas medelpunkt utgöres
af någon betydande personlighet, t. ex. Siegfried i
Nibelungenlied, Artur i Artur-cykeln, Karl den store
i Rolandssagan. I Tyskland utgafvo 1816–18 bröderna
Grimm en förträfflig samling »Deutsche sagen», till
stor del upptecknade ur folkets mun. Sedan dess har
man i de flesta land sökt bevara den sagoliteratur,
som skriftligen eller muntligen tillvaratagits af
folket. Se vidare Folksagor.
Ordet saga förekommer vidare i betydelsen af en
muntligen fortplantad, fritt uppfunnen och ur en
barnslig verldsåskådning framgången berättelse,
i hvilken tingens natursammanhang
med afseende på rum, tid och orsaksförhållanden
betraktas som alldeles upphäfdt, men tillika den
sålunda uppkomna fantastiska verlden skildras som
fullt naturlig. Folksagan, som är typen för detta
slags saga, förmenskligar naivt hela naturen, gifver
äfven åt de oorganiska tingen själ, tankekraft
och talförmåga samt låter öfvernaturliga, från
vidskepelsen härstammande väsenden (trollkarlar,
hexor, elfvor, feer, jättar, dvärgar, tomtar)
spela en stor rol. I densamma råder en fullständig
obestämdhet med afseende på personer, ort och
tid. Skälmskt lekande eller spöklikt hemsk, fråssar
den i öfverraskande förvandlingar, i kolossala mått,
i glans och prakt. Dess verld är det underbara och
drömlika. (Se vidare Djursagor och Folksagor.) –
Under nyromantikens skede diktade flere konstskalder
med större eller mindre framgång i folksagans
anda, dock gerna inläggande en allegorisk syftning,
bl. a. tyskarna Tieck, Brentano, Fouqué, Hoffmann och
Chamisso, svenskarna Atterbom (dramatiska »sagospel»)
och Almqvist samt (friskast och sjelfständigast)
dansken Andersen.
Sagacitet (Lat. sagacitas), skarpsinne.
Sagajtser, sibiriskt folk. Se Kojbaler.
Sagalin l. Sachalin. Se Sachalin.
Sagan. l. Länsfurstendöme i nedre Schlesien, till
arealen ungefär sammanfallande med den liknämnda
kretsen af preussiska regeringsområdet Liegnitz. 1,211
qvkm. Omkr. 65,000 innev. Ursprungligen en del af
hertigdömet Glogau, blef S. 1397 ett sjelfständigt
furstendöme, införlifvades 1472 med Kursachsen och
1541 med Böhmen, såldes 1627 af kejsar Ferdinand
II till Wallenstein, öfvergick 1646 genom köp till
furst Lobkowitz och hans arfvingar, 1786 till hertig
Peter af Kurland och hans arfvingar samt innehafves
f. n. af hertig Talleyrand-Périgord. – 2. Hufvudstad
i nämnda furstendöme, vid floden Bober. 12,010
innev. (1885), mest protestanter. I staden fins ett
praktfullt inredt slott, der Wallenstein 1629–30 hade
Kepler som gäst. Katolskt gymnasium. Liflig handel. En
berömd oblatfabrik. Väfverier, garnspinneri, färgeri,
pappersbruk m. m.
Sagan, Dorotea, hertiginna af S., prinsessa af Kurland
och Semgallen, f. 1793, var dotter till hertig Peter
af Kurland, förmäldes 1809 med Edmond Talleyrand,
en son af den berömde statsmannen, och kom efter sin
mans död (1838) i ett romantiskt förhållande till
den unge furst Felix von Lichnowski. Död 1862. Hon
var den berömde Talleyrands älskling samt spelade på
Napoleon I:s tid och under restaurationen en ganska
inflytelserik rol vid franska hofvet.
Sagapenum, farmak., en urgammal drog, som i
forntiden spelade en stor rol såsom läkemedel och
äfven under medeltiden ofta förekom, vanligen under
namnet Serapinum. Dess härstamning är obekant, men
dess förvandtskap med Galbanum och dess innehåll af
umbelliferon gör det sannolikt, att moderväxten
hör till nat. fam. Umbelliferae Juss. Den vanliga
uppgiften att S. erhålles af Ferula persica l.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
