Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sadel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af F. Ssovitziana är oriktig. Sagapenum är ett
gummiharts af vanligen mörkt brunaktig färg och
utgör en mjuk massa af sammanklibbade bruna droppar
med egendomlig (icke löklik) lukt. Äfven minsta
brottstycke af denna drog antager en intensiv och
qvarstående blå färg, om det under inverkan af köld
sänkes i klorvätesyra af 1,13 eg. v. Sagapenum
är nu längesedan bortlagdt i medicinen.
O. T. S.
Sagar. 1. Distrikt i nord vestligaste delen af
Central-provinserna i Indien, begränsadt i n. af
distriktet Lalitpur samt staterna Bijáwar, Panna
och Charkhari, i ö. af Panna och distriktet Damoh,
i s. af distriktet Narsinhpur och staten Bhopal
samt i v. af Bhopal. Areal 5,285 qvkm. 564,950
innev. (1881). Distriktet är en vidsträckt, af Sunar,
Beas, Dhupan och Bina vattnad slätt, här och der
afbruten af lägre kullar. Genom en traktat af år
1818 blef största delen af S. britiskt område och
upptogs 1861 som ett särskildt distrikt. – 2. Stad
och hufvudort i nämnda distrikt. 44,416 innev.
Sagasta, Praxedes Mateo, spansk statsman, f. 1827,
genomgick ingeniör-skolan i Madrid, blef ingeniör
först i Valladolid och derefter i Zamora samt
valdes 1854 af provinsen Zamora till ledamot af
cortes. Han deltog i upproret i Madrid i Juli 1856,
måste efter dess underkufvande fly till Frankrike,
men fick snart amnesti, hvarefter han återvände
till Spanien och blef professor vid ingeniör-skolan
i Madrid. Tillika var han redaktör för »La Iberia»,
det progressistiska partiets organ. Efter att hafva
deltagit i det misslyckade Juni-upproret 1866, gick
S. för andra gången i landsflykt till Frankrike. Han
återvände till Spanien efter September-revolutionen
1868, blef en af marskalk Prims förnämste anhängare
inom cortes, var inrikesminister under provisoriska
regeringen och bidrog till konung Amadeos
väljande. Under Amadeos regering var S. verksam
dels såsom president (talman) i cortes, dels såsom
inrikesminister, dels äfven en kort tid (Febr.– Maj
1872) såsom konseljpresident. Under marskalk Serranos
styrelse blef han i Jan. 1874 utrikesminister och i
Maj s. å. inrikesminister. Han blef konseljpresident
för andra gången i Aug. 1874, men måste afgå, då
Serrano störtades och konung Alfons XII uppsattes på
tronen. Under nämnde konungs regering var S. ledare
för det liberala partiet i cortes och hufvudman
för oppositionen mot den konservative Canovas del
Castillo. Han var för tredje gången konseljpresident
1881–83, var sedan deputeradekammarens president
och utnämndes d. 28 Nov. 1885, efter Alfons XII:s död,
för fjerde gången till konseljpresident. Såsom sådan
har han med kraftig hand upprätthållit ordningen inom
landet och qväft flere militäruppror, men tillika
sökt blidka sinnena genom en allmän amnesti. Som
sitt politiska program har han uppställt flere
frisinnade reformer. Han har haft att kämpa dels mot
republikanerna, dels mot det af Canovas del Castilio
anförda konservativa partiet, men har hittills med
stor skicklighet förstått att bibehålla sig och
det liberala partiet vid
makten. Den 20 Jan. 1890 ombildade S. sitt kabinett,
hvilket nu uppställt den allmänna rösträttens
införande som första punkten på sitt program.
E. W.
Sagen, Lyder, norsk skald, född i Bergen 1777,
blef 1797 student vid Köpenhamns universitet, var
först lärare i denna stad, men blef 1805 adjunkt
och 1815 öfverlärare vid Bergens katedralskola. Död
i Bergen den 16 Juni 1850. S. hörde till sin tids
mest omtyckte skalder, ehuru han inskränkte sig till
att hufvudsakligen författa tillfällighetsdikter i
tidningar och tidskrifter. Tillsammans med H. Foss
utgaf han dessutom 1824 Bergens beskrivelse. 1837
ombesörjde han utgifvandet af ett urval af Fastings
skrifter. Y. N.
Saggatjaure. Se Lule elf.
Sagina Presl., Hönsbet l. Hönsgräs, bot., ett till
nat. fam. Alsinaceae Fr., kl. Decandria L. hörande
slägte af oansenliga, lågväxta örter. Bladen äro
smala, ofta nästan syllika, blommorna vanligen små,
stundom kronbladslösa, sittande ensamma i stjelk-
eller grenspetsarna. Foder och kronblad äro 5 eller
4 (kronblad saknas dock stundom), ståndarna 10 l. 5
l. 4 och stiften 5 l. 4; fröna äro ytterst små och
finknottriga. Af de till svenska floran hörande 9
arterna äro endast 2 (S. nodosa och S. procumbens)
allmänt förekommande. O. T. S.
Saginaw [sa’ginå], stad i nord-amerikanska staten
Michigan, vid venstra stranden af Saginaw-floden, som
der är segelbar. 1880 hade S. 10,525 innev., hvaraf
4,052 i utlandet födde, hufvudsakligen tyskar. Staden
är föreningspunkten för tre jernvägslinier och är med
tre broar sammanbunden med det på andra flodstranden
liggande East Saginaw. Den har flere fabriker och
drifver betydande handel med trä och salt. S. anlades
1822 och fick stadsprivilegier 1859.
Sagitta. Se Galér och Pilmaskar.
Sagittaria L. (af Lat. sagitta, pil, med
anledning af de pillika bladen, hvarom äfven
allmogenamnet »skäkteblad» erinrar), bot., en till
nat. fam. Alismaceae Ag., kl. Monoecia L. hörande
vattenväxt, från hvars i den dyiga bottnen växande
rot efter hvartannat utvecklas först blad med mycket
långa, smala, jämnbreda skifvor, derefter blad
med flytande skifvor samt korta flikar vid basen,
och slutligen, vid blomningen, långskaftade blad med
fullkomligt pillika skifvor. Blommorna, som äro hvita
eller svagt rödletta, sitta kransvis och samlade
till en klase å stängelns öfversta del. Örtståndet
och den stärkelsehaltiga roten af den svenska arten,
S. sagittaefolia L., voro förr officinella. Arter
af slägtet förekomma för öfrigt i norra och södra
Amerika samt odlas i Kina och Japan för de välsmakande
rötternas skull. O. T. S.
Sagittarius, Lat. (af sagitta, pil),
bågskytt. Sagittarierna utgjorde en del af de
lättbeväpnade trupperna i de romerska legionerna.
Sagittarius eller Skytten, astron., är den sjunde af
de stjernbilder, i hvilka zodiaken eller djurkretsen
indelas. Dess tecken är [tecken]. K. B.
Sagnitz, gods i
Kirrempä och Urbs socknar i Livland, bekant genom
de strider, hvilka V. A. von Schlippenbach der tappert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
