Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sadel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utkämpade mot den ryske generalen Sjeremetjev 1701
och 1702.
Sago (af Malaj. sagu, palmmärg), farmak. tekn.,
kallas en beredning af ett slags stärkelse, som
erhålles ur den tjocka märgen hos åtskilliga
palmer. De förnämsta s. k. sagopalmerna äro
följande. 1. Sagus laevis Gaertn. (Metroxylon Kön.),
växer i sumptrakter å Borneo, Sumatra och de flesta
ostindiska öarna. Den kan ur en enda stam lemna
ända till 350 kg. sago af bästa beskaffenhet. –
2. S. genuina Gaertn. (Metroxylon Rhumphii Kön.),
den »malajiska sagopalmen», förekommer på Indiska
arkipelagens öar och Malakkahalfön. Före blomningen
och fruktsättningen består den omkr. 20 m. höga
stammen af en hård, endast 5–6 cm. tjock vedhylsa,
hvilken omsluter en relativt tjock, på stärkelse rik
märg, hvaraf sago beredes. Under fruktsättningen
förbrukas den i märgen afsatta upplagsnäringen
alldeles, så att stammen, då frukterna mognat,
är endast ett tomt rör och bortdör. En sådan palm
lefver icke öfver 30 år. – 3. Saguerus saccharifer
Blume, »Gomato-palmen», som äfven ger palmvin och
socker samt ett hudfrätande vatten, är allmän i
Indiska arkipelagen och på Filippinerna. Vidare
lemnas sago af Caryota urens Blume (i Assam)
och Phoenix farinifera (på Koromandel), Corypha
umbraculifera L., Talipot-palmen (på Ceylon),
samt Mauritia flexuosa L., Ita- l. Moriti-palmen
(i Brasilien) m. fl. I handeln förekomma olika slag af
sago-beredningar. Sagomjöl beredes mest på Molukkerna,
på det sätt att stammen af en lämplig sagopalm hugges
i stycken, som klyfvas, hvarefter märgen uttages och
söndermales till ett groft pulver, snarlikt sågspån,
hvilket utröres med vatten och silas. Ur den silade
vätskan afsätter sig sagostärkelsen. Denna renas
sedan genom upprepad uppslamning i nytt vatten och
ny silning samt torkas slutligen. Det sålunda renade
sagomjölet är ett fint, hvitt eller något rödlett
pulver, bestående af stärkelseceller, som under
mikroskopet visa en oregelbundet elliptisk eller
oval, stundom äggrund form, någon gång försedda med
facetter, uppkomna genom ömsesidigt tryck mellan
cellerna. Skrumpna eller brustna celler hänga stundom
tillsammans såsom korn, med en oregelbunden, knölig
yta. Sagomjöl utgifves ibland för arrow-mjöl, om det
är synnerligen hvitt och vackert. Sagogryn tillverkas
derigenom att man blandar sagomjöl med vatten till
en deg, som antingen torkas och sedan groft males
till gryn eller ock, hvilket är vanligare, pressas
genom ett durchslag öfver en panna af jernplåt,
hvarunder en lindrig eld underhålles. Derigenom
att pannan ständigt hålles i en skakande rörelse,
omformas de genompressade strålarna af sagodegen
till rundade gryn, som få ett halfgenomskinande
utseende, emedan stärkelsen blifvit delvis omsatt till
dextrin. Vanliga eller s. k. bruna sagogryn hafva
sin brunaktiga färg på ena sidan deraf att de under
torkningen varit utbredda på heta, med fett besmorda
jernplåtar. Perlsago, det finaste slaget af sagogryn,
äro rent hvita eller ibland rödletta eller brunaktiga
på ena sidan samt vexla i storlek från ett vallmofrö
till ett hvitsenapskorn. Den mesta hos oss
förbrukade sago torde vara falsk vara, tillverkad af
potatesstärkelse. En filtrerad, kall infusion på falsk
sago färgas blå af jod, hvilket icke eger rum med en
dylik infusion på äkta sago. Ett slags sago erhålles
äfven af Cycas circinalis L. och C. revoluta L.
O. T. S.
Sagocykel. Se Sagokrets.
Sagokrets l. Sagocykel, ett antal sins emellan
sammanhängande sagor, som hafva sin medelpunkt i en
och samma verkliga eller diktade personlighet. Det
var inom den nordfranska medeltidsepiken, som
det romantiska stoffet först grupperade sig i
särskilda sagokretsar, och från Frankrike hafva
dessa cykliska behandlingar sedan utbredt sig
till de flesta europeiska lands literatur. De
förnämsta bland de romantiska sagokretsarna äro: den
frankisk-karolingiska (se Karolingiska sagokretsen),
hvars medelpunkt var Karl den store och hans hof,
den bretoniska, som besjunger Artur och riddarna af
runda bordet (se Artursagan), samt den normandiska,
hvilken behandlar Normandiets hertigar, främst Rollo
(»Roman de Rou»), och deras hjeltebedrifter.
Sagopalmer. Se Sago.
Sagoskin, Mikael Nikolajevitj, rysk
skriftställare, född 1789 i guvernementet Pensa,
deltog som landtvärnsofficer i kriget 1812–13, blef
teaterdirektör i Petersburg 1817 och utgaf tillsammans
med Korsakov tidningen »Severnyj Nabljudatel». 1831
utnämndes han till statsråd och direktör för
hofteatern i Moskva samt dog 1852 som direktör
för Kremls lifrustkammare. Hans förnämsta verk är
den i Walter Scotts stil skrifna romanen »Jurij
Miloslavskoj eller ryssarne 1612» (3 bd, 1829, 8:de
uppl. 1851; öfvers. 1833). Bland hans öfriga arbeten,
hvilka kännetecknas af ledig framställning och gladt
lynne, märkas »Roslavleff eller ryssarne år 1812»
(1831; 4 bd; öfvers. 1850), noveller och lustspel ur
det ryska folklifvet m. m.
Sagoåldern, en förr bruklig benämning på den period
af ett folks lif, som närmast föregick dess historiska
tid.
Sagu (F.Sauwuo), kustsocken i Åbo och Björneborgs
län, Piikkis härad och domsaga, bildar med Karuna
kapellförsamling ett imperielt pastorat af 2:dra
kl., Åbo ärkestift och domprosteri. Areal 267
qvkm. Befolkningen 4,612 personer (1887), deraf
omkr. sjettedelen svensktalande.
Saguenay [segnå], flod i britisk-amerikanska provinsen
Quebec, upprinner ur S:t John-sjön och mynnar efter
ett lopp af 300 km. ut i S:t Lawrence-floden. Den
löper mellan 460 m. höga klippväggar och kan på
en längd af 100 km. från mynningen befaras af de
största skepp.
Saguin, zool. Se Hapale.
Sagum. Se Paludamentum.
Sagunto, stad i spanska provinsen Valencia,
norr om staden Valencia, nära Palancias utlopp
i Medelhafvet. Omkr. 6,000 innev. Staden, som
först i nyaste tid erhållit sitt nuvarande namn,
hette förut Murviedro (muri veteres, de gamla
murarna) och uppväxte kring ruinerna af det forna
Saguntum. Denna historiskt ryktbara stad i det forna
Hispania grundades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
