Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakramental ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sal, socken i Skaraborgs län, Åse härad. Areal 914
har. 435 innev. (1888). Annex till Flo, Skara stift,
Väne kontrakt.
Sala (Med.-Lat., af Gammalhögt. saljan, på ett
högtidligt sätt öfverlåta) var i den forngermanska
rätten beteckning för den handling, hvarigenom en
person åt en annan öfverlät besittningsrätten till
någonting.
Sala, bergsstad i Vestmanland, Vesterås län,
på en flack, men bördig slätt, straxt vester om
föreningspunkten för Sagans bägge källflöden, af
hvilka det vestra begränsar stadsplanen på norra
sidan. Stadens område är ovanligt stort, icke mindre
än 8,552,96 har, satt till 42 1/8 mtl. Stadsplanen,
på senare åren utvidgad, är fördelad i 269 tomter,
af hvilka 63 år 1880 voro obebyggda. Taxeringsvärdet
uppgick år 1888 till 5,335,000 kr., hvaraf 1,654,700
kr. för jordbruksfastighet. Innevånarnas antal,
som redan år 1815 var 2,193, uppgick 1870 till
3,859, 1880 till 4,836 och 1889 till 5,542. S. har
raka gator, som skära hvarandra vinkelrätt,
ett rymligt torg midt i staden, i allmänhet
oansenliga trähus, ett anspråkslöst rådhus samt
en kyrka i gotisk stil (byggd 1738), stadens enda
märkliga byggnad. Hufvudnäringar äro jordbruk
och bergsbruk. De vanliga stadsmannanäringarna
hafva deremot länge legat nere och först på de
senaste årtiondena tagit något raskare fart. År
1887 funnos 41 handlande med 48 biträden samt
61 handtverkare med 92 arbetare. Fabriksrörelsen
sysselsatte s. å. 45 arbetare vid 8 fabriker med
166,329 kr. tillverkningsvärde, af hvilket största
delen, 132,790 kr., kom på två bryggerier. Stadens
bokförda tillgångar upptogos vid nämnda tid
till 550,560 kr., skulderna till 367,586 kr. I
kommunalskatt erlades 3 kr. 50 öre för hvarje
krona bevillning. Offentliga inrättningar äro:
ett 3-klassigt allmänt läroverk, ett lasarett och
en sparbank, hvarjämte finnas afdelningskontor af
Uplands och Mälareprovinsernas enskilda banker. Från
boktryckerier i staden utgifvas tre tidningar: »Sala
allehanda», »Avesta tidning» och »Östra Vestmanland»
hvardera 2 gånger i veckan. Norra stambanan har
station vid S., som derjämte öfver Tillberga står
i direkt förbindelse med Vesterås. – Staden utgör
ett regalt privilegieradt pastorat af 2:dra klassen,
Vesterås stift. – Jämte Arboga utgör S. en valkrets
vid val af riksdagsman i Andra kammaren.
Silfvermalmsbrytningen i Salberget på 1500-talet
gaf upphof till S:s anläggning. Platsen erhöll
privilegier såsom stad 1624 och fick då större delen
af sina betydliga jordar. Också utvecklade sig staden
till en början hastigt, men stannade, i växten,
på samma gång silfvertillverkningen minskades. I
allmänhet oberörd af de politiska tilldragelserna och
skonad från svårare olyckor – eldsvådorna 1736 och
1880 utgöra undantag – har staden i sitt inre och
yttre präglats af en viss stillsam ålderdomlighet
och först under de senaste årtiondena, framförallt
sedan den erhållit jernvägsförbindelser samt efter
1880 års brand, antagit ett modernare utseende.
A. G.
Sala, George Augustus Henry, engelsk skriftställare,
född i London 1828, grundade i sin ungdom tidskriften
»Temple bar magazine» och gjorde sedan åtskilliga
resor, bl. a. till Ryssland, Amerika och Algeriet,
de flesta som korrespondent till den mycket spridda
tidningen »Daily telegraph». Sina intryck från
Amerika, der han uppehöll sig under inbördeskriget
1863–64, utgaf han under titeln America in the
midst of war (1864). För öfrigt skref han, utom
reseskildringar, äfven skisser i Dickens’ manér,
romaner, konsthistoriska och biografiska arbeten m. m.,
såsom Twice round the clock (1859), A journey due North
(s. å.), William Hogarth (1866), Charles Dickens
(1870) m. fl.
Sala bergslag bildades egentligen genom anläggningen
af Sala stad och genom de privilegier staden d. 15
April 1624 erhöll af konung Gustaf II Adolf samt
genom den grufve-ordning, som samme konung utgaf d. 1
Maj nämnda år. Bergslaget utgjordes af bergsmän och
borgare i Sala stad, hvilka egde jord och tomt. Jorden
var enligt nämnda privilegier donerad för grufvans
och silfververkets drift. Bergsmännen och borgarna,
som innehade jorden och tomterna i staden, innehade
äfven grufvedelarna, som voro med jorden och tomterna
oåtskiljaktligen förenade. Tomterna och sålunda
äfven grufvedelarna voro 160, men bergsmännen flere,
enär tomterna kunde delas i halfvor och fjerdedelar
o. s. v. År 1682 transporterades Sala grufva på
evärdelig tid på Sala bergslag, som derigenom fick
karakteren af ett slags bolag, och 1741 förnyades
denna transport. År 1851 fingo emellertid bergsmännen
rätt att till andra än bergsmän sälja sjelfva
gårdarna inom stadens staket. Derigenom blef staden
skild från bergslaget, som derefter utgjordes af dem,
hvilka innehade stadsjorden, med hvilken grufvedelarna
fortfarande förblefvo förenade. Sedan grufvan numera
försålts till ett aktiebolag, sammanhålles det gamla
bergslaget endast af vissa andra ekonomiska intressen,
särskildt en mot bergslaget af staden väckt process
om eganderätt till den 1624 donerade skogen. Jfr
Sala grufva. Th. N-m.
Salad, ett slags hufvudbeklädnad. Se Drägt,
sp. 1491. – Jfr Sallad.
Saladeros, Sp. (af salár, insalta, af Lat. sal,
salt), dels slagterier för den halfvilda boskapen i
Syd-Amerika, dels derifrån exporterade råa hudar.
Saladillo [-dil’jå]. Se Rio Dulce.
Saladière [-iår], Fr., salladsfat; bordställ.
Saladin l. Saladdin, egentl. Salah-ed-din Jussuf
Ibn Ajjub, sultan i Egypten och Syrien, föddes
1137 i Tekrit vid Tigris och var son af en kurdisk
höfding. 1168 följde han sin farbroder Sjirkuh
till Egypten samt var honom behjelplig i att
störta vesiren Sjaver, och 1169 efterträdde han
farbrodern som vesir. Mycket populär bland folket,
gjorde han 1171 slut på den fatimidiska dynastiens
kalifat och upphäfda sig sjelf till envåldsherskare
i Egypten. När den syriske sultanen Nureddin afled
1174, sökte han ock blifva herre öfver Syrien, och
efter ett långvarigt krig lyckades han dermed, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
