Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salvi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manufactures» i Paris samt direktör för de kemiska
arbetena i Sèvres. Död 1882. Skrifter: Cours de
technologie chimique (1874), Leçons de céramique
(1875, 2 bd) m. fl.
Salvi, Giovanni Battista, italiensk målare. Se
Sassoferrato.
Salvi, Niccolò, italiensk arkitekt, född 1699 i
Rom. S., som erhållit en förträfflig uppfostran,
icke minst i konst, utmärkte sig, i förfallets
tidsålder, för en ovanlig renhet och enkelhet i
stilen, hvarigenom hans arbeten ega ett betydande
konstvärde. Hans förnämsta verk är den berömda Fontana
di Trevi i Rom. På detta, »det skönaste, rikaste
och präktigaste romerska konstverk under 18:de årh.»,
arbetade han i 15 år. S. dog i Rom 1751.
Salvia L., bot. farmdk., ett halfbuskslägte
tillhörande nat. fam. Labiatae Juss., kl. Diandria
L. Blomfodret är 2-läppigt, den öfre läppen
3-klufven, med den mellersta fliken mycket
liten. Blomkronan har sammantryckt, grundt 2-klufven
öfverläpp och af den nedre läppens 3 flikar den
mellersta störst. Ståndarna 2 med knappbandet trådlikt
utdraget. Frukten består af 4 små, glatta och släta,
omvändt äggformiga nötter. I Sverige finnes en art
i vildt tillstånd, S. pratensis, sparsamt på några
ställen i Upland. Drogen, Folia salviae, salvia-blad,
lemnas af den å backsluttningar och torra ställen i
södra Europa vildt växande, i mellersta Europa och
ända upp till södra Sverige odlade S. officinalis
L. De späda bladskotten och bladen insamlas straxt
före blomningen och torkas med omsorg. - Bladen
äro långskaftade, 3–8 cm. långa, 1–2 cm. breda,
ovalt lansettlika – aflånga, fint naggade i kanten,
under till upphöjdt nätådriga med fina maskor
och motsvarande fåror å öfre ytan. Färgen är
hvitgrå eller grågrön, alltefter tätheten af den
korta hårigheten, som är större hos yngre blad. I
handeln förekomma två former af drogen: bredbladig af
odlad växt och smalbladig af den vilda halfbusken;
den senare är bäst, emedan den innehåller mera af
den grönbrungula flyktiga olja (salvia-olja), som,
jämte garfämne, är det hufvudsakligen verksamma i
drogen. Drogen användes ofta i form af infusion
(»salvia-té») till gurgling mot halsfluss. Den
förekommer omnämnd redan i Orfevs-myten och
begagnades af Hippokrates mot lunglidanden. –
Allmogen i Sverige kalla de starkt luktande
bladen af Tanacetum balsamita L. »salvieblader».
O. T. S.
Salvia-blad, farmak. Se Salvia.
Salvianus, gammalkristen lärd teolog, presbyter i
Marseille i 5:te årh., utgaf bl. a. tvänne skrifter,
Adversus avaritiam och De gubernatione dei,
hvilka lemna en djup blick in i sedeförderfvet på
den tiden. Jfr Zschimmer. »Salvian, der presbyter
von Massilia und seine schriften» (1875).
Salvia-olja, farmak. Se Salvia.
Salviati, Antonio, italiensk artist, född 1816
i Vicenza, har skaffat sig berömmelse genom att
återväcka till lif den sedan gammalt förgätna
mosaik-konsten. 1860 öfvertog han ledningen af en
mosaikfabrik i Murano i närheten af Venezia. Stort
rykte vann han restaureringen af de gamla freskerna i San
Marco i Venezia. För öfrigt har han med mosaiker
dekorerat slottskapellet i Windsor, prins Alberts
mausolé, kupolen af S:t Paulskyrkan i London,
Westminsterkyrkan derstädes, domkyrkan i Aachen, den
engelska parlamentssalen, den egyptiske vice-konungens
palats, segermonumentet i Berlin m. m.
Salviati, Francesco de’. Se Rossi.
Salvini, Tommaso, italiensk skådespelare, f. 1829,
tillhör samtidens förnämste sceniske artister. Efter
att hafva skördat stort bifall i Paris och Florens,
bildade han en egen trupp, med hvilken han under
1870-talet gaf föreställningar i Spanien, Portugal,
England, Tyskland, Österrike och Amerika. Hans
förnämsta roller äro: Hamlet, Othello, Romeo samt
åtskilliga karakterer i Corneilles och Voltaires
skådespel. I motsats till sin landsman Rossi är
S. idealist.
Salvinia Mich., bot., en ormbunkartad vattenväxt
af rhizocarpéernas ordning och salviniacéernas
familj. Den är helt och hållet flytande och
fullständigt i saknad af egentliga rötter. Af de
tättställda kranssittande bladen äro två i hvarje
krans (de s. k. luftbladen) simmande och utbildade
såsom vanliga blad af oval eller rund form, hvaremot
det tredje (vattenbladet) hänger ned i vattnet och är
deladt i en mängd hårfina flikar, hvilka tjenstgöra
såsom rötter. Sporhusen inneslutas inom egendomligt
ombildade blad, och dessa s. k. sporfrukter hafva
sin plats vid basen af de till en början såsom
rötter uppfattade vattenbladen (hvaraf ordningens
namn, Rhizocarpeae). De flesta af slägtets ej
särdeles många arter tillhöra varmare land. S
natans L. finnes äfven i södra och mellersta
Europa, norra Asien och Nord-Amerika. Under
tertiärtiden funnos flere arter i Europa, och
en art från samma tid är funnen äfven i Japan.
A. G. N.
Salviniaceae Bartl., bot., en till kryptogamernas
ordning Rhizocarpeae hörande liten familj af
vattenväxter. Dit hör slägtet Salvinia (se d. o.).
O. T. S.
Salvis curialibus (förkortadt salv. cur.), Lat.,
vedertagna bruk oförkränkta; med uteslutande af
formaliteter.
1. Salvius. Johan Adler, statsman. Se Adler
Salvius.
2. Salvius, Lars, skriftställare, den föregåendes
brorsons sonson, född 1706 i Stigtomta i Södermanland,
studerade i Upsala och Åbo samt blef derefter
inskrifven som extraordinarie i k. kansliet och
tjenstgjorde som amanuens i Vetenskapsakademien
någon tid efter densammas stiftande. Gift
1742 med enkan efter boktryckaren J. L. Horrn,
öfvertog han s. å. horrnska tryckeriet och blef på
samma gång, i likhet med sin företrädare, antagen till
antiqvitetsarkivets boktryckare. 1757 erhöll
han direktörs titel och assessors rang »för sina
märkliga förtjenster om svenska bokhandelns
upphjelpande». Han dog i Stockholm 1773.
S. har i literaturhistorien skaffat sig ett namn genom
sitt stort anlagda verk Beskrifning öfver Sveriget,
hvaraf dock endast beskrifningen öfver Upland utkom
(1741), samt genom sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
