Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salvi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grad; deremot är fruktodlingen ganska
betydande. Skogarna upptaga 29 proc. af arealen, ängar och
betesmarker ända till 46,6 proc., på grund hvaraf
boskapsskötseln är hertigdömets hufvudnäring. Af
framstående betydelse är äfven bergsbruket. 1884
bröts i Hallein 216,956 deciton salt; riklig tillgång
på marmor finnes i Untersberg, hvarjämte förekomma
jern, koppar, nickel, kobolt och arsenik. Industrien
är deremot föga utvecklad; med undantag af de
artiklar, som tillverkas vid strumpväfverierna
i Hallein och vid några fabriker för kemiska
produkter och trävaror, importeras nästan alla
industrialster. Handel och samfärdsel understödjas
af goda kommunikationer. Utom en mängd landsvägar och
ångbåtsförbindelser på Salzach eger landet två större
jernbanor (Kaiserin-Elisabethbahn och Giselabahn)
med flere förgreningar. För undervisningen är sörjdt
genom en teologisk fakultet, ett högre gymnasium, en
öfverrealskola, seminarier, gymnasier och musikskolor
förlagda till staden Salzburg, 150 folkskolor
och 1 fackskola för träsnideri. Befolkningen,
som 1887 beräknades till 168,278 innev., är
uteslutande tysk. Den utmärker sig för enkelhet,
flit och fasthållande vid gamla seder, men äfven
för vidskeplighet. Fall af kretinism förekomma
ofta. Med undantag af omkr. 3,000 protestanter
äro innevånarna romerska katoliker och lyda under
ärkestiftet Salzburg. I administrativt hänseende
delas hertigdömet i 4 kretsar (Salzburg, S:t Johann,
Tamsweg, Zell am See) samt den sjelfständiga staden
Salzburg, dit hufvudstyrelsen för landets förvaltning
är förlagd. Landtdagen består af 26 medlemmar;
till österrikiska riksrådets andra kammare sändas
5 representanter. Hertigdömets trupper lyda under
generalkommandot i Wien. Dess vapen är en på längden
delad sköld med ett upprättstående svart lejon
t. h. i gyllene fält och t. v. en silfvertvärbjelke
i rödt fält.
Historia. S. var redan under romaretiden tätt bebygdt
och blef tidigt kristnadt. Omkr. 582 upprättades
genom donationer biskopsdömet Salzburg (Juvavia),
hvars förste biskop var den helige Rupert. 798
upphöjdes det till ärkebiskopsdöme och utvidgades
sedermera med områden af Lungau, Pinzgau och Gastein
m. fl. kretsar, så att det vid westfaliska freden
omfattade 9,900 qvkm. med 190,000 innev. Ärkebiskop
Gebhard, död 1088, erhöll derjämte för all framtid
värdigheten af påflig legat i Tyskland. Gebhards
efterträdare lågo i nästan ständig strid med kejsaren,
Bajern eller sina egna landsständer och utöfvade mot
andra religionsbekännare ett hårdt förtryck, hvarför
omkr. 30,000 protestanter utvandrade till Preussen
1731–32. Ärkebiskoparna af S. egde vidsträckta
privilegier, t. ex. rättighet att adla och att
omvexlande med Österrike leda riksfurstekollegiets
förhandlingar, men genom den af Napoleon 1802
verkställda sekulariseringen förlorade de sina
områden, hvilka gåfvos till ärkehertig Ferdinand af
Österrike som ersättning för det i Lunéville afträdda
storhertigdömet Toscana. I freden i Pressburg 1805
förenades S. med
Österrike, ställdes 1809 till Napoleons förfogande,
öfverlämnades 1810 till Bajern och afträddes 1814
till Österrike, med undantag af en del af venstra
Salzachstranden. Af de nyvunna besittningarna bildades
under namn af hertigdöme den österrikiska kretsen
Salzach, som 1849 upphöjdes till sjelfständigt
kronland och 1861 erhöll sin första landtdag.
2. Ärkebiskopsdöme. Se ofvan.
3. Hufvudstad i ofvannämnda kronland, i en trång
dalgång mellan Kapuzinerberg och Mönchsberg, på
ömse sidor om den strida floden Salzach. 24,952
innev. (1880), deribland 550 protestanter och 1,500
man garnison. Staden är delad i tvänne medelst
fyra jernbroar förenade stadsdelar, Altstadt, på
venstra, och Neustadt, på högra flodstranden.
Af de tre förstäderna Nonnthal, Müll och Stein
äro de båda senare delvis byggda på bergens
klippafsatser. Gatorna äro i allmänhet
trånga och krokiga, men med ståtliga hus och
monument, flerstädes af marmor från det närbelägna
Untersberg. På sista tiden har man vidtagit betydande
försköningar och utvidgningar på bekostnad af
de gamla fästningsverken. Bland stadens 24
katolska kyrkor märkas: domkyrkan, 115 m. lång,
74 m. hög, 70 m. bred, med en fasad af hvit marmor,
uppförd 1614–28 efter mönster af Peterskyrkan
i Rom, Margarethenkirche, universitetskyrkan,
benediktinernunnornas kyrka, med präktiga
glasmålningar, m. fl. Andra anmärkningsvärda
byggnader äro: residenset, med, det midt emot
liggande Neubau, berömdt för sitt klockspel,
det forna universitetet, flere kloster, slotten
Mirabell och Hohensalzburg, det senare beläget på
Mönchsberg, 130 m. öfver Salzach, det med största
lyx inrättade hofstallet, numera kavallerikasern,
Mozarts födelsehus, ett väl bibehållet romerskt
bad m. fl. På den präktiga residensplatsen reser
sig en 14 m. hög springbrunn af hvit marmor,
uppförd 1668; på Mozartsplatsen aftäcktes 1842
den store kompositörens staty af Schwanthaler.
I stadens omgifningar, bekanta för sin skönhet,
finnas en mängd parker, villor och lustslott, bland
hvilka må nämnas Hellbrunn, Klesheim, Aigen
och Leopoldskron. S. är, utom kronlandets
hufvudstad, äfven säte för ärkebiskop,
öfverdomstol, domänstyrelse, finansdirektion
och handelskammare samt eger en teologisk
fakultet (enda återstoden af det 1620
stiftade, 1810 upphäfda universitetet), ett högre
prestseminarium, flere gymnasier och tekniska
skolor, en musikskola, museer och bibliotek,
samt många välgörenhetsanstalter. Industri och,
handel äro i rask utveckling. Fabriker finnas för
tillverkning af musikinstrument, handskar, papper
m. m., hvarjämte marmorarbeten, cement och
jernvaror exporteras. Genom trenne hufvudbanor
står S. i liflig förbindelse medi Wien, München
och Italien. Det besökes årligen af skaror af
turister. – Redan i 1:sta. årh. e. Kr. var S., det
dåvarande Juvaevum, en betydande romersk stad, men
förstördes af hunner och östgoter. Återuppbyggd,
blef den i 7:de årh. säte för biskop och 798
hufvudorten i ärkebiskopsdömet S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
