- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
433-434

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salvi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Salzburg-Alperna kallas en afdelning af de Noriska
alpernas nordliga sträckning. De tillhöra Bajern
och Salzburg, begränsas i v. af Kitzbühel-alperna
och i ö. af Salzkammergut-alperna samt omslutas af
Salzachs och Saalachs floddalar. De högsta topparna,
Schönfeldspitze (2,650 m.), Watzmann (2,740 m.),
Hochkönig (2,938 m.), ligga i midten. Mot norr
utbreder sig det för sin skönhet bekanta alplandskapet
Berchtesgaden, förenadt med Saalachdalen genom en
väg öfver Hirschbühel (1,188 m.).

Salzburger-kopf, bergstopp i Westerwald, 657
m. hög. Se Westerwald.

Salzgitter, köping i preussiska regeringsområdet
Hildesheim. I närheten finnes en salin, Liebenhall,
med ett stensaltlager på 229 m. djup.

Salzkammergut, alplandskap och kejserligt domän
i ärkehertigdömet Österrike, på gränsea till
Steiermark och Salzburg. Areal 647 qvkm. Omkr. 18,000
innev. S. är i ö. och v. uppfyldt af Salzkammergut-
eller Kammeralperna och af Tännengebirge, i s. af
Dachstein (3,002 m.) med den 2,944 m. höga toppen
Thorstein, i n. ö. af Todtes Gebirge med Priel (2,514
m.) m. fl. bergmassor. En mängd alpsjöar (Traun-,
S:t Wolfgang-, Hallstatt-sjöarna m. fl.) bidraga att
göra naturscenerierna pittoreska och storartade,
hvarför äfven detta s. k. österrikiska Schweiz
årligen besökes af en mängd turister. Innevånarna
arbeta förnämligast i de stora saltverken vid Ischl,
Ebensee och Hallstatt, men sysselsätta sig äfven med
boskapsskötsel, skogskultur och jagt. Hufvudorter
äro badorten Ischl och den lilla staden Gmunden.

Salzmann, Christian Gotthilf, tysk pedagog, f. 1744
i Thüringen, var under några år pastor i Erfurt,
blef 1781 religionslärare vid filantropinet i Dessau
och grundade 1784, på det af honom inköpta godset
Schnepfenthal i närheten af Gotha, en sedermera berömd
uppfostringsanstalt för gossar ur de bättre lottade
klasserna. Han dog 1811. »Tänka, tåla och handla
är anstaltens motto, familjelifvet dess mönster,
undervisningen väsentligen realistisk, metoden
sokratisk». Äfven som författare uträttade S. mycket
godt. Hans förnämsta arbete är den pedagogiska romanen
Carl von Carlsberg (6 bd, 1783–88).

Salzungen, stad och badort i hertigdömet
Sachsen-Meiningen, kretsen Meiningen, 28 km. s. om
Eisenach, vid Werra och flere jernvägslinier. 3,947
innev. (1885). Staden, som har ett vackert läge,
är berömd i synnerhet för sitt saltverk och sina
saltkällor. Det förra var bekant redan år 775 och
drifves f. n. af ett aktiebolag, som årligen afsätter
omkr. 14 mill. kg. salt. En offentlig badanstalt
upprättades 1821; källorna användas såväl för
inhalation och brunnsdrickning som för bad.

Salzwedel, stad i preussiska regenngsområdet
Magdeburg, provinsen Sachsen, vid den segelbara
Jeetze och jernvägslinien Stendal–Langwedel. 8,886
innev. (1885). Säte för landtråd och amtsdomstol. En
mängd ylle-, linne- och läderfabriker, brännerier
och bryggerier; liflig handel, i synnerhet med
säd. Staden, som
delas i Altstadt och Neustadt, har en gammal borg,
grundad af Karl den store, fem kyrkor och ett
gymnasium. Den var från 11:te årh. hufvudort i
markgrefskapet Soltwedel eller Nordmark, hvilket
1133 af Albrekt Björnen förenades med markgrefskapet
Brandenburg. S., tillhörde äfven hanseförbundet och
hade egen mynträtt 1314–1488.

Salär (Fr. salaire, Lat. salarium), lön, arvode;
betalning för ett för en annan utfördt arbete. Jfr
Salarium.

Sama. Se Memnonstoderna.

Samaden, by i schweiziska kantonen Grisons, kretsen
Oberengadin, området Maloja, 1,728 m. öfver hafvet,
vid foten af Piz-Padella, n. ö. om Malojapasset,
på Inns venstra strand. 757 innev. (1880). S. är
klimatisk kurort och en af hufvudstationerna för
alpvandrare i Engadin.

Samael. Se Samiel.

Samakin l. samukin, sjöv., ett turkiskt mindre
kustfartyg. R. N.

Samakov, stad och kretshufvudort i distriktet Sofia i
furstendömet Bulgarien, vid Donaus biflod Isker, 962
m. öfver hafvet. 10,109 innev. (1881). Staden är en
vigtig föreningspunkt för vägarna, till Östrumelien,
Sofia och Macedonien; den har jernverk, läder- och
tygfabriker samt är säte för en bulgarisk ortodox
metropolit.

Samaná, halfö på Haitis nordöstra kust. Längd 60 km.,
bredd 9–12 km. Omkr. 70,000 innev. Landet, som lyder
under republiken San Domingo och förvaltas af en
guvernör, är skogbevuxet, vattenrikt och genomdraget
af ända till 580 m. höga bergsträckningar. Vid
Samaná-vikens nordöstra kust ligger Santa Barbara
de Samaná,
stad med 1,300 innev., en af de bästa
hamnar i verlden.

Samanella, det singhalesiska namnet på Ceylons högsta
berg, Adams pik (se d. o.).

Samaniderna, en österländsk dynasti, som grundlade
ett af de många småriken, hvari det arabiska
kalifatet under sitt förfall upplöste sig. Deras
välde, som omfattade Bokhara, Samarkand, Herat och
kringliggande områden öster och sydöst om Kaspiska
hafvet, upprättades i senare hälften af 800-talet samt
egde bestånd, till vid pass år 1000, då det störtades
af ghasnavidernas lysande ätt. Med samanidernas
uppkomst följde en nationel väckelse och ett
upplifvande af den genom Islam i förfall bragta fornpersiska
odlingen, som dock nådde sin fulla blomstring först
under den store ghasnaviden Mahmud. För Norden
och i synnerhet Sverige är samanidernas rike af
vigt som hufvudsäte för de österländska folkens
vidsträckta handel, hvilken nådde ända upp till våra
bygder. Utefter Volga och Neva fördes österns varor
af kazarer, bulgarer och ryssar från Kaspiska
hafvet till Östersjöns kust. Särdeles i östra
Sverige vittnar en mängd fynd af arabiska eller
s. k. kufiska mynt om huru liflig denna förbindelse
varit, hvilken sträckte sig ända till Norge, i det
pennerna vid Dvinas mynning förmedlade ett lifligt
utbyte med norska köpfärdemän. Jfr Bjarmaland.
E. Sn.

Samara. 1. Guvernement i östra Ryssland, bildadt
1850 af delar af guvernementen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free