- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
435-436

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salvi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Simbirsk, Orenburg och Saratov samt begränsadt
af Kazan, Simbirsk, Saratov, Astrakan och
Orenburg. Areal 151,043 qvkm. Omkr. 2,3
mill. innev., ryssar, tatarer, basjkirer,
kirgiser, mordviner, tjuvasjer, votjaker och
omkr. 140,000 tyska kolonister. Hufvudflod är
Volga, som inom guvernementet från v. upptager
den 520 km. långa Samara, Irgis och Targun, som
utgör gräns i söder. Landet liknar utefter Volgas
venstra strand en vidsträckt, nästan skoglös stepp,
som endast i s. och ö. afbrytes af Urals förgrening,
Obstjej Syrt. Jorden är mycket fruktbar och ger rika
skördar i synnerhet i de sydliga distrikten, som
odlas af tyskar och schweizare. Hufvudprodukter äro
hvete, hafre, råg och tobak. En vigtig näringsgren
är fisket; deremot idkas boskapsskötsel endast
obetydligt. – 2. Hufvudstad i nämnda guvernement,
belägen vid floden Samaras utflöde i Volga och
vid Orenburgbanan. Omkr. 75,000 innev. S. är säte
för guvernör och biskop. Till följd af sitt läge
vid Volga är staden en ytterst vigtig stapelplats,
som drifver liflig handel med säd, salt, hudar, ull,
fisk och kaviar. Den har derjämte många fabriker för
beredning af lamskinn. S. anlades 1586 för att tjena
som skyddsvärn mot basjkirer och nogajer.

Samarang (Semurang), stad på Javas norra kust,
i en sumpig trakt vid flodens Kalis mynning. 65,815
innev. (1882), hvaraf omkr. 1,850 européer och
5,000 kineser. S. är näst Batavia och Surabaja Javas
förnämsta hamn och står sedan 1865 genom en jernväg
i förbindelse med det inre af ön. Dess export,
hufvudsakligen bestående af ris, kaffe, socker,
indigo och buffelhudar, är betydande. Staden, som
har ett europeiskt, ett kinesiskt och ett javanskt
qvarter, eger ett citadell, ett militärhospital,
flere offentliga byggnader, kyrkor och moskéer.

Samarfva, jur., betecknar de medlemmar af en slägt,
hvilka efter den stadgade arfsordningen jämte
hvarandra inträda i arfsrätt efter en afliden person.
E. V. N.

Samaria (Hebr. Schomron), 1. Fordom stad i mellersta
Palestina, på en dominerande höjd. Staden byggdes
af konung Omri år 920 f. Kr. och var sedan en längre
tid israelitiska rikets hufvudstad. Efter att först
under Achabs och Jorams regering hafva belägrats
af assyrerna, blef det 721, under Hoseas regering,
eröfradt af den assyriske konungen Salmanassar och
befolkades derefter med assyriska kolonister. År
139 förstördes det af Johannes Hyrkanos, men
återuppbyggdes senare. Kejsar Augustus skänkte
S. till Herodes den store, som kallade staden
till kejsarens ära Sebaste (Augusta). Nu finnes på
platsen en obetydlig by, Sebastije. – 2. Landskap
i Palestina, emellan Judéen i s. och Galiléen i
n. Det var 12 timmars väg långt och likaså bredt.
L. L.

Samarin, Jurij (Georg) Fedorovitj, rysk
skriftställare, född 1819, slöt sig som student i
Moskva till slavofilerna och blef sedan anställd
i inrikesministeriet. Efter några års tjenstgöring
i Riga, för revision af stadsförvaltningen, utgaf
han åtskilliga skrifter rörande förhållanden i de ryska
östersjöprovinserna. 1852 tog han afsked från sitt ämbete. Han
var derefter ifrigt verksam för upphäfvande
af lifegenskapen samt i allmänhet en af de
främste kämparna för demokratiska och nationella
idéer. Synnerligt uppseende väckte hans arbete Okrainy
Rossii
(5 bd, 1868–76), som genom sin fientliga
hållning gent emot det tysk-protestantiska elementet
i de ryska östersjöprovinserna gaf anledning till
en mängd motskrifter. S. dog 1876 i Schöneberg
vid Berlin. Han var en af Rysslands utmärktaste
författare. Jfr »Revue des deux mondes» 1880–81.

Samarit l. samaritan, innevånare i Samaria (se
Samaritaner). Jfr Samaritföreningar.

Samaritaner l. samariter kallades under romaretiden
innebyggarna i mellersta delen af Palestina, mellan
Judéen i söder och Galiléen i norr, intill Jordan i
öster. Detta namn buro de efter Samaria, den gamla
hufvudstaden i Israels rike, grundad af dess sjette
konung Omri, fader till Achab. Efter rikets eröfring
af assyrerna bortförde dessa enligt sin vanliga
politik en stor del af befolkningen i fångenskap och
ditflyttade i stället en mängd folk från det assyriska
rikets östra delar. Invandrarna blandade sig dock
snart med den qvarboende inhemska befolkningen och
antogo i hufvudsak dess religion. Emellertid ansågos
samaritanerna, till följd af denna uppblandning,
ej längre som rena israeliter. Slutligen, när de
ville taga del i återuppbyggandet af Jerusalems
tempel, men utan vidare blefvo afvisade, byggde de
sig ett eget tempel på berget Garissim, ej långt
från Sichem, erkände af det Gamla testamentets
urkunder endast Moseböckerna och intogo i några
mindre väsentliga punkter en från de egentlige
judarna afvikande ståndpunkt. Den gamla fiendskapen
mellan dem och de egentlige judarna fortlefde med
oförminskad bitterhet ännu på Jesu tid. Hos de
kristne har, till följd af Jesu liknelse om den
barmhertige samaritanen, det samaritanska namnet
fått ett helt annat anseende än hos judarna. Ännu
fortlefver i staden Nablus (det gamla Sichem) en
liten menighet på ett par hundra personer, som troget
håller fast vid samaritanernas läror och religiösa
bruk. Jfr Bargés, »Les samaritains de Naplouse»
(1855), och Kohn, »Samaritanische studien» (1868).
E. Sn.

Samaritföreningar. Samaritföreningarna leda
sitt ursprung från de engelske johanniterna,
hvilka sedan århundraden tillbaka utvecklat
en storartad verksamhet i menniskokärlekens
tjenst. År 1877 inrättade johanniterna en
ambulansförening, afsedd att bispringa personer
vid olyckshändelser. Undervisningskurser inrättades
för anläggande af första förband, transport af sårade
m. m. De fleste deltagarna i dessa kurser utgjordes af
polistjenstemän, jernvägstjenstemän, posttjenstemän,
fabriks- och grufarbetare, sjömän och brandsoldater,
men äfven de mest bildade samhällsklasserna voro i
stort antal der representerade. År 1881 åvägabragte
den tyske kirurgen Esmarch, hvilken i London
s. å. åsett en uppvisning med den johannitiska
ambulansföreningen, i Kiel en förening med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free