Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samojeder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samum 1. Bahd-Samum (af beduinerna kallad
sambuli, af turkarna samieli, af Arab. samm, gift)
kallas i Arabien, Syrien och nordvestra Indien
den brännande heta vind, som företrädesvis under
Juni–Aug. blåser från dessa lands öcknar. Ehuru
utan några giftiga beståndsdelar, är samum genom
luftens ytterliga torrhet och den mängd sand den
medför farlig för både menniskor och djur. Jfr
Chamsin och Harmattan.
Samundervisning, ett uttryck, som i den nyare
uppfostringsliteraturen betecknar två ting:
dels gemensam undervisning för barn af alla
samhällsklasser, dels gemensam undervisning för
lärjungar af bada könen.
1. Den förste, som ur pedagogisk synpunkt förordade
social samundervisning, var Comenius (1592–1671),
som i sin »Magna didactica» yrkar, att bildningsvägen
skall vara gemensam för alla samhällets barn, adliga
och borgerliga, rika och fattiga, gossar och flickor,
tills de fyllt 12 år. Före denna ålder, säger han,
är det omöjligt att med någon säkerhet bedöma till
hvilken lefnadsbana deras naturanlag hänvisa dem,
och intill dess böra de få uppväxa tillsammans
under inbördes täflan, så att de förnämares barn
måtte vänjas af med att betrakta sig sjelfva
med välbehag och sina fattigare jämnåriga med
förakt. Studium af främmande språk anser han böra
uppskjutas, tills barnen fyllt 12 år. Särskilda
förberedelseklasser till lärdomsskolorna anser
han förkastliga, och äfven de blifvande lärda böra
enligt honom, genomgå folkskolan. De vidriga öden,
som öfvergingo den af Comenius ledda böhmiska
brödraförsamlingen, hindrade honom att göra
sitt skolsystem till en verklighet. Detta blef
förbehållet de nya samhällen, hvilka samtidigt
bildade sig på andra sidan Atlanten. Den
jämlikhetsanda, som i dem gjorde sig gällande,
hindrade uppkomsten af ståndsskolor och gjorde social
samundervisning till ett genomgående drag i det
nord-amerikanska undervisningssystemet. Dessas två
hufvudafdelningar, commonschool för barndomsåldern
och highschool för öfvergångsåldern, de enda
allmänna läroanstalter, som understödjas af stat
och kommun, besökas af alla samhällsklassers barn
med undantag af det mindretal, som undervisas i
(merendels starkt konfessionella) privatskolor. I
Europa upptogs Comenius’ skolplan först af de franska
upplysningsfilosoferna (bland dem i synnerhet Diderot)
samt af revolutionsmännen. Konstitutionen af 1791
dekreterade, att ett allmänt uppfostringsverk
skulle skapas, hvilket borde vara gemensamt för
alla medborgare, och de organisationsförslag, som
med anledning deraf utarbetades af Talleyrand,
Condorcet, Sieyès, Romme, Daunou m. fl.,
innehöllo såsom ett gemensamt drag krafvet på social
samundervisning under någon större eller mindre del af
barndomsåldern. Med konsulatet återställdes den gamla
söndringen. Dessförinnan hade dock tanken slagit
rot i schweizisk mark. Påverkad af tidehvarfvets
frihetsrörelser, hade Pestalozzi vigt sitt lif åt
socialpedagogiska sträfvanden och grundlagt en ny
pedagogik, hvars främsta bud voro att
uppfostran skall basera sig på barnanaturens inneboende
utvecklingslagar, samt att den allmän-menskliga
bildningen bör vara det gemensamma underlaget
för all stånds- och yrkesbildning. Social
samundervisning blef derför en hufvudpunkt på
hans och hans lärjungars program samt uppställdes
såsom sådant både af pestalozzianernas höger under
den konservative och ortodoxe Wilhelm Harnisch
(»Deutsche volksschulen mit besonderer rücksicht
auf die pestalozzischen grundsätze», 1812)
samt af deras venster under den radikale Adolph
Diesterweg. Under den efter 1815 följande reaktionen
kunde den naturligtvis ej förverkligas. Detta skedde
först efter Juli-revolutionen, då kantonen Zürichs
skolväsende omordnades under ledning af Thomas
Scherr, så att det erhöll den organisation, som
det i hufvudsak ännu har. Der, liksom i Amerika,
låta nästan alla föräldrar, millionärerna såväl
som daglönarna, sina barn genomgå folkskolan; först
efter utträdet ur denna, vid 12 års ålder, skiljas
barnen från hvarandra, och studiet af främmande språk
börjas. Efter samma typ har äfven det öfriga Schweiz
småningom ombildat sitt undervisningsväsende. I
Tyskland hafva svårigheterna varit vida större; de
preussiska skolmyndigheterna hafva i allmänhet varit
emot samundervisningstanken, och i öfverensstämmelse
dermed har ungherbartianernas ledare, filosofen
Tuiskon Ziller, uppställt ett skolsystem,
enligt hvilket barnen så tidigt som möjligt
böra skiljas efter sin sociala ställning, så att
»folkets» barn sättas i folkskolan, medelklassens i
medelskolan l. borgareskolan och de högre klassernas i
latinskolan. Detta program har dock på det kraftigaste
bekämpats af pestalozzianernas ledande män, särskildt
af Diesterweg (i »Standesschulen oder allgemeine
volksschulen?»), Wichard Lange, Friedrich Dittes,
Anton Ree m. fl., samt har småningom förlorat sin
kredit. På flere ställen har man redan indragit
borgareskolans lägre, med folkskolan parallella
afdelning och utrustat den senare skolan så, att
den kan lemna god elementär undervisning åt alla
samhällsklassers barn. Lärdomsskolans organisation,
som förutsätter främmande språks studium redan under
barndomen, utgör dock ett mäktigt hinder för den
sociala samundervisningens allmänna genomförande i
Tyskland äfvensom i alla de stater, hvilka derifrån
hemta mönstret för sina läroinrättningar. Arbetet
för denna samundervisning fortgår dock öfverallt, ej
minst i de skandinaviska landen. I Finland uppställdes
den som mål redan af finska folkskolans grundläggare
och förste ledare, Uno Cygnaeus. I Danmark har
den gång på gång varit föremål för skolmännens och
representationens öfverläggningar, särskildt sedan
regeringen 1870 fastställde inträdesåldern vid statens
lärdomsskolor till 12 år utan att till samma ålder
uppskjuta studiet af främmande språk. Både der och
i Norge har den upptagits på vensterns program och
förordats af dess ledande män. I samband härmed har
den gamla benämningen »almueskole» i det allmänna
språkbruket mer och mer undanträngts af namnet
»folkeskole» (i betydelsen nationalskola).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
