Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sander ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1869, 4:de uppl. 1888), Fremdwörterbuch (1871),
Wörterbuch deutscher synonymen (s. å.), Wörterbuch
der hauptschwierigkeiten in der deutschen sprache
(19:de uppl. 1889), Deutscher sprachschatz (1873–77),
Deutsche sprachbriefe (5:te uppl. 1885) m. fl. S. har
dessutom utgifvit ortografiska och grammatikaliska
arbeten (han är en af de verksammaste upphofsmännen
till den tyska riksortografien) samt en Geschichte
der neugriechischen litteratur (1884, ej 1886, tills.
med Rangabes), en samling dikter m. m.
Sandflundra l. sandskädda, zool. Se Flundre-slågtet.
Sandhammaren, Skånes sydöstligaste udde, inom
Löderups socken, Ingelstads härad och Kristianstads
län. S. utgör egentligen ett i hafvet halfmånformigt
utskjutande, ojämnt flygsandsfält med ringa växtlighet
samt mycket långgrund strand, hvars föränderliga
sandreflar med rätta fruktas af sjöfarande. Sedan
1862 finnas der två fasta hvita fyrar, anbragta i två
öppna jerntorn, 223 m. från hvarandra, med 31 m. höjd
öfver hafvet. Deras lysvidd är 16,6 minuter. Kring
fyrarna är skogsplantering verkställd. Innevarande
år (1890) skola de bägge fyrarna utbytas mot
en starkare fyr med hvitt tindrande sken.
A. G.
Sandhammeren. Se Hammeren.
Sandhamn, lotsplats på Sandön, vid södra sidan af
östra inloppet till Stockholms skärgård. Ön, som
räknas till Djurö kapellförsamling, genomlöpes af
en betydlig sandås, men är för öfrigt uppfylld af
klippor och delvis skogbevuxen. Det friska läget
i förening med den lätta ångbåtsförbindelsen med
hufvudstaden har på senare åren gjort platsen till
en omtyckt vistelseort för sommargäster. Post-,
telegraf- och tullstation. En klippfyr af von Otters
system leder den sjöfarande in i Sandhamnssundet,
som derjämte belyses af ledfyrar. Omkr. 1,000–1,200
lotsningar årligen, hvilka inbringa lotspersonalen
35,000–40,000 kr. Omkr. 250 innebyggare.
A. G.
Sandhem, socken i Skaraborgs län, Vartofta härad,
Slättängs tingslag. Areal 10,230 har. 1,977
innev. (1888). S. bildar med Härja, Utvängstorp
och Nykyrka ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Skara stift, Redvägs kontrakt.
Sandhuggormen. Se Huggormarna.
Sandhult (med Hedared), socken i Elfsborgs
län, Vedens härad. Areal 11,059 har. 2,022
innev. (1888). Annex till Bredared, Skara stift,
Ås kontrakt.
Sandhurst [-hörst]. 1. Ort i engelska grefskapet
Berks, 53 km. v. om London. 4,195 innev. (1881). Säte
för det 1802 grundade Sandhurst college
(militärläroverk) samt för en generalstabsskola,
inrättad 1858. – 2. Stad i Australien, i britiska
kolonien Victoria, n. v. om Melbourne, på en höjd vid
Echuca-banan. 28,662 innev. (1881). Tillverkning af
jern, tegel, vagnar m. m. Staden, som anlades 1851
och erhöll stadsprivilegier 1871, eger numera flere
betydande offentliga byggnader och parker. I dess
omgifning sysselsättas nära 7,000 guldgräfvare.
Sandhurst, Sir William Rose Mansfield, engelsk
militär, född 1814,
uppfostrades i krigsskolan i Sandhurst, ingick i armén 1835
och utnämndes till öfverste 1854 med anledning af
sitt deltagande i Pendjabfälttåget i Indien. 1855
blef han militärattaché i Konstantinopel och
kämpade i Krimkriget. Under indiska upproret 1857 blef
S. generalstabschef hos lord Clive, 1858 generalmajor,
1863 befälhafvare öfver de britiska trupperna i
Indien och 1870 öfverbefälhafvare i Irland. Upphöjd
till baronet 1871, dog han 1876.
Sandhvirfvel, meteor., kallas stundom ett skydrag
(se d. o.), när det uppträder på land.
Sandhvita, grådådra, Alyssum calycinum L., bot., en
till nat. fam. Cruciferae Adans., kl. Tetradynamia
L. hörande, vanligen helt liten, styf, upprätt
och genom sitt täta stjernludd grågrön ört, med
smala, hela, helbräddade blad och gula, korsformiga
blommor, hvilkas aflånga, kölade, långhåriga foder
qvarsitter vid de mogna, nästan cirkelrunda, plattade,
smalkantade och i toppen urnupna skidorna. Denna
art förekommer, ehuru sällsynt, på torra, sandiga
ställen i södra Sverige ända till Upland. Dioskorides
omtalar en Alyssum, Linnés A. clypeatum, som
ansågs vara ett kraftigt medel mot hundgalenskap
(Grek. lyssa, hvaraf namnet), hudutslag m. m.
O. T. S.
Sandhöna. Se Glareola.
Sandifort, Eduard, nederländsk anatom,
f. 1742, d. 1814 som professor i Leiden, var en af
Nederländernas förnämste anatomer. Hans mest betydande
skrifter äro: Observationes anatomico-pathologicae
(1778), Excercitationes anatomico-academicae
(1783–85) och Museum anatomicum academiae
Lugduno-Batavae (1789–93). Hans son och efterträdare,
Gerard S., f 1779, d. 1848, utgaf fortsättning af
sistnämnda arbete.
Sandjak, Turk., betecknade ursprungligen »fana»,
men fick derefter betydelsen af en under samma fana
kämpande härafdelning och betecknade sedermera
det område, hvarifrån en sådan härafdelning
uppsattes. I äldre tider, då den civila och den
militära lokalstyrelsen voro förenade i samma hand,
blef derför sandjak ett område, pligtigt att till
turkiska häruppbådet uppställa en viss truppstyrka,
hvars befälhafvare, sandjak beg, tillika var
områdets styresman i fred. Numera betecknar
sandjak ett turkiskt förvaltningsområde, hvars
medelstorlek närmast svarar mot ett mindre svenskt
län, och hvaraf flere tillsammans bilda ett vilajet.
E. Sn.
Sandjak sjerif, »den ädla fanan», kallas turkarnas
heligaste relik, profetens fana, hvilken förvaras
i seraskieratets skattkammare och en gång om året
till offentligt beskådande utställes i nämnda
palats. Enligt sagan begagnades denna fana i profetens
första krig. När den största fara hotar islam eller
osmanska riket, skall sultanen personligen utveckla
denna fana och ställa sig i spetsen för hären,
hvarefter hvarje vapenför muselman skall deltaga i
kriget. Fanan har blott en enda gång blifvit utvecklad
under sådana omständigheter, nämligen 1595, under
Murad III:s regering.
Sandjord. Se Jordarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
