- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
501-502

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - San Juan de Amatitlan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hållet förkasta den. I andra fall har konungen i
afseende på sättet för verkställighet en ganska
vidsträckt pröfningsrätt. Sanktion utgör i
allmänhet ett vilkor för en af representationen
antagen lags giltighet inom den konstitutionella
monarkien, men är obehöflig i den oinskränkta
monarkien. Den verkställande maktens högste
utöfvare i republiken är förpligtad att inom
viss föreskriften tid promulgera hvarje lag, som
representationen antagit. I Nord-Amerika och Frankrike
kan presidenten, om han ej gillar sådan lag. inom den
för promulgationen föreskrifna tiden återsända den
till förnyad behandling af representationen, men om
denna behandling ej leder till någon ändring i det
förra beslutet, måste lagen promulgeras. I Schweiz
är det folket i primärförsamlingarna, som har att
gilla eller ogilla förbundsförsamlingens lagar eller
allmänt förpligtande beslut, som ej äro af brådskande
art, hvadan således det schweiziska folket har ett
slags sanktionsrätt. En så beskaffad pröfningsrätt
utöfvar folket i Nord-Amerika i grundlagsfrågor,
genom de särskilda staternas lagstiftande
församlingar eller konvent. I Frankrike finnes,
vare sig i grundlagsfrågor eller i andra lagfrågor,
ingen instans bredvid nationalförsamlingen. I de
monarkiska staterna ingår konungens sanktionsrätt
såsom en gifven höghetsrätt. I vissa författningar
är den uttryckligen i grundlag konungen tillerkänd,
i andra endast förutsatt, såsom i Sverige och äfven
Norge. Denna sanktionsrätt är i de monarkiska
staterna, med undantag af Norge, ovilkorlig. I
Norge är den genom §§ 76–79 i grundlagen begränsad
till suspensivt veto i afseende på de lagförslag,
som undergå pröfning af odelsting och lagting. I
öfrigt gäller – med undantag af de i § 82 uppräknade,
stortinget tillhöriga kollegiala rättigheter och
kontrollerande makt samt naturalisationsrätt – den
i grundlagens § 80 uttalade rättssatsen att konungen
före stortingets afslutande meddelar sin resolution
på de af tinget fattade besluten genom att antingen
stadfästa (sanktionera) eller förkasta dem. Alla de
beslut, som konungen icke uttryckligen antager, anses
såsom af honom förkastade. I öfverensstämmelse härmed
har konungens sanktionsrätt i grundlagsfrågor ansetts
ovilkorlig, tills i senare tider hufvudsakligen genom
tingets beslut den 9 Juni 1880 och riksrättsdomen
1884 en annan åsigt brutit fram. I Sveriges grundlag
är konungens sanktionsrätt, ehuru sjelfva uttrycket
ej förekommer, genom en mängd grundlagsstadganden
garanterad. I lagstiftningen sammanfaller den med
utfärdandet af lagen, derest icke en särskild
högtidlig form äfven vid grundlagsstiftning
gifves åt den öfverenskommelse mellan konung och
riksdag, som gifver lagen kraft (se Grundlag och
Lag). Sanktionsrättens behöflighet har alltmer
satts i fråga, i den mån samverkan mellan konung och
representation blifvit lifligare genom ministrarnas
medlande ställning. Man har åberopat Englands exempel,
hvarest detta prerogativ ej blifvit användt sedan
1707; men man har förbisett orsaken till detta
förhållande, näml. att under hela den tid, som
sedan dess förflutit, Englands ministèr varit
parlamentets ledare. Det har emellertid visat sig
i vissa land, der den engelska parlamentarismen ej
slagit rot, att monarken, äfven der tvåkammarsystemet
synes gifva garanti för en mångsidig pröfning af ett
lagförslag, till båtnad för det allmänna begagnat
sitt veto för att på ett tillfredsställande sätt
kunna undanrödja de brister, med hvilka ett till sitt
syfte godt lagförslag varit behäftadt. – Om Pragmatisk
sanktion
(se d. o.). H. L. E.

Sanktionera, stadfästa, och Sanktionsrätt. Se
Sanktion.

Sankt Jakob. Se Jakobs församling.

Sankt Jakob an der Birs, by i schweiziska kantonen
Basel, 1 km. s. ö. om staden Basel, är bekant genom
den strid, som der utkämpades d. 26 Aug. 1444 mellan
1,300 edsförbundna och 20,000 armagnaker under befäl
af dauphin Ludvig. Trots sitt nederlag tvingade de
förre fienderna till återtåg. En storartad minnesvård
(af Schlöth) upprestes nära slagfältet 1872, och
dagen firas årligen med en folkfest.

Sankt Jan, dansk ö i Vestindien. Se
Dansk-Vestindiska öarna.

Sankt Johannes. Se Jakobs församling.

Sankt Katarina. Se Katarina.

Sankt Klara. Se Klara.

Sankt Lars. Se Lars och Laurentius.

Sankt Lorenzviken och Sankt-Lorenz-floden. Se
Lawrence.

Sankt Maurus’ kongregation. Se Maurinerna.

Sankt Michel, län och stad i Finland. Se Michel.

Sankt Moritz. Se Moritz.

Sankt Nikolai. Se Nikolai.

Sankt Olafs orden. Se Olafsorden.

Sankt Olai. Se Olof, Sankt.

Sankt Olof. Se Olof, Sankt.

Sankt Per. Se Per.

Sankt Pers kapell. Se Börrum.

Sankt Peter. Se Peter.

Sankt Petersburg. Se Petersburg.

Sankt Peters kloster. Se Peters kloster.

Sankt Petri. Se Peter.

Sankt Pölten, stad i Nedre Österrike, vid Donaus
biflod Traisen och Wien–Linz-jernvägen. 10,015
innev. (1880). Biskopssäte.

Sankt Sigfrid. Se Sigfrid.

Sankt Thomas (Port. São-Thomé), en af de portugisiska
öarna vid Guineabukten, på Afrikas vestra kust,
norr om eqvatorn. Den har en areal af 929,2
qvkm. och en folkmängd af 18,266 innev. (1878),
nästan uteslutande negrer. Ön är betäckt af stora
skogar samt har ett osundt klimat och vulkanisk
mark. Dess förnämsta produkter äro kakao, kaffe och
alster af boskapsskötsel. Hufvudstaden Santa Anna de
Chaves
(omkr. 3,000 innev.) är belägen på öns norra
spets, med god hamn, och skyddas af ett fäste. S.,
som tillhör portugiserna sedan 1471, styres af en
guvernör.

Sankt Thomas, dansk ö i Vestindien. Se
Dansk-Vestindiska öarna.

Sankt Veits Dans. Se Dansssjuka.

Sankt Ybes. Se Setubal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free