Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Santalsyra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildadt af en del af Franche-Comté, begränsas af
depart. Vosges, Haut-Rhin, Doubs, Jura, Côte-d’Or
och Haute-Marne. Areal 5,340 qvkm. 290,954
innev. (1886). Departementet är i n. ö. fyldt
af Vogesernas förgreningar och vattnas af Saône
med dess bifloder Amance, Coney, Lanterne och
Oignon. Jordmånen, till största delen stenbunden, är
i vissa trakter tämligen fruktbar. Vin, frukt, säd,
hampa och tobak odlas, hvarjämte virke hemtas från
de vidsträckta skogarna och grufvorna lemna riklig
tillgång på god jernmalm och stenkol. Betydande
mineralkällor finnas vid Luxeuil. Jern-, glas-,
porslin- och linneindustrierna äro blomstrande;
dessutom produceras öl och kirschwasser. Departementet
är deladt i 3 arrondissement: Vesoul, Gray och
Lure. Hufvudstad: Vesoul.
São Nicolao [saung-], en af Kap-Verde-öarna. 375,5
qvkm. Omkr. 9,000 innev. Ön är fruktbar, men
osund. Stad Preguizo l. Freshwater.
São Paulo [saung-]. 1. En af Brasiliens Förenta
stater, i n. begränsad af Rio Grande, i v. af Paraná,
i s. af Paraná–Panema, i s. ö. af Atlantiska oceanen
samt i ö. af staterna Rio de Janeiro och Minas
Geraes. Jämte ön São Sebastião och flere smärre öar
har den en areal af 290,876 qvkm. Kusten är flack
och osund, det inre landet deremot en högplatå,
afskild genom Serra do Mar, hvars sluttningar äro
klädda af täta urskogar. I v. utbreda sig stora
grässlätter, campos. De förnämsta vattendragen
äro: Rio Grande, Pardo, Tieté, som flyta vesterut,
samt Parahyba och Ribeira, som falla ut i Atlantiska
oceanen. Klimatet är hett vid kusten, eljest angenämt;
jordmånen särdeles fruktbar. Hufvudprodukter äro:
kaffe, socker, bomull och tobak. Af mineralier
brytas jern och ädla metaller. Boskapsskötseln
är betydande. Industrien, som ligger i tyskarnas
händer, omfattar bomullsväfveri, jerngjuteri och
tobaksfabrikation. De förnämsta hamnarna äro Santos,
Porto de Iguapé och Cananea. Samfärdseln befordras
genom ett jernbanenät af omkr. 1,500 km. längd och
några ångbåtsleder. Folkmängden beräknades 1888 till
1,306,272 personer. Staten koloniserades 1532. –
2. Hufvudstad i nämnda stat, belägen 753 m. öfver
hafvet, vid de till Rio de Janeiro och Santos gående
banorna. Omkr. 40,000 innev. Liflig handel. Staden
är säte för en biskop, en appellationsdomstol samt
en juridisk och en teologisk fakultet.
São Paulo de Loanda. Se Loanda.
São Pedro do Rio Grande do Sul. Se Rio Grande do Sul.
São Roque [-råke], udde på Brasiliens nordöstra kust,
prov. Rio Grande do Norte. Utgångspunkt för den till
Lissabon gående undervattenskabeln.
São Salvador dos Campos dos Goytacazas [saung-]
l. Campos, stad i brasilianska staten Rio de Janeiro,
vid floden Parahyba, omkr. 60 km. från hafvet,
genom jernväg och kanal förbunden med hamnen
Macahe. Omkr. 15,000 innev. Kusthandel.
São Thiago [saung-], den största af
Kap-Verde-öarna. 966,52 qvkm. 41,076
innev. (1878). Ön är bergig, men välodlad. Hamn
Porto Praïa.
São Vicente [saung-], en af Kap-Verde-öarna. Areal
206,8 qvkm. 3,297 innev. (l878). Ön är ofruktbar,
men har ett sundt klimat och är af sjöfarare mycket
besökt. Hufvudort Leopoldina. Porto-Grande,
förträfflig hamn, är kolupplag för engelska
postångare.
Sapan. Se Sappan.
Sapere aude, Lat., våga att vara vis! (citat från
Horatius, Epist. I, 2, 40).
Sapfisk strof, metr., ett efter den forngrekiska
skaldinnan Sapfo uppkalladt versslag, som består af
tre elfvastafviga versrader efter schemat
– v – v – v v – v – v,
åtföljda af en s. k. adonisk vers: – v v – v. Sapfo lär dock
ej hafva uppfunnit detta versslag. Från grekerna kom
det öfver till romarna, bland hvilka det mästerligt
behandlades särskildt af Horatius.
Sapfo (Lat. Sappho), det forna Greklands mest
frejdade skaldinna, af eolisk nationalitet, föddes på
ön Lesbos, antingen i hufvudstaden Mytilene eller i
den lilla staden Eresos, och anses hafva lefvat mellan
åren 628 och 568 f. Kr. Om hennes lefnadsförhållanden
är blott bekant, att hon var gift och hade en dotter
vid namn Klaïs, äfvensom att hon gick i landsflykt
till Sicilien, men återvände till Mytilene, der hon,
älskad och uppburen, lefde i en krets af likstämda
hängifna väninnor, hvilka hon undervisade i musik
och skaldekonst. Hennes dikter, alla tillhörande
den erotiska lyriken, utmärka sig genom en färgrik,
sinlig glöd, i öfverensstämmelse med den eoliska
stammens skaplynne, och en lidelsefull stämning,
åt hvilken hon, fjärran från all blyg försagdhet,
gifver ett lika vältaligt som naivt uttryck i en
poetiskt fulländad form, hvarför äfven en forntida
kritiker om dessa dikter yttrat, att de voro blandade
med eld. Kärleken och dess förherrligande i sång var
hennes lifs stora intresse. Berömda voro i synnerhet
hennes epithalamier, sånger ämnade att sjungas af
en jungfruchör vid dörren till brudgemaket. Den
sinlighet, som afspeglar sig i dessa sånger,
uppbäres dock af inre själsadel och är genomandad
af poesiens finaste doft. I alla händelser gifva de
alster af hennes skaldekonst, som kommit till vår
tid, intet stöd åt det ryktet, att S. skulle hafvra
utmärkt sig genom lösa seder eller till och med varit
hängifven åt onaturliga laster. Äfven berättelsen,
att hon, då hon såg sin lidelsefulla kärlek till
den sköne ynglingen Faon obesvarad, störtat sig i
hafvet från den leukadiska klippan, bär i mer än ett
hänseende prägeln af att vara diktad. För öfrigt synes
förtalet föga hafva inkräktat på hennes anseende hos
samtid och efterverld. Hennes samtida och landsman,
skalden Alkaios, var hennes hängifne beundrare. Bland
romarna hafva Horatius och i synnerhet Catullus tagit
henne till mönster. Hon ansågs lika oupphunnen bland
skaldinnor som Homeros bland skalderna och hedrades
med äretiteln »den tionde sånggudinnan». Hennes
dikter, samlade i 9 böcker, voro författade på eolisk
dialekt och omvexlande versmått, deribland det,
som ännu bär hennes namn. Af dessa ega vi i behåll
två oden eller större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
