Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sardona-gruppen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intrædeden i samme (tryckt i band III af »Nordisk
universitetstidskrift»). Under somrarna 1858 och
1859 samlade S. i Köpenhamn material till fortsatta
studier i Norges historia efter Kalmarunionen. I
nämnda tidskrift lemnade han kort derefter en
större afhandling, Norge under föreningen med
Danmark (1858–65), hvilken blef af stor betydelse
såsom i många hänseenden utgörande grundvalen
för den nyare, mer fördomsfria uppfattningen af
unionsförhållandena med Danmark. Genom den vackra
framställningen förvärfvade han sig äfven ett namn
som historisk stilist. S. var sedan 1860 anställd
som assistent i riksarkivet och derjämte från 1870
universitetsstipendiat i historia. Som sådan dröjde
han länge att utgifva något historiskt arbete. Deremot
hade han 1867, föranledd af en diskussion i
»studentersamfundet», utgifvit en broschyr Om den
nyeste norske helstatspolitik. Dessutom började
han tidigt skrifva i tidningarna, hufvudsakligen
i en mot skandinavismen fientlig riktning; i
förening dermed visade han äfven antiunionella
tendenser. Utan att för öfrigt hafva tagit aktiv
del i politiken (undantagandes enstaka af honom
hållna föredrag), har S. likväl utöfvat inflytande
på de senare årens politiska händelser i Norge,
bl. a. som förespråkare för ett betraktelsesätt, som
af venstern upprätthållits i politiken. S. har tvänne
gånger varit utgifvare af tidskrifter, i hvilka han
har arbetat för sina åsigter, först af »Nyt norsk
tidsskrift» (1877–78, tills. med I. E. Lieblein)
och sedan af »Nyt tidsskrift» (1882–87, med
O. Skavlan). Emellertid har han åter upptagit sin
historiska författareverksamhet. 1872 skref han i
norsk historisk tidskrift Om Harald Haarfagers samling
af de norske fylker og hans tilegnelse af odelen, och
1873 utkom från hans hand första bandet af Udsigt över
den norske historie (2:dra uppl. 1877). 1874 blef S.,
sedan stortinget hade beviljat honom ett personligt
anslag, utnämnd till e. o. professor i historia vid
Kristiania universitet. 1877 utkom den andra delen af
sistnämnda verk, 1887 den tredje. Dessemellan utgaf
han Til oplysning om folkemengdens bevægelse i Norge
fra det 13:de till det 17:de aarhundrede, i norsk
historisk tidskrift (1882). År 1882 utgaf S. Historisk
indledning til grundloven, som utgick i 3 upplagor,
men äfven framkallade en skarp polemik med inlägg mot
honom af L. Daae och Y. Nielsen i Norge, N. Höjer i
Sverige och I. C. H. R. Steenstrup i Danmark. S. har
äfven utgifvit en del aktstycken som bidrag till
Norges historia. I »Norske samlinger» har han
sålunda lemnat bidrag till Kalmar-krigens historia;
i »Meddelelser fra det norske riksarkiv» ledde han
uppmärksamheten på en del för Norges historia vigtiga,
hittills okända räkenskaper från början af 1500-talet,
hvilka nu utgifvas af H. J. Huitfeldt-Kaas. Derjämte
har han deltagit i utgifvandet af flere
band af de norska »riksregistranter».
Y. N.
3. Sars, Georg Ossian, den förres broder,
norsk zoolog, född i Kinns härad d. 20 April
1837, blef 1857 student i Kristiania,
1870 universitetsstipendiat i zoologi och 1874
professor i samma ämne. Under en följd af år
hade han särskildt anslag för anställande af
praktisk-vetenskapliga undersökningar öfver de
norska saltvattens-fiskerierna. S. har utgifvit ett
stort antal skrifter öfver de lägre hafsdjuren,
särskildt kräftdjuren. Bland de större märkas:
Norges ferskvandskrebsdyr (1865), Histoire
naturelle des crustacés d’eau douce de Norvège,
I (1867), Carcinologiske bidrag til Norges fauna,
I–III (1870–80), On some remarkable forms of animal
life from the great deeps of the Norwegian coast,
I (1872–75, delvis efter faderns efterlemnade
manuskript), Bidrag til Middelhavets
invertebratfauna (1877–79) och Mollusca regionis arcticae
norvegicae (1878). Vid Upsala universitets
jubelfest 1877 blef S. filosofie hedersdoktor.
Y. N.
Sarsaparill (Sassaparill). Se Sinilacineae.
Sarsenet [sarsöne l. sarssnä’tt], ett slags tätt väfdt
och glättadt bomullstyg, enfärgadt eller med pressade
mönster. Det användes hufvudsakligen som foder.
Sarter, folkslag. Se Tadsjik.
Sarthe. 1. Flod i nord vestra Frankrike, upprinner på
300 m. höjd vid byn Somine-Sarthe, nära klostret La
Trappe, i depart. Orne, flyter först mot s., sedan mot
v. genom depart. Sarthe, Mayenne och Maine-et-Loire,
passerar städerna Alençon, Beaumont-le-Vicomte,
Le Mans och Sablé samt faller 3 km. ofvanför Angers
ut i Mayenne, hvilken sedermera under namnet Maine
mynnar i Loire. Bifloder från h. äro Sarton och
Vègre, från v. Huisne och Loir. Med en längd af 286
km. är S. segelbar under en sträcka af 132 km. –
2. Departement i nordvestra Frankrike, bildadt
af delar af de forna provinserna Maine, Anjou och
Perche, begränsas i n. af depart. Orne, i ö. af
Eure-et-Loire och Loir-et-Oher, i s. af Indre-et-Loire
och Maine-et-Loire samt i v. af Mayenne. Areal
6,206 qvkm. 436,111 innev. (1886). Landet är
kuperadt; de förnämsta vattendragen äro Sarthe och
Loire. Jordmånen, som är fruktbar, utom i det södra
distriktet, producerar hvete, mais, hafre, klöfver,
hvaraf frö exporteras, samt hampa, frukt, cider och
landtvin. Boskapsskötseln, särskildt hönsafveln, är
betydande. Af mineralier bearbetas jern, stenkol,
marmor, qvarn- och byggnadssten. Industrien
är liflig. De mest framstående grenarna äro
textilindustrien, jernindustrien samt tillverkning
af papper, läder och handskar. Departementet är
indeladt i 4 arrondissement: Le Mans, S:t Calais,
La Flèche och Mamers. Hufvudort: Le Mans.
Sarti, Giuseppe, italiensk kompositör, f. 1729,
d. 1802, studerade för Martini och skref 1751 sin
första opera, Pompeo in Armenia, för Faenza. Vid 24
års ålder blef han anställd såsom hofkapellmästare i
Köpenhamn och sånglärare för den danske arfprinsen,
och 1770–75 dirigerade han den danska hofteatern
(enl. Overskou). För Köpenhamn skref han
bl. a. Saliman II, Thronefölgen i Sidon och
Aglaë. 1775 blef han direktör för Ospedaletto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
