- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
569-570

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saumur ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

års ålder blåsa flöjt under ledning af sin
farbroder, flöjtisten Antoine S. (som konserterade
i Stockholm 1852), och uppträdde vid nio års
ålder offentligen. Efter vidlyftiga konsertresor
kom han till Stockholm 1863, der han en tid var
orkesteranförare i det dåv. »Valhalla» samt ofta
uppträdde på konserter. 1866 blef han flöjtist i
hofkapellet och 1867 lärare i artist-klassen vid
konservatoriet samt stod just i begrepp att debutera
på Stora teatern, som Belcor i »Kärleksdrycken» -.
då han plötsligt 1870 lemnade Stockholm. Sedan lär
han någon tid hafva varit anställd i Bilses tyska
orkester och derefter uppträdt som operasångare i
Amerika. S., hvars spel berömmes såsom både fint
musikaliskt och briljant, t. o. m. häpnadsväckande,
blef epokgörande för flöjtspelet i Sverige, så till
vida som han här införde den s. k. Böhmflöjten. A. L.

Sava, ö. Se Savu.

Sava l. Saba (urspr. Rastko), serbisk ärkebiskop
och skriftställare, f. 1169, grundade 1192 det berömda
klostret Chilandar på berget Athos och var 1221–34
ärkebiskop, den förste i Serbien. Han dog i Tirnova
1237. Jämte sin broder konung Stefan var S. en af de
förste författarna på serbiska språket (han skref en
legend, ett typikon, en liturgi m. m.), och det af
honom grundade klostret var länge medelpunkten för
den literära verksamheten i landet. Efter sin död
förklarades han för helgon, och 1883 stiftade konung
Milan till hans minne »den helige Savas orden», att
utdelas for literära och konstnärliga förtjenster
samt för nit om kyrko- och skolväsendet.

Savage [sä’vedsj]. 1. Richard S., engelsk skald,
f. 1697, var oäkta son af lord Rivers och grevinnan
Macclesfield. Han uppfostrades först af en fattig
qvinna, hvars son han uppgafs vara, och kom sedan
i skomakarelära. När han efter fostermoderns död
erhöll kännedom om sin börd, bad han förgäfves sin
rätta moder att blifva erkänd som hennes barn,
och när han kort derefter i drucket tillstånd
begått ett mord och derför dömts till döden,
sökte modern, ehuru fåfängt, att hindra hans
benådning. S. förde ett ytterst utsväfvande lif och
dog 1743 i bysättningshäkte. Efter hans död har den
uppfattningen börjat göra sig gällande, att han var en
bedragare och att grefvinnans son afled som barn. Som
skald utmärkte S. sig genom rik fantasi, djupa tankar
och mycken originalitet, särskildt i de bägge dikterna
The wanderer och The bastard. I den sistnämnda,
som väckte en utomordentlig sensation, skildrade
han på ett gripande sätt sin historia. Hans verk
utgåfvos af hans vän Johnson (1775, ny uppl. 1777),
som redan förut skrifvit hans biografi (1744). Gutzkow
gjorde hans historia till ämne för ett sorgspel. –
2. John S., engelsk-amerikansk skriftställare,
f. 1828, nord-amerikansk publicist, har författat
diktsamlingar, skådespel, historiska och politiska
skrifter m. m.

Savage Island [savedsj eiland]. Se Niue.

Savaii, den största och vestligaste af
Samoa-öarna (se d. o.). Areal 1,707 qvkm. Omkr. 13,000
innev. Ön är bergig med flere, nu utslocknade
vulkaner. Dess inre är bevuxet af
tät urskog; närmare kusten deremot är landet väl
befolkadt och ytterst bördigt. Den enda hamnen är
Matautu. Fem sjettedelar af ön tillhöra ett
engelskt bolag.

Savaku. Se Cancroma cochlearia.

Savandrug. Se Bangalore.

Savannah. 1. Flod i Nord-Amerikas förenta stater,
bildad af de på Appalachiska bergskedjan upprinnande
strömmarna Keowec och Tugaloo, flyter i sydöstlig
riktning, utgör gräns mellan staterna Georgia och
Syd-Carolina samt mynnar ut i Atlantiska oceanen,
18 km. nedanför staden af samma namn. 720 km. lång,
är den segelbar för mindre fartyg under en sträcka
af 400 km. – 2. Största staden i nord-amerikanska
staten Georgia, på en hög strandterrass på floden
Savannahs södra sida, 29 km. från hafvet. Staden,
som är utgångspunkt för tvänne jernbanor, är
Georgias största handelsstad och förnämsta hamn
samt egde 1880 en folkmängd af 30,709 pers., deraf
15,654 negrer. Den försvaras af flere fästen, är
regelbundet byggd samt har för sin rikedom på parker
och planteringar fått tillnamnet »Forest City». Bland
offentliga byggnader märkas: en mängd kyrkor, Chatham
academy, geografisk-historiska sällskapets palats,
rådhuset, ett storartadt tullhus, en börs i dorisk
stil, arsenalen och statsbanken. Handeln med bomull,
hvaraf under år 1886 exporterades 807,835 balar, samt
med ris, harts och trä, är särdeles betydande. De
industriella etablissementen, bomulls-, vagn- och
pappersfabriker m. fl., uppgingo 1880 till ett antal
af 120. Staden anlades af general Oglethorpe 1733,
eröfrades af engelsmännen 1778, men återtogs af
amerikanerna 1783. Under inbördeskriget (1861–65)
belägrades S. af unionsarmén under general Sherman
och måste efter ett tappert försvar gifva sig d. 21
Dec. 1864.

Savanner (ordet af haitiskt ursprung) kallas
företrädesvis i de nord-amerikanska staterna Louisiana
och Texas de skoglösa grässlätter, som eljest benämnas
prärier, llanos, pampas m. m.

Savára (Sabara), indisk stam. Se Kolh.

Savary [-ri], Anne Jean Marie René, hertig af Rovigo,
fransk general, föddes d. 26 April 1774 i Marcq
i Ardennerna. Han ingick i armén 1790, deltog med
utmärkelse i fälttågen vid Rhen, åtföljde Desaix
till Egypten samt utnämndes efter slaget vid Marengo
till Bonapartes adjutant. Blindt tillgifven sin
herre, skydde han icke att verkställa uppdrag
af den most ömtåliga art och användes derför
af Bonaparte med fördel i såväl diplomatiska som
militära värf. Sedan 1802 var han chef för hemliga
polisen och presiderade 1804 i den domstol, som
dömde hertigen af Enghien till döden. I kriget med
Preussen 1806 intog S. befästningarna vid Weser och
vann som befälhafvare öfver den i Polen opererande
5:te armékåren segern vid Ostrolenka. Som belöning
derför erhöll han en dotation, blef hertig af Kovigo
och guvernör i Ostpreussen. Efter fredsslutet afgick
han först som ambassadör till Ryssland, hvilket han
eggade mot England och Sverige, samt sedermera till
Spanien, der han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free