Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saumur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lades till hans stater; men Sicilien, som öfverlåtits
till honom, måste han 1720 afstå i utbyte mot det
vida mindre betydande Sardinien. Landskapet Savojen
var nu endast en del af konungariket Sardinien, hvars
hufvudland var Piemont mned konungasätet Turin; men
det njöt alltid anseende såsom rikets vagga. 1792, då
konungen af Sardinien ingått i koalitionen mot
Frankrike, blef emellertid S. (liksom Nizza)
eröfradt af fransmännen, och 1796 tvangs konungen
genom Bonapartes segrar att formligen afträda det till
franska republiken, som införlifvade det med sitt
område under namn af departementen Montblanc och
Léman. Efter Napoleons fall 1814 återkom landet under
sina forne herrar, som emellertid icke bibehöllo
det längre än till år 1860, då det jämte Nizza ännu
en gång efter föregående folkomröstning införlifvades
med Frankrike såsom ett slags vederlag för den hjelp
detta 1859 lemnat mot Österrike. En stor del af
befolkningen, som var med tillgifvenhet fäst vid
det från Savojen utgångna konungahuset, var dock
missnöjd med förändringen; och Schweiz, som 1814
fått sig tillerkändt området Carouge nära Genève,
men nu ansåg sin neutralitet hotad genom Savojens
förening med Frankrike, gjorde fåfängt anspråk på
landskapets norra delar. Föreningen med Frankrike
har emellertid förblifvit beståndande och torde väl
äfven vara att anse såsom den naturligaste och för
landet mest förmånliga. E. Sn.
2. Franskt departement. Se Savoie 1.
Savojkål. Se Brassica.
Savojska Alperna. Se Alperna.
Savolaks (F. Savo l. Savonma), inlandslandskap i
Finland, mellan Österbotten i n. och n. v., Tavastland
i v., Karelen i ö. och s. samt Nyland på en liten
sträcka i s. v. Arealen utgöres af omkr. 38,400
qvkm. Längsta sträckningen går i n. v. till s. ö. samt
utgör omkr. 365 km. Största bredden i ö.–v. är 170
km. Landet upptages nästan helt och hållet af mer
eller mindre höga och branta, merendels parallelt
löpande sandåsar och mellan dem liggande rader
af enstaka berg och höjder. I södra delen finnas
flerestädes jämna och rymliga slättmarker. Hufvudåsen
är Suomenselkä, som följer gränsen mot Österbotten
och ställvis når en höjd af 240–250 m. Från densamma
utgå: i landskapets nord vestligaste hörn Savonselkä,
hvilken först i östlig riktning, till Pöllömäki
bergknut (251 m.), samt derefter i sydlig riktning
genomskär landskapets vestra del. Landskapets
nordöstra hälft genomstrykes i sydlig och sydöstlig
riktning af Karjalanselkä, som utgår från Naarasmäki
(243 m.) på Suomenselkä och icke långt ö. om
Tuusniemi kyrka skjuter in i Karelen. Tvärs genom
landskapets södra del gå parallelt Lilla och Stora
Salpausselkä, hvilka vid sydvestra gränsen förena
sig med Savonselkä. Flerestädes bilda åsarna
naturliga bryggor öfver sjöarna. Bland enstaka
berg må nämnas Pisavuori, på gränsen mot Karelen,
570 m. öfver hafvet, hvilken bergtopp är märklig
för sina grottor, och Puijonmäki, vid Kuopio stad,
prisad för sin hänförande utsigt. Öfver hufvud har
S. blifvit ansedt såsom
Finlands naturskönaste landskap. Till följd af åsarnas
säregna naturbildning kunna från hvarje högt belägen
plats deras branta kammar skönjas i aflägsen följd
gående parallella med hvarandra, åtskilda af blå
band af sjöar i dalgångarna. De flesta åsarna äro
bevuxna med tall- eller granskog, der icke svedjebruket
efterlemnat kala sträckor eller förbytt växtligheten
till löfskog. Dalgångarna täckas af löfskog, träsk,
kärr och moras. Sjöarna upptaga omkr. tredjedelen
af landskapets areal. Rikedomen på dem är förklarlig
deraf, att största delen af landskapet bildar mellan
de ofvannämnda höjdsträckningarna en dalsänkning med
ytterst ringa sluttning, hvarför hela vattensystemet
liknar en oafbruten, månggrenad strömfåra,
som sakta flyter fram från n. v. till s. ö. och
under loppet öfverallt bildar större eller mindre
långsmala vattensamlingar, sjöar och fjärdar. De
vester om Savonselkä liggande sjöarna afbörda
sitt vattenöfverflöd till Päijänne eller Kymmene
vattensystem. För de ö. om Savonselkä rinnande
vattnen är Saima centralsjön. Saimas höjd öfver
hafsytan är omkr. 76 m. Dess vidd med inberäkning af
alla dess fjärdar, som sträcka sig från S:t Michel
till Joensuu och från Varkaus till Villmanstrand,
är omkr. 6,800 qvkm. Sjön är öfversållad af öar,
genomskuren af halföar och smala landremsor. De
vidaste fjärdarna äro: i n. ö. Orivesi (jfr
d. o.) och Puruvesii, öfver hvilka gränsen mot Karelen
går; i n. Aimisvesi, Enonvesi och Haukivesi. Dessa
fjärdars vatten förenas genom Kokonsalmi fjärd, s. om
Nyslott, och Puumala suifd, invid Puurnala kyrka,
med egentliga Saima. Ifrån södra delen af egentliga
Samna leder Saima kanal (se Finland, sp. 1305)
vattenmassan ned till Finska viken och Vuoksen ned
till Ladoga. Vuoksen bildar, genombrytande Stora
Salpausselkä straxt vid Saimas södra strand, vid
Siitola, Imatra mäktiga vattenfall. Vattendragen i
nordliga delen af landskapet samlas i sjön Kallavesi
vid Kuopio. De bilda beqväma kommunikationsleder
äfven för större farkoster och hafva ställvis blifvit
kanaliserade, bl. a. genom Nerkko och Akkionlaks
kanaler. Från Kallavesi rinna vattnen söderut genom
Konnus kanal, Konnusselkä sjö, Leppävirta ström,
Unnukkajärvi sjö samt Taipale kanal och sluss, den
sistnämnda ledande förbi Varkaus fors, till Haukivesi,
hvilken ligger på samma nivå som Saima. Sjöarna,
särskildt i norra delen af landskapet, äro mycket
rika på malm, som ofta i bäddar af ända till 1/3
m. mäktighet betäcker deras botten. På tillgodogörande
af dessa malmförråd arbetar sedan gammalt bland
andra Strömfors bruk i Nilsiä socken. Oaktadt ymnig
tillgång finnes på berg, är S. jämförelsevis fattigt
på värderikare mineral. Svafvelkis påträffas nästan
öfverallt, dock icke såsom mäktiga gångar; något
kopparkis, kalksten samt blyerts anträffas i Kuopio
socken. Rikast på mineral är Pisavuori, der äfven
bergkristall finnes. God qvarnsten brytes derstädes
äfvensom i Kinami backe i Kuopio socken. Täljsten
förekommer i Pisavuori och flerestädes. – Fisket
är rikt. De vanliga fiskslagen äro abborre, gädda,
sik, braxen, id, gös,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
