Print (PDF) - On this page / på denna sida - Savoldo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
Savoldo-Savonarola.
578
lake, ruda, harr, laxöring och insjölax samt
nmikka, hvars rom är mycket eftersökt. Jagt och
djurfångst lemnar ännu någon inkomst. Björn är icke
sällsynt. Lodjuret förekominer ganska allmänt. Eäf
jagas mycket. Bland .öfrigt villebråd må nämnas
hermelin, utter, j arf och mård. Hare och skogsfogel
af-yttras mycket till Petersburg. Jordbruket står
jämförelsevis lågt. Marken, oländig och ytterst
stenbunden, består förnämligast af grus och
klappersten samt jäslera, eller utgöres af kärr
och moras. Der svartmylla förekommer, frodas gräs
och sädesväxter ypperligt. Icke för lång tid sedan
var ännu svedjebruket förnämsta näringen. Numera
är det genom lag inskränkt. Kärrodlingar förekomma
mycket. Åt ängsodlingen .egnas uppmärksamhet på grund
af indrägtig och. efter Saima kanals öppnande, lätt
afsättning af ladugårdsprodukter, främst smör, till
Petersburg och Tyskland. Förnämsta sädesväxterna äro
råg, korn, hafre, den sistnämnda särskildt i södra
delen. Ganska allmänt odlas bokh vete. Hamp- och
linodlingen är betydlig. Äfven tobaksodling förekommer
till husbehof här och der. Skogarna hafva genom det
myckna svedjandet så medtagits, att märklig brist
råder på timmer och bränsle. Förnämsta trädslagen
äro tall och gran samt björk och asp. Byggnadssättet
gör stora framsteg, om ock på aflägsnare orter ännu
såsom boningsrum användas s. k. porten. Befolkningen
uppgår till omkr. 300,000 personer. Den är bildsain,
renlig och af lifligt lynne. Savolaksiska dialekten,
hvilken utmärker sig genom rika, klangfulla vokalljud,
anses såsom den vackraste af de finska dialekterna och
eftersträfvas derför äfven i det finska talspråket.
Administrativt fördelar sig landskapet på
trenne län: Kuopio i norra delen, S:t Michels
i mellersta och Viborgs i södra. Till Kuopio
län höra socknarna Kuopio, Tuusniemi, Maa-ninka,
Karttula, Nilsiä, Idensalmi, Kiuruvesi, Lapinlaks,
Pielavesi, Suonenjoki, och Leppä-virta samt en
del af Hankasalmi; till S:t Michels län socknarna
Kangasniemi, Hirven-salmi, Kristina, S:t Michels,
Jokkas, Puu-mala, Pieksämäki, Jorois, Haukivuori,
Kan-tasalmi, Heinävesi, Sulkava, Sääminge, Ke-rimäki
och Savonranta samt en del af Män-tyharju, och till
Viborgs län socknarna Suo-menniemi, Savitaipale,
Taipalsaari, Lappvesi, Klemis, Luumäki, Joutseno
och Kuokolaks. De nämnda socknarna fördela sig på
Idensalmi och större delen af Kuopio och Kau-talampi
härad i Kuopio län, S:t Michels, Jokkas och Kantasalmi
samt en del af Heinola härad i S:t Michels län,
äfvensom på en del af Lappvesi och Jääskis härad
i Viborgs län. Städer inom landskapet äro Kuopio,
Nyslott, S:t Michel och Villmanstrand. Landskapets
vapen utgöres af en gyllne båge, uppspänd med pil,
i svart fält. Skölden är betäckt med en greflig krona.
Savolaks (Savlaks) förvärfvades för Sveriges krona
och Finland genom fredsslutet i Nöteborg 1323. Det
bildade då ett »gislalag» (.härad), hvars tätast
befolkade bygder synas hafva varit S:t Michels-
och Jokkastrakterna. Befolk-Tryckt den 2/6 90.
ningen tyckes hafva invandrat från Ladoga-nejden
och utbredt sig öfver landskapet i riktning
mot strömdragen. Kristendomen och de äldsta
kristna kulturförhållandena torde inkommit öfver
Tavastland. Ursprungligen tillhörde icke hela
landskapet Sverige. Enligt Nöteborg-ska fredens
bestämmelser skulle hela östra delen af landskapet,
från nuvarande Nyslotts-trak-ten, fortsättningsvis
tillhöra Novgorods område. Först i slutet af
1500-talet kom äfven den öfriga delen af landskapet,
till hvars skydd emellertid Erik Axelsson Tott 1475
på ryskt område uppfört Nyslotts fäste, Olofsborg,
under Sverige. Genom fredsfördraget i Åbo d. 7
Aug. 1743 delades S. åter mellan Sverige och Ryssland
sålunda att södra delen, till och med nyssnämnda
fäste, kom under Kyssland. Då Viborgs län. 1811
återförenades med det öfriga Finland, återkom
äfven denna del af S. till det öfriga landskapet.
A. G. F.
Savoldo, Giän Girolamo, italiensk målare af
brescianska skolan, född i Brescia före 1500, död
efter 1548, var elev af Fioravante Ferra-mola samt
verksam i Brescia, Florens, Treviso och Venezia. Under
sin vistelse i Venezia tog han starka intryck af
deri stadens målare, och derför hafva många af hans
arbeten länge gått under Tizianos, Giorgiones och
Gian Bellinis namn. Framstående kolorist och såsom
sådan, trots venezianernas inflytande, af ett ganska
utprägladt brescianskt kynne, var han dock utan
originalitet, och hans figurer sakna individualitet
och större uttrycksfullhet. Mera kända arbeten af
honom finnas i Louvre, i Brera, i Uffizierna, i
Palazzo Pitti samt i museerna i Berlin och London.
O. G-g.
Savona [-va-], stad i italienska provinsen Genua,
vackert belägen vid Genuabukten och kustbanan
Genua-Ventimiglia. 19,120 innev. (1881). Hamnen är
liten, men säker och skyddas af ett på en klippa i
hafvet uppbygdt fäste. S. är säte för en biskop samt
har ett seminarium, ett kollegium, en nautisk skola,
en handelskammare och tullkontor. Det eger en med
målningar rikt smyckad katedral, flere andra kyrkor
och en vacker teater. I stadens sköna omnejd ligger
den af vallfärdande mycket besökta kyrkan »Madonna
della Miseri-cordia». Handel drifves med frukt och
råsilke. Fabriker finnas för tillverkning af porslin,
glas, siden, parfymer och tvål, hvilken sistnämnda
artikel (Fr. savori) säges leda sitt ursprung
från S. Staden, fordom kallad Savo. täflade under
medeltiden med Genua, bombarderades af engelsmännen
1745, intogs af fransmännen 1809 och var den fördrifne
påfven Pius VH:s vistelseort 1809-12.
Savonarola [-ra-], Girolam*o, italiensk folk-ledare
och religiös reformator, föddes i Ferrara d. 21
Sept. 1452. Först läkare, trädde han dock snart i
kyrkans tjenst, drifven af ett brinnande behof att
verka för dess upprättelse ur det djupa förfall,
hvari den befann sig. Kallad till Florens af Pico
della Mirandola, ingick han i S:t Markusklostret och
blef derstädes prior 1491. Som ifrig motståndare mot
den hedniska filosofien och det verldsliga lifvet
upptog han
14 b. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
