- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
579-580

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Savoldo ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

djerft striden mot Lorenzo di Medici och uppställde
vid hans dödsbädd som vilkor för absolution Florens’
frihet, hvilket Lorenzo nekade. Efter dennes och
Innocentius VIII:s frånfälle, 1492, tillväxte
Savonarolas makt, och hans predikningar tilltogo
i våldsamhet, i synnerhet sedan den skändlige
Alexander VI år 1492 bestigit påfvestolen. Äfven
i politiken tog han verksam del. I de politiska
tilldragelser, som nu följde, från medicéernas
fördrifvande till upprättandet af den florentinska
republiken, Nov. 1494, spårar man hans ledning. Hans
vilja blef också nu för en tid lag, ehuru han icke
utöfvade sin makt under någon bestämd titel; klostrens
reformation, påbudet att bibeln skulle studeras på
originalspråket äfvensom inrättningen af folkskolor
voro hans verk. Striden mot Rom, straffpredikningarna
mot påfven, mot kyrkans urartande, mot sedeförderfvet
och yppigheten fortsattes, och en botfärdig stämning
uppväcktes häraf, som 1497 kulminerade i en autodafé,
hvarvid smycken, målningar och omoraliska böcker
offrades åt lågorna. Sedan Alexander fåfängt sökt
muta honom med en kardinalshatt, blef S. 1497
bannlyst och 1498 förbjuden att fortsätta med
sina predikningar. Franciskanernas stämplingar
upphetsade ännu mera hans och hans anhängares
svärmeri och förledde honom att antaga utmaningen
att genom ett offentligt eldprof, som en af hans
anhängare, en dominikan, jämte en franciskan,
skulle underkasta sig, slita tvisten mellan de bägge
munkordnarna. Ett högtidligt sammankallande af folket
egde rum. Men då eldprofvet ej blef af och skulden
härför sköts på S., vände sig folket i sitt raseri
mot honom. Arresteringsorder utfärdades. Klostret,
som hyste honom och hans lärjungar, måste intagas
med väpnad hand. S. blef derefter ställd inför en
domstol af påfliga legater, underkastades pinligt
förhör och dömdes att brännas. Han stryptes och
brändes d. 23 Maj 1498. En samling af hans skrifter,
mest af filosofiskt och asketiskt innehåll, utgafs
1633–40, ny uppl. 1846. En utförlig lefnadsteckning
öfver honom har författats af Villari (2 bd, 1859–61),
och hans lif har poetiskt behandlats af N. Lenau och
C. Snoilsky. Den 23 Maj 1875 aftäcktes i Ferrara en
staty af honom. H-n L.

Savonnerie [savånnöri], Fr., egentl. såpsjuderi,
namn dels på en äldre fransk statsfabrik för väfnader:
la Savonnerie, dels på de derstädes utförda varorna:
»à la savonnerie». En tillverkning af konstväfnader,
som redan förut bedrifvits för franska konungahusets
räkning, förlades i början af 1600-talet till
byn Chaillot nära Paris och inrymdes i byggnader,
som dittills användts fot ett såpsjuderi. Deraf
namnet. Fabriken, hvilken sedan 1627 utgjort ett slags
undervisningsanstalt för hittebarn, reorganiserades
kring 1660-talet af Colbert och delade derefter samma
öden som den andra statsfabriken, les Gobelins (se
Gobelintapeter), med hvilken den omsider 1825 helt och
hållet införlifvades. – Tillverkningarna utgjordes
egentligen af väfnader med en sammetslik yta, närmast
jämförliga med nutidens »flossaväfnader», i början
efter orientaliska mönster och förebilder, senare
jämväl med figurframställningar och naturalistiska
växtmönster: konung Gustaf III:s porträtt, utfördt à
la savonnerie, finnes i flere svenska samlingar och
är förmodligen ett svenskt arbete.

Savoyen. Se Savojen.

Savroktonos, Grek., »ödledödaren», binamn för
Apollon.

Savu (Savo l. Sava), en till de små Sunda-öarna,
nederländska residentskapet Timor, hörande liten
ögrupp, belägen mellan öarna Timor och Sumba
l. Tsjindana. Med undantag af en holländsk ämbetsman
är befolkningen uteslutande malajisk.

Sax. 1. (Saxsvärd l. Handsax), arkeol. Se Handsax. –
2. Jagtv. Se Djurfång. – 3. Sjöv. En till lyftning
af svårare tyngder använd inrättning, som utgöres
af två spiror eller bommar, hvilkas nedre ändar
(fötter) sättas åtskilda, hvaremot de öfre kryssas och
sammanbindas samt stöttas i sin upprätta ställning
af tåg (stag), hvilka fastsättas i marken, till
ringbultar e. d. I krysset sättes en gina eller talja
hvarmed tyngderna lyftas. Då mastkran ej finnes att
tillgå, insättas masterna i ett fartyg med dylik sax.
R. N.

Sax, Adolphe (egentl. Antoine Joseph), fransk
instrumentmakare, f. 1814 i Dinant vid Maas,
besökte konservatorium i Bruxelles och sysselsatte
sig i början med att förbättra klarinettens
konstruktion. Obemedlad kom han 1842 till Paris,
endast medförande ett af honom uppfunnet instrument,
som han kallade saxofon. Varmt rekommenderadt af
Halévy, Berlioz m. fl., kom detta instrument snart i
bruk och infördes småningom allmänt i de franska
militärorkestrarna, der det ersatte fagotten
och delvis klarinetten. Sina och sin faders (en
äfvenledes berömd instrumentmakares) erfarenheter
angående den bästa resonansen på blåsinstrument
tillämpade S. äfven i nya konstruktioner af trumpeter
(saxtromba), horn (saxhorn) o. s. v. 1857 blef han
lärare i saxofon vid Paris-konservatoriet. Han hade
mycket att utstå från afundsjuka konkurrenter;
särskildt sökte tysken Wieprecht bestrida
originaliteten af hans uppfinningar. A. L.

Sax, Marie Constance. Se Sass.

Saxa segel, sjöv., att, då vinden är akterlig, sätta
spri- l. gaffelsegel så, att de med utfirade skot stå
ett på hvarje sida tvärs ut, för att det ena seglet
ej må taga bort vinden för det andra. – Saxa en mast,
förlänga masten med ett stycke, som i form af en klyka
griper om mastens nedre ände, till hvilken det laskas
(sammanfogas). R. N.

Saxbrygga. Se Spång.

Saxe. Se Saxo.

Saxhorn, gemensamt namn på de af Ad. Sax ur det
gamla bygelhornet medelst klaffarnas utbyte mot
ventiler utvecklade blåsinstrumenten. Olika
storlekar och varieteter förekomma under
namn af althorn, tenorhorn, bastuba m. fl.,
hvilka alla vunnit insteg i harmonimusiken,
men icke, med undantag af bastuban, i orkestern.
A. L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free