Print (PDF) - On this page / på denna sida - Savoldo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
Sayce-Scala tympani.
584
1804 på grund af sin oppositionella hållning och
mottog sedan ej något ämbete. Död 1832. S. inlade
stor förtjenst derigenom att lian bragte Adam Smiths
lära i system och gjorde den tillgänglig för den
stora allmänheten. Särskildt utvecklade han läran om
produkters afsättning. Hans förnämsta verk äro Tratte
fféconomie politique (1803; 8:de uppl. 1876) och Cours
complet d’économie politique pra-tique (6 bd, 1828-30;
3:dje uppl., 2 bd, 1852). Vidare författade han en
Catéchisme tféconomie polittque(\S\5), åtskilliga
statistiska arbeten m. m.
- 2. Horace Emil e S., den förres son,
fransk nationalekonom, f. 1794, d. 1860 som
statsråd, gjorde sig känd särskildt genom ett
utförligt arbete om administrationen i Paris.
- 3. Jean Baptiste Leon S., den förres
son, fransk statsman och nationalekonom, född d.
6 Juni 1826 i Paris, fick genom sin svärfaders
död en betydande andel i »Journal des Débats», på
hvars redigering han utöfvat ett stort inflytande.
1871 invaldes han i nationalförsamlingen och
slöt sig der till venstra centern. S. å.
utsågs han till Seine-prefekt, och 1872
utnämndes han till finansminister, hvilken
post han beklädde så länge Thiers var president
(till Maj 1873). 1875 tog S. som finansminister
säte i Buffets kabinett, men måste redan i Jan. 1876
lemna denna plats, sedan han af oppositionen låtit
välja sig till senator. Sedermera skötte han
finans-portföljen i Du-faures (1876), Simons
(s. å.), Dufaures nya (1877) och \Vaddingtons
(1879) kabinett. 1880 valdes han till senatens
president, sedan han i några veckor varit
sändebud i London, och första halfåret 1882 var
han å nyo finansminister, i Freycinets kabinett.
Vid de märkliga valen 1889 valdes han till deputerad.
S. är en af de moderate republikanernas förnämste
ledare. Sedan 1874 har han varit medlem af
Franska institutet, sedan 1886 särskildt af Franska
akademien. På nationalekonomiens område har han
utgifvit flere förträffliga arbeten: Hi-stoire de
la caisse tfescompte (1848), Rapport sur le payement
de Tindemnité de guerre (1875) m. fl.
Sayce [sas], Archibald Henry, engelsk språkforskare,
en af vår tids förnämsta assyrio-loger, föddes 1846
nära Bristol, prestvigdes 1870 och blef 1876 Max
Mullers efterträdare som e. o. professor i jämförande
språkforskning i Oxford. Bland hans arbeten märkas:
Outlines of Accadian gr ammar (1870), An As-syrian
gr ammar for comparative purposes (1872), Principles
of comparative philology (1874), Introduction to
the science of language (2 bd, 1880) samt en mängd
värdefulla afhandlingar i Encyclopedia Britannica
m. fl. st.
Sayous [säjön], Pierre André, franskschweizisk
literaturhistoriker, född 1808 i Geneve, blef 1846
professor i literatur vid der-varande högskola,
men begaf sig 1852, sedan denna lärostol blifvit
afskaffad, till Paris och fick anställning i
undervisningsministeriet. Död 1870 i Paris. S. utgaf:
Études Utteraires sur les écrivains de la reformation
(1841; ny uppl. 1854), Histoire de la littérature
francatse a
rétranger (1853), Le dix-huitiéme siécle ä Té-tranger
(1861) m. m.
Sazawa, biflod till Moldau, upprinner vid Pfibislau
i östra Böhmen, flyter genom en del af Mähren och
faller vid Davle från h. ut i Moldau. Längd 150 km.
Sbirrer (Ital. shirri), en förr använd benämning
på de militäriskt organiserade och beväpnade stads-
och rättstjenarna i Italien, särskildt i Kyrkostaten.
Sbo’rnik, K. (af sbirät’, samla), en ofta förekommande
beståndsdel i titlar på ryska tidskrifter.
Sca’bies, Lat., skabb (se d. o.).
Scabiösa Tourn., bot. farmaL, ett till
nät. fam. Dipsacecv DC, kl. Tetrandria L. hörande
slägte af medelstora örter med parflikiga stjelk-blad
och ensamma, på långa skaft uppburna half klotformiga,
plattade, blomkorglika blomsamlingar. Linné
sammanförde under detta namn de nuvarande
slägtena Trichera Schrad., Succisa Yaill. och
Scabiösa. S. columbaria L., stjernvädd, har de
trubbiga rotbladen oftast lyrformigt pardelade. Denna
sparsamt i Sverige å kalkberg växande art har ansetts
såsom ett medel mot lungsot samt äfven mot skabb,
Scabies, hvaraf slägtnamnet. o. T. s.
Scaevola (Lat., »venster hand»), romersk
ple-bejslägt. Se Mucius.
Scagliola [skaljala], Ital., byggnadsk., fint
bränd gips och pulveriseradt marienglas, blan-dadt
tillsammans och genom lim hopfäst till en deg, som
begagnas till ornament.
Scala, ryktbar italiensk slägt, hvaraf medlemmar
herskade i Verona från 1260 till 1387. 1. Mastino I
della S., grundläggaren af familjens makt, blef 1260
podestå och 1262 capitano i Verona samt mördades
1277. Han tillhörde det ghibellinska partiet
och understödde Konrad af Schwaben mot Kari af
An-jou. Hans efterkommande erhöllo af tyske kej-såren
i förläning ej allenast Yerona, utan äfven Padua,
Vicenza, Treviso och andra städer med deras områden. -
2. Cangrande della S., den förres brorson, regent
1311-29, var det ghibellinska partiets förnämsta
stöd i Italien under kejsarna Henrik VII och Ludvig
Bajra-ren. Vid hans hof uppehöll sig Dante en längre
tid under sin landsförvisning. - 3. Mastino II della
S., den förres brorson, lyckades till en början åt
alla håll utvidga sitt område, men förlorade sedan i
ett krig med Florens och Venezia. Han dog 1351. Hans
efterträdares historia »utgör en väfnad af tyranni
och skändligheter». Den siste regerande medlemmen af
slägten - 4. Antonio della S., blef 1387 fördrifven
af milanesaren Gian Galeasso Visconti. Jfr Litta,
»Famiglie celébri italiane», och Lessmann, »Mastino
II della Scala» 1829).
Scala nuova, hamnstad i Mindre Asien. Se Kusj-Adasi.
Scala Santa, Ital., »den heliga trappan». Se Latera
n e n.
Scala ty’m p an i och Scala vestibuli, anat., två
halfrun da rör i örats snäcka. Se Hörselorgan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
