- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
583-584

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Savoldo ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1804 på grund af sin oppositionella hållning och
mottog sedan ej något ämbete. Död 1832. S. inlade
stor förtjenst derigenom att han bragte Adam Smiths
lära i system och gjorde den tillgänglig för den
stora allmänheten. Särskildt utvecklade han läran om
produkters afsättning. Hans förnämsta verk äro Traité
d’économie politique
(1803; 8:de uppl. 1876) och Cours
complet d’économie politique pratique
(6 bd, 1828–30;
3:dje uppl., 2 bd, 1852). Vidare författade han en
Catéchisme d’économie politique (1815), åtskilliga
statistiska arbeten m. m.
– 2. Horace Émile S., den förres son,
fransk nationalekonom, f. 1794, d. 1860 som
statsråd, gjorde sig känd särskildt genom ett
utförligt arbete om administrationen i Paris.
– 3. Jean Baptiste Léon S., den förres
son, fransk statsman och nationalekonom, född d.
6 Juni 1826 i Paris, fick genom sin svärfaders
död en betydande andel i »Journal des Débats», på
hvars redigering han utöfvat ett stort inflytande.
1871 invaldes han i nationalförsamlingen och
slöt sig der till venstra centern. S. å.
utsågs han till Seine-prefekt, och 1872
utnämndes han till finansminister, hvilken
post han beklädde så länge Thiers var president
(till Maj 1873). 1875 tog S. som finansminister
säte i Buffets kabinett, men måste redan i Jan. 1876
lemna denna plats, sedan han af oppositionen låtit
välja sig till senator. Sedermera skötte han
finans-portföljen i Dufaures (1876), Simons
(s. å.), Dufaures nya (1877) och Waddingtons
(1879) kabinett. 1880 valdes han till senatens
president, sedan han i några veckor varit
sändebud i London, och första halfåret 1882 var
han å nyo finansminister, i Freycinets kabinett.
Vid de märkliga valen 1889 valdes han till deputerad.
S. är en af de moderate republikanernas förnämste
ledare. Sedan 1874 har han varit medlem af
Franska institutet, sedan 1886 särskildt af Franska
akademien. På nationalekonomiens område har han
utgifvit flere förträffliga arbeten: Histoire de
la caisse d’escompte
(1848), Rapport sur le payement
de l’indemnité de guerre
(1875) m. fl.

Sayce [säs], Archibald Henry, engelsk språkforskare,
en af vår tids förnämsta assyriologer, föddes 1846
nära Bristol, prestvigdes 1870 och blef 1876 Max
Müllers efterträdare som e. o. professor i jämförande
språkforskning i Oxford. Bland hans arbeten märkas:
Outlines of Accadian grammar (1870), An Assyrian
grammar for comparative purposes
(1872), Principles
of comparative philology
(1874), Introduction to
the science of language
(2 bd, 1880) samt en mängd
värdefulla afhandlingar i Encyclopedia Britannica
m. fl. st.

Sayous [sajou], Pierre André, fransk-schweizisk
literaturhistoriker, född 1808 i Genève, blef 1846
professor i literatur vid dervarande högskola,
men begaf sig 1852, sedan denna lärostol blifvit
afskaffad, till Paris och fick anställning i
undervisningsministeriet. Död 1870 i Paris. S. utgaf:
Études littéraires sur les écrivains de la réformation
(1841; ny uppl. 1854), Histoire de la littérature
française à l’étranger
(1853), Le dix-huitième siècle à létranger
(1861) m. m.

Sazawa, biflod till Moldau, upprinner vid Pribislau
i östra Böhmen, flyter genom en del af Mähren och
faller vid Davle från h. ut i Moldau. Längd 150 km.

Sbirrer (Ital. sbirri), en förr använd benämning
på de militäriskt organiserade och beväpnade stads-
och rättstjenarna i Italien, särskildt i Kyrkostaten.

Sbornik, R. (af sbirat, samla), en ofta förekommande
beståndsdel i titlar på ryska tidskrifter.

Scabies, Lat., skabb (se d. o.).

Scabiosa Tourn., bot. farmak., ett till
nat. fam. Dipsaceae DC, kl. Tetrandria L. hörande
slägte af medelstora örter med parflikiga stjelkblad
och ensamma, på långa skaft uppburna halfklotformiga,
plattade, blomkorglika blomsamlingar. Linné
sammanförde under detta namn de nuvarande
slägtena Trichera Schrad., Succisa Vaill. och
Scabiosa. S. columbaria L., stjernvädd, har de
trubbiga rotbladen oftast lyrformigt pardelade. Denna
sparsamt i Sverige å kalkberg växande art har ansetts
såsom ett medel mot lungsot samt äfven mot skabb,
Scabies, hvaraf slägtnamnet. O. T. S.

Scaevola (Lat., »venster hand»), romersk
plebejslägt. Se Mucius.

Scagliola [skaljåla], Ital., byggnadsk., fint
bränd gips och pulveriseradt marienglas, blandadt
tillsammans och genom lim hopfäst till en deg, som
begagnas till ornament.

Scala, ryktbar italiensk slägt, hvaraf medlemmar
herskade i Verona från 1260 till 1387. 1. Mastino I
della S.,
grundläggaren af familjens makt, blef 1260
podestà och 1262 capitano i Verona samt mördades
1277. Han tillhörde det ghibellinska partiet
och understödde Konrad af Schwaben mot Karl af
Anjou. Hans efterkommande erhöllo af tyske kejsaren
i förläning ej allenast Verona, utan äfven Padua,
Vicenza, Treviso och andra städer med deras områden. –
2. Cangrande della S., den förres brorson, regent
1311–29, var det ghibellinska partiets förnämsta
stöd i Italien under kejsarna Henrik VII och Ludvig
Bajraren. Vid hans hof uppehöll sig Dante en längre
tid under sin landsförvisning. – 3. Mastino II della
S.,
den förres brorson, lyckades till en början åt
alla håll utvidga sitt område, men förlorade sedan i
ett krig med Florens och Venezia. Han dog 1351. Hans
efterträdares historia »utgör en väfnad af tyranni
och skändligheter». Den siste regerande medlemmen af
slägten – 4. Antonio della S., blef 1387 fördrifven
af milanesaren Gian Galeasso Visconti. Jfr Litta,
»Famiglie celebri italiane», och Lessmann, »Mastino
II della Scala» 1829).

Scala nuova, hamnstad i Mindre Asien. Se Kusj-Adasi.

Scala santa, Ital., »den heliga trappan». Se
Lateranen.

Scala tympani och Scala vestibuli, anat., två
halfrunda rör i örats snäcka. Se Hörselorgan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free