- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
585-586

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Savoldo ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Scalenus, anat., enligt olika åsigter och i olika fall
ett, två eller tre par bilaterala, små, tresidiga
muskler, som utgå från halskotornas tvärutskott och
fästas på de öfversta refbenen samt lyfta dessa.
G. v. D.

Scaletta, pass i Rätiska alperna, kantonen Grisons,
leder på en höjd af 2,619 m. från Davosdalen till
Engadin.

Scaliger. 1. Julius Caesar S. (egentl. della Scala),
italiensk lärd, f. 1484 i Riva vid Garda-sjön,
var länge i kejsar Maximilians tjenst, flyttade
1525 till Agen i Frankrike, hvarest han utöfvade
läkarekonsten, och dog der 1558. S. var en stor
kännare af den klassiska forntiden. Hans förnämsta
arbeten äro: De causis linguae latinae (1540), den
första latinska grammatik på vetenskapliga grunder,
och hans ryktbara Poetices sive de arte poetica libri
VII
(1561). Vidare skref han filosofiska afhandlingar,
några i naturvetenskapligt hänseende ej värdelösa
kommentarier till Hippokrates, Aristoteles och
Theofrastos m. m.

2. Joseph Justus S., den förres son, fransk filolog
och kronolog, född d. 5 Aug. 1540 i Agen, beklädde
1572–74 en professur i Genève, lefde derefter
på olika ställen i södra Frankrike och kallades
1593, efter att redan 1562 hafva öfvergått till
protestantismen, till professuren i vältalighet och
poesi i Leiden. Han qvarstannade på denna plats till
sin död, d. 21 Jan. 1609, dock utan att hålla några
föreläsningar. S. var en af både samtidens och
efterverldens störste filologer, med en storartad
divinations- och kombinationsförmåga, i lärdom
och genialitet vida öfverträffande sin fader,
af hvilken han för öfrigt ärft äfven de mindre
vackra egenskaperna högfärd och stridslystnad. Hans
märkligaste arbete är De emendatione temporum
(1583, bästa uppl. 1629), som innehåller det första
fullständiga, efter bestämda grundsatser ordnade
kronologiska system, den s. k. julianska perioden
(se d. o.). Ett slags supplement till detta verk är
Thesaurus temporum, complectens Eusebii Pamphili
chronicon
(1606). Liksom han genom dessa arbeten
grundlagt den kronologiska vetenskapen, gaf han upphof
till numismatiken genom sin skrift De re numaria
(1606). Om hans mångsidighet vittna hans Opuscula
varia
(1610) och Epistolae (1627), bägge författade
på det mest eleganta latin. Hans Poemata (1615, ny
uppl. 1864) ega deremot ej något högre värde. För
öfrigt utgaf S. kritiska upplagor af romerska
författare. Se J. Bernays, »Jos. Just. Scaliger»
(1855).

Scammonium, farmak. Se Skammonium.

Scamozzi, Vincenzo, italiensk arkitekt, född
1552 i Vicenza, död 1616 i Venezia, tillhörde den
venezianska högrenaissancen. Han uppförde flere
storartade byggnader: Procuratierna, palatsen Cornaro
och Trissimo i Venezia, palazzo Strozzi i Florens,
katedralen i Salzburg o. a. Derjämte skref han Idea
dell’ architettura universale
(1615).

Scampavia, sjöv., ett snabbrodt italienskt
krigsfartyg, hvilket i början af 19:de årh. förekom
med en längd af ända till 45 m. och
framdrefs med 40 åror. Tacklingen utgjordes af
tvänne master, af hvilka den högsta, på hvilken
ett ofantligt stort latinsegel fördes, stod på
en tredjedel af fartygets längd, från fören
räknadt. För om denna mast fanns ofvan däck
hvarken stäf eller sidor, för att ej vara till
hinder för en der stående 6-pundig metallkanon. En
klyfvare, som fördes på ett slags gaffel-bom,
kunde vid skjutningen vridas åt sidan. På aktre
masten fördes en latin-mesan med toppsegel.
R. N.

Scandia 1. Scandinavia. Se Skandinavien.

Scandium. Se Skandium.

Scanzoni von Lichtenfels, Friedrich Wilhelm,
tysk gynekolog, f. 1821 i Prag, sedan 1850 medicine
professor i Würzburg, är en af de förnämsta
auktoriteterna i sitt fack samt har både som
universitetslärare och fruntimmersläkare skaffat
sig europeiskt rykte. Han har utgifvit läroböcker i
förlossningskonst och fruntimmerssjukdomar.

Scapino, italiensk teaterfigur, den fiffige
betjenten.

Scapula, anat. Se Skulderblad.

Scarabaeus, zool. Se Skalbaggar.

Scaramuzzia. Se Skaramuz.

Scarborough [skarbårrå], hamnstad i engelska
grefskapet York, North Riding, pittoreskt belägen vid
tvänne vikar af Nordsjön. 30,504 innev. (1881). Liflig
handel med kol, segelduk, tågvirke och
fisk. Skeppsbyggen och stort sillfiske. Staden,
som är den nordöstra kustens förnämsta hafsbadort,
har ruiner af ett slott från 12:te årh.

Scarborough-öarna [skarbårrå-], detsamma som
Gilbert-öarna (se d. o.).

Scaria, Algot, universitetslärare, föddes i
Skara d. 20 Nov. 1684, blef 1704 student i Upsala,
förordnades 1714 till biblioteksamanuens, promoverades
1716 till filos. magister samt erhöll 1719 venia
docendi i latinska språket, historien och moralen. Han
utnämndes 1722 till professor i historia och moralen
vid Åbo akademi och erhöll 1747 uppdrag att jämte
sin professur handhafva bibliotekarietjensten,
hvarmed han med mycket nit fortfor till 1763. År 1756
kallades han till medlem af Vetenskaps-societeten
i Upsala. Han fick afsked 1761 med kansliråds titel
och afled d. 5 Nov. 1771 i Åbo. S. var en ovanligt
arbetsam man, hvilket framgår deraf att under hans
presidium 126 disputationer, till stor del af honom
sjelf utarbetade, utgåfvos. Flere af dessa behandla
på ytligt sätt moraliska ämnen, men märkligare äro
de disputationer, i hvilka han behandlar historiska
frågor. S. var en af dem, som bröto med den rudbeckska
riktningen inom historieskrifningen samt banade
väg för en sundare och nyktrare uppfattning af den
historiska utvecklingen. Bland hans disputationer
må nämnas: De Sancto Henrico, fennorum apostolo
(1737 och 1748), hvari han uttalar den meningen att
svenskarna, vid det första korståget till Finland,
landstego vid Åbo, samt De originibus priscae gentis
vargorum
(1734), hvari han ådagalägger, att det ryska
rikets grundläggare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free