Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scaria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– 2. Rudolf (Zeno Ridolfo) S., f. i Rom 1786, den
förres son, tysk bildhuggare, utbildade sig först
under sin fader, men från 1810 under Thorvaldsen och
Canova i Rom. Hans första sjelfständiga arbete, Paris,
väckte uppseende, och hans andra, Sandalbinderskan,
gjorde honom med ens berömd, och motstycket dertill,
Spinnerskan, väckte kanske ännu större bifall. Begge
stoderna måste han upprepade gånger återgifva. För
öfrigt utförde han flere stoder och reliefer. Han dog
redan 1822. Hans sista verk, Achilles med Penthesileas
lik, fullbordades af Wolf. – 3. Friedrich Wilhelm
S. (adlad S. von Godenhaus), den förres broder,
tysk målare, f. i Berlin 1789, studerade först
under sin fader, sedan under Schirmer, var 1806–07
soldat, men reste 1810 med sin broder Rudolf till
Rom, derhän slöt sig till de s. k. nazarenerna,
nyromantikens representanter inom konsten, och
der han äfven öfvergick till katolicismen. I Rom
utförde han två fresker: Josef som drömtydare
i fängelset och Josefs bröder visande hans blodiga
klädning för Jakob. Men hans håg låg mindre åt det
monumentala freskomåleriet. Han lyckades bättre med
oljefärgsbilder, som tilläto ett lugnare naturstudium
och ett sorgfälligare utförande. Från denna tid
härledde sig ock hans förkärlek för det religiösa
måleriet, som han gaf «en egendomlig riktning genom
sin sträfvan att sammansmälta historisk naturtrohet
med religiös symbolik, något som i hans arbeten
alltmer verkade splittring mellan innehåll och
form. Hans Madonnan, som himladrottning, Heliga
familjen och åtskilliga porträtt härröra från
samma period. 1819 kallades han till Berlin som
professor i akademien och började dermed visa
den andra framstående sidan af sin verksamhet,
nämligen som lärare. Dessutom utförde han flere
lifligt uppmärksammade arbeten: en Bacchanal,
i Schauspielhaus, ett af hans få profana arbeten,
flere Madonnor, De tre vise männen, Kristus och de
fyra evangelisterna, i Schulpforta, som höra till
hans bästa arbeten, samt en del porträtt. 1826 blef
han efter Cornelius föreståndare för konstskolan i
Düsseldorf, och en stor del af hans lärjungar följde
honom dit. Trots sin katolska riktning fördragsam nog
att icke påtvinga skolan någon tendens, lät han alla
riktningar och arter fritt utveckla sig, och akademien
i Düsseldorf fick derigenom en i egentlig mening
modern prägel, ehuru det inskränkta småstadslifvet
icke kunde befordra en fullt fri och allsidig
konstutveckling. Hvad hans egna skapelser angår,
öfvergick han alltmer till en abstrakt symboliserande
form, såsom i De visa och ovisa jungfrurna
(Frankfurt) och Lifvets brunn samt i Helvetet,
Skärselden och Paradiset, efter Dante. Under arbetet
på sistnämnda verk angreps han af svarta starren och
blef blind. Han opererades med lycklig utgång, men han
inålade icke mera. Redan 1836 gjordes mot honom flere
angrepp af oppositionen bland de yngre; slutligen
växte motståndet honom öfver hufvudet, och 1859
nedlade han sitt ämbete. Han dog 1862 i Düsseldorf.
C. R. N.
Schaefer, Peter, pietist, född i Åbo omkr. 1660,
blef 1688 magister i Åbo. Redan tidigt hade han
grubblat i religiösa frågor, men först sistnämnda
år anslöt han sig bestämdt till den pietistiska
rörelsen, hvilken i Finland väckts till lif genom
inflytanden från Tyskland. Den 28 Nov. 1689 afgaf han
inför akademiska konsistoriet en bekännelse om den
väckelse, som försiggått med honom. Man sökte förmå
honom att afstå från sin villfarelse, men då detta
icke lyckades, öfverlemnades saken åt hofrätten, som
lät anklaga honom. Han inlemnade en revokationsskrift
med bifogad afbön, men vägrade att undergå den
kyrkobot, hvartill han 1693 dömdes, samt steg om bord
på ett skepp och reste till utlandet. Han vistades i
Tyskland, Frankrike, Holland och England samt begaf
sig slutligen till Nya Sverige i Amerika. Nedtryckt
af armod och sjukdom, återvände han derifrån och
anlände om hösten 1701 till Åbo. Utan att besöka
gudstjensten eller begå nattvarden höll han sig der
stilla ända till 1707. Men då ansåg han sig manad af
sitt samvete att afgifva sin bekännelse och utfärdade
derför »Guds och Jehovas stämning» till hofrätten
att d. 20 Jan. 1707 infinna sig i ämbetsrummet
för att åhöra honom. I en till stämningen bifogad
bekännelseskrift framhöll han bl. a. såsom summan af
sin religion och tro: att uti tron på Kristus frukta
Gud och göra rättfärdigheten och blifva salig eller
rättfärdig uti gerningen, men icke för gerningarnas
skull. Med anledning häraf anställdes ny ransakning
med honom, hvilken ledde dertill att hofrätten i dom
af d. 3 April 1709 dömde honom till döden, hvilken
dom mildrades till lifstids fängelse. S. insattes
som fånge på Åbo slott, men var äfven der i
tillfälle att mottaga besök och hålla smärre
konventiklar. Då ryssarna 1713 inryckte i Finland,
flyttades han till Gefle slott, der han dog 1728.
M. G. S.
Schafberg, bergstopp i Salzburgalperna, mellan S:t
Wolfgang- och Atter-sjöarna, för sin utsigt kallad
»Österrikes Rigi». Höjd 1,780 m.
Schaffhausen. 1. Kanton i Schweiz, belägen längst i
norr, på högra Rhenstranden, omgifven på tre sidor
af Baden samt i s. skild af Rhen från kantonerna
Zürich och Thurgau. Areal 294 qvkm. Landet är i
n. och ö. uppfyldt af Juras bergsplatåer Randen
och Reyath, men bildar för öfrigt en fruktbar dal,
hvars vestra del kallas Klettgau. Hufvudfloden
är Rhen, hvilken förenar med sig Biber och
Wutach. Klimatet är mildt i dalarna, men kallt på
Randen och Reyath. Af arealen, äro 39 proc. skog,
4 proc. vinodlingar, 53 proc. åker och äng och endast
4 proc. improduktiv mark. Åkerbruket är blomstrande,
i synnerhet i Klettgau, der säd, frukt och vin
produceras i öfverflöd. Boskapsskötseln är äfven af
vigt. Bergsbruket, som är af mindre betydenhet, lemnar
hufvudsakligen gips, kalk- och sandsten. Industrien
utmärker sig för en snabb utveckling, tack vare de
olika sätt, hvarpå man lyckats tillgodogöra sig
Rhens vattenkraft. Jern- och stålfabrikation,
ullspinneri och urtillverkning äro de förnämsta
industrigrenarna. Handel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
