Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schaffner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundsats var, att man måste sträfva att göra menniskan
i sin salighetssak oberoende af allt utom Gud och i
det verldsliga oberoende af allt utom lagen. I sina
predikningar varnade han mot den falska andlighet,
som 1) går utom Guds ord, 2) mot Guds ord, 3) mot
det allmänna förnuftets erkända grundsanningar. Hans
ståndpunkt företedde en egendomlig blandning af
stel konservatism och en viss frisinthet. Med all
sin ensidighet och trånga kyrkliga konfessionalism
var han en sällspordt from, välmenande och nitisk
predikant och själasörjare, samt – inom de trånga
gränser, hvilka han för sig utstakat – en ovanligt
klart och skarpt tänkande ande.
Schartaus lärouppfattning har bibehållit
sig ända till våra dagar såsom en egendomlig,
ytterst konservativ och strängt kyrklig riktning
inom »läseriet». Den räknar många anhängare
bland presterskapet, i synnerhet i Göteborgs
stift. Den kateketiska lärometod, som hos honom
sjelf var uttrycket för en originel ehuru ensidig
personlighet, har hos hans efterföljare urartat till
en själsdödande formalism vid religionsundervisningen.
A. F. Å.
2. Schartau, Frans, den föregåendes brorson,
affärsman, riksdagsman och kommunalman, född i
Malmö d. 7 Okt. 1797, blef student i Lund 1813, men
genomgick sedan en handelsskola i Lybeck, anställdes
1817 hos firman Bibau och Wong i Stockholm samt
blef sedermera nämnda firmas chef. År 1840 vald till
ledamot af borgareståndet, skaffade han sig snart
ett stort inflytande inom detsamma, genom sin varma
vältalighet och sitt manliga väsende, samt var 1845–60
ståndets fullmäktig i Rikets ständers bank. 1856
valdes han till ordförande för Stockholms borgerskaps
äldste och 1862 till stadsfullmäktig. Dessutom var
han verksam i en mängd andra kommunala värf. Sedan
1867 ledamot af riksdagens Första kammare, dog han
d. 17 Jan. 1870. S. inlade största förtjenst, då han
genom att bilda kredit- och garanti-föreningar i viss
mån stäfjade 1857 års penningkris. Jfr nästa art.
Schartaus praktiska handelsinstitut i Stockholm
grundades 1865 af medel, som medlemmar af Stockholms
börs sammanskjutit för att offentligen ådagalägga
sitt erkännande af grosshandlaren Frans Schartaus
lyckade bemödanden att mildra inflytandet af 1857
års handelskris. Institutet, som äfven benämnes
»Grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola»
och åtnjuter denna societets frikostiga understöd,
har till ändamål att åt både manliga och qvinliga
elever, som vilja egna sig åt handelsyrket, meddela
undervisning i dertill nödiga läroämnen samt derjämte
bibringa dem kännedom om de arbeten, som vanligen
förekomma på handelskontor. Undervisningen är fördelad
på två afdelningar, hvardera med ettårig lärokurs.
Institutet eger numera två särskilda byggnader, belägna
inom samma egendom, den ena sedan 1865 afsedd till skolhus,
den andra sedan 1883 till pensionshus. I denna senare
byggnad kunna 18 manliga elever, mot billig afgift,
erhålla bostad, kost och vård. Hela
antalet lärjungar vid skolan uppgick 1890 till 51,
hvaraf 5 qvinliga elever.
J. M-r.
Scharwenka. 1. Ludwig Philipp S., tysk musiker, f. i
Samter (Posen) 1847, studerade från 1865 vid Kullaks
akademi i Berlin och var från 1870 kompositionslärare
derstädes, tills han 1881 i samma egenskap
öfvergick till sin broders konservatorium. 1880
gifte han sig med den vid samma konservatorium
anställda violinisten Marianne Stresow, som 1878
konserterade i Stockholm. S. har gjort sig ett namn
både som kompositör (för orkester, piano, violin,
violoncell och sång) och som karrikaturtecknare,
– 2. Franz Xaver S., tysk musiker, den föregåendes
broder, f. 1850 i Samter (Posen), studerade vid
Kullaks akademi och var 1868–74 lärare derstädes samt
begaf sig derefter ut på konsertresor. Som pianist
har han besökt nästan hela Europa (Skandinavien
1883) och firat stora triumfer, särskildt genom en
ytterst omsorgsfull frasering och ett utomordentligt
staccato-spel. 1881 öppnade han i Berlin ett eget
konservatorium med utmärkta lärarekrafter. Hans
kompositioner framstå genom nervfull rytmik och
polsk nationalfärg. Pianokonserten i C-moll,
först erkänd af Liszt, har blifvit allmänt
spridd och uppskattad. Andra kompositioner äro
Huldigungsmarsch för orkester, diverse ensembler med
stråkinstrument, en stor mängd pianostycken o. s. v. A. L.
Schattera (af T. schatten, skugga), angifva skuggorna
på en teckning, gravyr, målning; framställa en följd
af olika toner af samma färg eller af öfvergångar,
nyanser, från en färg till en annan. Ordet användes
företrädesvis om detta tillvägagående vid sömnad
(schattérgarn, schattérsöm). – Subst. Schattering.
Schatull (Nylat. scattula, T. schachtel), liten ask;
penningskrin. – Schatullgods. Se Domän, sp. 1362.
Schau (T. beskådande), sjöv. »Flagg i schau» kallas en
upp- och nedvändt upphissad eller på midten ombunden
flagg (nationalflaggen), genom hvilken ett nödstäldt
fartyg påkallar hjelp; kallas äfven »nödflagg». R. N.
Schauare l. sjåare (T. schauer, åskådare),
bland sjömän gängse benämning å i land bosatt
matros, som mot dagspenning biträder vid fartygs
upp- och aftackling samt förefallande sjömansarbeten.
Arbetsfolk, som sysselsätter sig med fartygs
lossning och lastning, kallas likaledes schauare. R. N.
1. Schauman, Frans Ludvig, finsk universitetslärare,
skriftställare och landtdagsman, föddes i S:t
Marie socken vid Åbo d. 24 Sept. 1810, blef
student 1827, filos. kand. 1831, filos. magister
1832, teol. kandidat 1834, teol. licentiat 1836,
teol. adjunkt 1838 och teol. doktor 1840. Efter
utgifvandet af en disputation De constitutione
regiminis ecclesiastici, singulari Fenniae ratione
habita utnämndes han 1847 till professor i praktisk
teologi, hvilken plats han innehade till 1865,
hvarjämte han 1853–65 var teologiska fakultetens
dekanus. Utom smärre uppsatser publicerade S. Handbok
i Finlands kyrkorätt (I. 1853) samt redigerade »Tidskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
