Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scheffer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schefferit, miner., en manganhaltig pyroxén (se
d. o.), som utmärker sig från öfriga pyroxénarter
genom sin rödbruna färg och sin halt af 10
proc. manganoxidul. Den är funnen i Långbans grufvor,
i dolomit och kalk. Ant. Sj.
Schefferus, Johannes, lärd, universitetslärare,
uppgifves härstamma från den som en af
boktryckerikonstens uppfinnare bekante P. Schöffer
och föddes d. 2 Febr. 1621 i Strassburg, hvarest
hans fader var handelsman. Han blef student derstädes
1637. Efter utgifvandet af De varietate navium (1643)
samt Agrippa liberator (1645) kallades han 1647 till
innehafvare af skytteanska professuren i Upsala,
efter sin slägting J. Freinshemius. Föreställd
för drottning Kristina, blef han genast vid sin
ankomst till Sverige föremål för hennes synnerliga
ynnest. Sjelf förde hon honom på sin egen slup till
Upsala, der han d. 12 Juli 1648 i hennes närvaro höll
sitt inträdestal. – S. var en otroligt mångsidig
och flitig forskare. Hans arbeten på den romerska
filologiens område hafva ännu ej förlorat allt
värde. Han utgaf en mängd latinska och grekiska
auktorer, flere afhandlingar rörande romerska
antiqviteter samt ett arbete De stylo (1653), hvilket
länge tjenade ungdomen som den bästa anvisning i den
latinska vältaligheten. Såsom mönster af de regler,
han der stadgat, ansågos af samtiden hans tal vid
drottning Kristinas nedläggande af regeringen,
vid Karl XI:s första besök i Upsala, vid samme
konungs kröning m. fl. tillfällen. År 1664 utgaf
S. tillsammans med Olof Verelius Götriks och Rolfs
saga, och derefter egnade han sig med stigande ifver
åt svensk fornforskning. Med anledning af sin Upsalia
antiqua (1666), i hvilket arbete han framkom med den
meningen, att det forna Upsala tempel varit beläget
i nya Upsala, der den s. k. Bondkyrkan ligger, råkade
han i en hetsig strid med sin gamle vän Verelius, som
lifligt understöddes af bl. a. Olof Rudbeck d. ä. –
ett »pennekrig», som afstannade först på Karl XI:s i
ett kungligt bref 1681 gifna befallning. Bland andra
märkliga arbeten af S. må nämnas hans svensk-latinska
upplaga af Konunga- och höfdingastyrelsen (»Konunga
ok höfdinga styrilse s. institutio regia», 1669),
hans Memorabilium Svethicae gentis exempla (1671;
»Svenska folkets äreminne», 1733), hvari han ur
svenska historien under vissa titlar sammanfört
märkvärdiga händelser och berömliga gerningar, hans
Lapponia (1673), som, utarbetad enligt uppdrag af
M. G. de la Gardie, inom den lärda verlden mottogs
med mycket bifall och utkom i öfversättningar på en
mängd europeiska språk, samt hans Svecia literata,
det första svenska arbete i sitt slag, hvilket utkom i
Stockholm (1680). Såsom utländing och måhända äfven
för de rikliga belöningars skull, hvilka från högre
ort kommo honom till del (så t. ex. kallades han 1666
till medlem af antiqvitetskollegiet och utnämndes 1677
till universitetsbibliotekarie, med bibehållande
af sin professur), var S. ständigt föremål för
ämbetsbröders afund. De tvistigheter, i hvilka han
för den skull invecklades, torde ytterligare hafva
undergräft hans genom arbete
och stillasittande hårdt angripna helsa. Han dog
i Upsala d. 26 Mars 1679. – E. M. Fant yttrar om
honom i ett minnestal 1787: »af de månge lärde,
som i drottning Kristinas tid inkallades, blef
dock ingen här långvarigare, ingen nyttigare
än Schefferus»; och han tillägger: »S. var ingen
vidskeplig eller trångtänkt man, utan en fri lärd,
som sökte sanningen och som icke gaf bifall,
förrän förnuftet och granskningen befalte det».
A. U. B.
Scheffler, August Christian Wilhelm Hermann,
tysk skriftställare, f. 1820 i Braunschweig, sedan
1870 öfverbyggnadsråd derstädes, har vunnit berömmelse
genom sina matematiska, mekanisk-tekniska och fysiska
undersökningar (särskildt inom optiken). Bland
hans senare skrifter märkas särskildt tvänne
matematisk-filosofiska arbeten: Die naturgesetze und
ihr Zusammenhang mit den principien der abstrakten
wissenschaften (1876 o. f.) och Die welt nach
menschlicher auffassung (1885).
Scheffler, Johannes, mystiker. Se Angelus Silesius.
Scheibe, Johann Adolf, tysk musikskriftställare,
f. i Leipzig 1708, d. i Köpenhamn. 1776, försörjde
sig med knapp nöd som klavérlärare, tills han
i Hamburg fäste uppmärksamheten vid sig genom
tidskriften Der kritische musikus (1737–40). År
1740 blef han hofkapellmästare hos markgrefven
af Brandenburg-Kulmbach och straxt derefter
k. kapellmästare i Köpenhamn. Der var han till
stor nytta för musiklifvet, särskildt i den 1744
stiftade »Musikalske societet», gjorde front
mot den öfverhandtagande italienska operan,
men måste vika för Scalabrini och afskedades
redan 1748, hvarefter han hufvudsakligen lefde
för musikteoretiska undersökningar. Af hans många
kompositioner (200 kyrkliga verk, 150 flöjtkonserter,
30 violinkonserter, 70 qvartetter, oratoriet Der
sterbende Jesus, operan Thusnelda m. m.) har mindre
delen tryckts och ingenting bibehållit sig. Deremot
äro hans skrifter högst märkliga, för sin tid. Hans
polemik mot italienska operan anses hafva inverkat
på Gluck, hvilken samtidigt befann sig i Köpenhamn,
och förberedt omslaget i dennes verksamhet. S. var
äfven den förste, som uttalade den sedermera ofta
upprepade åsigten att den flerstämmiga musiken
härstammar från Norden. Bland hans skrifter märkas:
Abhandlung von den musikalischen intervallen und
geschlechten (1739), Abhandlung von ursprung und alter
der musik (1754), Abhandlung über das recitativ (i
»Bibliothek der künste und wissenschaften») och Über
die musikalische komposition (ofullb., 1773). A. L.
Scheideck (Scheidegg). 1. Grosse l. Hasli S.,
bergpass i schweiziska kantonen, Bern, leder
öfver Scheideckalp (1,961 m.) från Hasli- till
Grindelwalddalen. - 2. Kleine l. Wengern S.,
bergpass i kantonen Bern, leder öfver Wengernalp från
Grindelwaid till Lauterbrunnen (2,069 m.).
Scheiding, Filip von, diplomat, född 1570, blef 1602
kammarjunkare hos Karl IX, 1606 hofmarskalk, 1607
häradshöfding i Kinds härad, s. å. generalkommissarie
vid armén i Livland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
